onsdag 12 januari 2011

Bland röda väggar och levande ljus


Jag har hittat en egen oas här i Angel. Eller, egen och egen, det är ett café dit några andra förstås också går. Men random folk hittar inte hit, eftersom det är extremt undangömt. Det var min räddande ängel (som bor här i London och vars soffa jag fått sova på till jag hittade någonstans att bo) som tipsade mig om caféet. Här är finns mysiga soffor och fåtöljer och massor av levande ljus. Här är väggarna röda, här spelas mysig musik och dessutom är priserna fullt normala.

I eftermiddags gick jag dit med min bok och tog ett exemplar av gratistidningen London Evening Standard på vägen. I tre timmar satt jag där och läste tidning och roman (på engelska – alltid övning), drack te och bara trivdes i mitt eget och de övriga cafébesökarnas sällskap. Nästa gång jag känner för att skriva eller läsa utanför hemmets väggar vet jag precis var jag ska bege mig.

tisdag 11 januari 2011

Och ungefär vartannat ord stannar kvar i förrådet


Här sitter jag i soffan i "mitt" hus i Angel och har precis lärt mig ett nytt ord.
Eller ja, jag glömde det precis.

Hur som helst: mamman i huset lär mig. Hon pratar i all oändlighet och hon frågar mig om saker, vilket får mig att prata, och hon låter mig hitta ord och hon svarar om jag undrar vad något heter eller hur man uttalar eller stavar något. Och genom att sitta här i vardagsrummet och se på Kerrang (musikkanal) med tonåringen i huset lär jag mig allt om brittisk musik. Eller något.

Att prata är svårt, men på en vecka har jag lärt mig flera nya uttryck, så jag antar att det går framåt.

Apropå att känna sig så. jävla. gammal.

I dag drog jag en vit lögn för att inte vara med på London Treasure Hunt. Usch, vilken dålig stil av mig. Det är ju faktiskt socialt och kan säkert vara... kul. Eller? Gud, jag känner mig som den tråkigaste torrbollen ever, men insparksaktiviteter... Är jag inte klar med sådant? Inspark är för mig ett avslutat kapitel för längesedan. Jag orkar inte leka lekar och dricka mig full för att lära känna folk. När ordföranden för den engelska motsvarigheten till studentkåren talade inför alla oss utbytesstudenter sa han till slut "men mest dricker vi oss väldigt fulla". Nästan alla skrattade. Själv kunde jag inte röra en min.

Nu tänker jag gå till ett café och dricka te och läsa bok. All by myself. Utan att ljuga gillar jag det. Därefter hoppas jag dock möta upp mina nya svenska bekantskaper för middag eller whatever.

Om att få halsont av att sova i drag

I går kväll, i natt och i förmiddags var jag nere. För att internet var nere. Det ville inte fungera och jag hade lite panik eftersom internet, utan minsta överdrift, är livsviktigt. Särskilt när internet är den bästa kontakten med omvärlden när man inte bor i sitt hemland. Dessutom vaknade jag mitt i natten av att jag höll på att frysa ihjäl. Det drog från fönstret, elementet var iskallt och jag var tvungen att klä på mig tjocka kläder för att inte skaka. Sedan vaknade jag med halsont.

Och detta är vad dagen har präglats av. Funderingar kring mitt nuvarande hem. I ett litet, kallt rum utan internet. Hur ska det gå? Jag måste flytta.

När jag kom hem från middag med ny bekantskap i kväll kändes det bättre. Och så möttes jag av ett varmt rum med fungerande internet. Nu håller vi alla tummarna för att internetuppkopplingen håller i sig och att jag slipper vakna och känna mig som en snöboll i natt också, okej?

måndag 10 januari 2011

Så. Jävla. Gammal?

Mexikansk tjej: You look quite young, how old are you?
Jag: Ehm... 27.
Mexikansk tjej: OH. MY. GOOOOD!
Jag: Hehe. So how old are you?
Mexikansk tjej: 21.

Nu funderar jag på om jag ska fokusera på att jag uppenbarligen ser ung ut, eller på hennes reaktion till min faktiska (soon-to-be) ålder?

söndag 9 januari 2011

Sjätte dagen i London är lika med flytta

Sju rum i olika lägenheter har jag hunnit titta på. Majoriteten har varit märkliga. Någon kräver att övernattande kompisar ske betala 15 pund per natt, medan en annan glömt berätta i annonsen att en hund också bor i lägenheten. Eller vad sägs om tjejen som visat bilder och berättat om en nybyggd och superfräsch lägenhet men glömt nämna att "rummet" som hyrs ut ligger bakom ett draperi?

Ja, lägenhetsjakt i London kan vara tufft.

Men sedan. Sedan kommer jag till ett fantastiskt område med bra läge och där klickar allt. Jag är lycklig över att ha träffat dessa människor, och de båda, mor och dotter, säger att jag verkar stämma på alla kriterier de har för en inneboende. Vi dricker te och pratar i en halv evighet. Och allt känns liksom rätt. I går kom samtalet. The room is available for you if you still want to move in with us och yay när jag svarar YES I'D LOVE TO och see you tomorrow, honey och jag bara oj vad trevlig man kan vara!

Så. Nu flyttar jag till Angel, förstår ni. Nu på minuten, faktiskt.

lördag 8 januari 2011

Och annars?


Jo, annars åt jag pannkakor till frukost på café i Dulwich. Sedan hade jag den slöaste dagen i mannaminne, vilket var behövligt. Surfade, tittade på tv, pratade. För första gången på evigheter var det som om min kropp och knopp började komma ner i varv. Men sedan ringde telefonen. Detta resulterade i att jag fick dricka te i nästan en timme med två Londoners i en fin lägenhet i Angel. Efter snabbmat blev det pubhäng med två Sundsvallsgoingar i Notting Hill. Och sedan kvälls-O'boy med ägarna till soffan som jag sover på.

Joråsåatte.

onsdag 5 januari 2011

I Paris bodde jag med en katt

Nu är frågan: kommer jag bo med en hund i London?

Och så var jag här


I dag har jag...

...haft the safest flygresa jag kan minnas.
...landat i London.
...åkt tre mil i bil på brittiska vägar.
...promenerat längs The Queens Walk med utsikt över London Bridge.
...åkt tunnelbana i flera timmar.
...druckit te under lägenhetsvisning med supertrevlig engelsk kvinna.
...frusit.
...snubblat på orden. Sjuttioelva gånger.
...tittat på brittisk tv-show.
...fått en soffa bäddad till mig söder om London.

måndag 3 januari 2011

Och så var jag på väg...


Nu har jag lämnat, igen. Lämnat Falun för Arlanda. Ni ser ju hur bra jag passar in i mitt hotellrum? Jag skulle vilja stanna här ett tag. Det är så himla fräscht. Men nu har jag some serious packing to do. Trots att jag lämnat så oerhört mycket saker hemma (till och med den livsviktiga hårfönen) väger min ena väska för mycket för att kunna gå som handbagage...

Eh, hörni, jag flyttar visst till London nu.

söndag 2 januari 2011

Det bästa med att vara liten

Övervikten på min resväska kan lätt plussas på min kroppsvikt – och jag är fortfarande mindre än en normalstor människa. Med det argumentet lyckades jag åtminstone slippa betala övervikt när jag hade packat för ett år i Frankrike för några år sedan. Vi får se hur det går den här gången. Jag satsar dock på att hålla vikten.

...may we all have our hopes, our will to try

Klockan slår tolv. Folk ropar gott nytt år, champagneglasen klirrar när de nuddar vid varandra och runt omkring pussas människor. Musiken börjar strömma ur högtalarna. Here we are me and you, feeling lost and feeling blue... Now it's time for us to say happy new year, happy new year... Och tårarna fyller mina ögon.

Ja, jag inledde 2011 med att gråta en skvätt.

Den där låten, alltså... Texten, tankarna på dåtid och framtid, tolvslagets symboliserande av att lämna något bakom sig och påbörja något nytt... Åh, jag blir så blödig. Och det där med att det man gör på tolvslaget ska symbolisera hur resten av året blir, det är väl inte sant? Orka gråta i ett år, liksom.

lördag 1 januari 2011

Har ni förstått vilken som är min favoritfärg?


Turkost. Färgen har hängt med mig i ganska många år nu. Från Converseskor till armband till juleljus. Och mina vänner vet hur de ska fånga mitt hjärta. Svägerskan förra veckan med koppen och bästa Ida i går med den mest fantastiska sjalen och de mest fantastiska vantarna jag har skådat. Har ni sett? Det är hennes faster som är den begåvade människan bakom den fantastiska skapelsen.

Jag är så toksåld.

fredag 31 december 2010

2010. Vilket jävla år.

För ett år sedan skrev jag en sammanfattning av mitt 00-tal. Jag avslutade med att skriva att  en sak har jag lärt mig på de senaste tio åren: saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig... Och eh, ja, mina egna ovetande ord för ett år sedan skulle kunna sammanfatta mitt 2010 väldigt bra. Det blev inte som jag tänkt mig.

Say no more, liksom.

2010 minns jag som ett händelserikt år. Det sa jag om 2009 också, men det här har troligen varit det mest händelserika året i mitt liv hittills, kanske det mest omtumlande, men därför kanske också det mest utvecklande året. På gott och aj-så-in-i-helvete-ont.

Gott nytt år, hörni. Må 2011 bli ett lyckligt år!

torsdag 30 december 2010

Post Christmas. Sockerstinn.


Jag är hungrig hela tiden.
Julgodiset är slut. Jag sörjer.

onsdag 29 december 2010

Ett tecken?

Nästan varenda människa jag pratar med om London påstår att jag kommer träffa en engelsman där. En engelsman som får mig på fall och gör att jag kommer stanna kvar. Jag förstår inte varför alla säger så, för själv har jag svårt att tänka tanken. Men min svåger verkar mer säker och har till och med benämnt denna hittills fiktiva engelsman som "Brian".

I dag fick jag ett mail från en som bad mig ringa eftersom han hade ett rum att hyra ut i London.
Han hette Brian.

tisdag 28 december 2010

Johannas feel good-vecka

Jag vaknade av mina egna snarkningar i eftermiddags. Och det är väl okej, men när det är under en ansiktsbehandling kan det bli lite smått pinsamt. Men efter 75 minuters välbehövlig avslappning med vaxning och plockning av ögonbryn, rengörande kräm, peeling, laserrengöring, massage och ansiktsmask kände jag mig så avslappnad att jag knappt orkade gå till bilen. I morgon fortsätter jag med massage och reiki. Mellan behandlingarna blir det svettiga spinningpass, starta dagen med styrketräning och avsluta dagen med att läsa bok i varmt bad.

Varför jag håller på så här? Därför att jag inte längre minns när jag inte var speedad, eller när jag inte hade stela, värkande axlar. Efter allt slit och skit ska min kropp nu bli lite nöjd.

Viktig ingrediens i feel good-veckan:
Mycket, mycket te i den stora, stora koppen som jag fått av bästa, bästa svägerskan.

måndag 27 december 2010

Året som gick

Listan som jag sett förr men aldrig publicerat. Men nu så, i reducerad form.

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Bodde i Stockholm, hyrde i andrahand, jobbade på magasin, jobbade på kvällstidning, toppade tidning två dagar i rad, intervjuade världskändis, intervjuade minister, var resereporter, blev sambo, separerade, bakade cheesecake, skrev C-uppsats, åt vegetarisk sushi, hypnotiserades.

Vilka länder besökte du?
Frankrike. Hade inte askmolnet kommit i vägen hade jag även varit i England.

Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?
Trygghet i form av ett hem som jag inte på förhand vet att jag ska lämna om några få månader.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Troligen inget. Möjligtvis 19 juni, kronprinsessbröllopet, komiskt nog.

Vilket var ditt bästa inköp?
Bra fråga. Jag hoppas att det blir terminsavgiften i London. Annars gillar jag min pepp-kavaj fruktansvärt mycket.

Vad gjorde dig riktigt glad?
Att få det ärofyllda uppdraget att åka som en av få svenska reportrar till London för att intervjua barnens största idol, en Disneyskådespelerska. (Nej, det blev inte av, på grund av askmolnet. Jag fick göra en telefonintervju.)

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Pja, det blev en liten snabboperation på Cityakuten och ett akuttandläkarbesök och en bortoperation av visdomstand och lite sånt. Annars, nej.

Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?
Gubben i lådan med Daniel Adams-Ray.

Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
Sämre.

Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Mig själv.

Blev du kär?
Nej. Möjligtvis i materialistiska saker.

Vilket program har varit det bästa på tv?
Bonde söker fru och Ensam mamma söker.

Vilken var den bästa boken du läst under året?
Eh, Jesper Strömbäcks Väljarna, partierna och medierna, kanske? Eller någon annan bra bok om politisk kommunikation.

Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Återupptäckten av Robyn, möjligtvis.

Vilken var årets bästa film?
Kanske Inception.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Fikade, shoppade och åt ostbricka med min pojkvän och min svägerska.

Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Nya journalistbekantskaper, till exempel några kollegor på kvällstidningen och hela den fantastiska redaktionen på magasinet.

Vad fick dig att må bra?
Mina helt underbart fantastiska vänner. Och Stockholm. Och hypnosen.

Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Gladare och mer engelskspråkigt.

Vadå bara en vecka kvar?

Små, små fjärilar har plötsligt börjat flyga omkring i min mage. Från ingenstans kom de. Nu flyger de omkring där inne och oroar på det där sättet som får kroppen att känna "nej jag vill inte jag vågar inte jag kan inte jag orkar inte jag ångrar mig jag stannar hemma".

lördag 25 december 2010

När tomten kom


"Kolla, tomten rör sig!" ropade treåringen när han såg tomten komma pulsande i snön från båthuset. Ettåringen pekade, hade stora ögon och upprepade ett ord som liknade "tomte". Sedan kom han in, tomten, och han hade lyssnat på mina önskningar. Inga onödiga prylar. Egentligen hemskt gärna heminredning men nej, inte år, inte förrän jag har ett hem. Jag vill mest ha typ massage. Den snälla tomten hade därmed bokat in mig på diverse behandlingar nästa vecka. Herregud, vad skönt!

fredag 24 december 2010

Nu är det (h)jul igen


En timmes spinning med tomtebloss. Så startade jag, traditionsenligt, min julaftonsmorgon. Och ni?

Nu ska jag fortsätta den här dagen med att äta risgrynsgröt och gourmetbullar och potatis och sparris och Lenas frestelse och cocktailkorvar och bröd och ost och rocky road och pepparkakor och saffransskorpor och choklad och saffranspannkaka och knäck och... ja, troligen femtiodubbelt av allt jag trampade av mig på spinningen. God jul till alla fina läsare!

torsdag 23 december 2010

3-åringen levererar mer

Jag: Min lilla pussgurka!
Oliver: Jag är inte pussgurka!
Jag: Nähä. Vad är du då?
Oliver: Jag heter Oliver.
Jag: Okej. Pussgurka-Oliver.
Oliver: Nej!
Jag: Nähä. Då får du heta söt-Olvan.
Oliver: Jag är inte söt. Jag är snygg.
Jag: Jahapp. Snygg-Olvan då?
Oliver: Ja.

Konstiga moster, alltså


Oliver, 3 år, är min underbara gudson och tillika systerson. Han är bäst på att muntra upp. I dag när vi pratade i telefon sa jag att jag måste lägga på eftersom jag skulle sätta mig i bilen för att komma och hälsa på honom. "Ja, jippi!" sa han då – och mitt mosterhjärta smälte. När jag träffade honom tittade han på mina örhängen, tog i dem, såg på mig med allvarlig blick och sa:
– Johanna, skor har man på fötterna.

Vad Facebook är bäst på

Man gör allt för att glömma. Man tar bort, man rensar, man klickar delete. Ni vet.

Och ändå.
In your face, liksom.

onsdag 22 december 2010

Ett foto i timmen, onsdag 22 december 2010

09.04 Jag har skaffat linser. Vilket mirakel att kunna se utan att ha glasögon!
Och vad stressande att börja dagen med att försöka peta in saker i ögonen...

10.14 Väntar på bussen i 25 minusgrader. Rätt skönt, faktiskt.

11.09 Märkligt lite folk i stan för att vara dan före dan före dopparedan.

12.14 Lunch med svägerskan. Bagel och julmust – bra skit!

13.38 Hemma och inne i värmen igen.

14.31 Brygga te – det bästa. Så fort jag flyttar till ett lite mer permanent
ställe vet jag vad som kommer stå högst upp på min önskelista!

15.16 Spelar Betapet mot lillebror och svägerska via nätet.

16.12 Mera te!

17.25 I går bakade jag pepparkakscheesecake.
I dag fortsatte jag med saltlakritskola. Mums!

18.27 Mumsig middag. Nyttig middag.

19.20 Svägerskor i väntan på Bonde söker fru.

20.40 Smakprov på glöggen som vi köpte i Sundsvall. Mycket gott!

Google Analytics Alternative