onsdag 28 mars 2012

Mot en säker bloggdöd?

Min blogg känns inte lika självklar längre. Jag finns ju på Twitter, Instagram (heter barajagjohanna för den som vill bli kompis), Facebook och förstås på min hemsida (som dessutom har en sömnig blogg – vilken kanske blir mindre sömnig snart). Den här älskade gamla bloggen känns nästan lite överflödig bland all min aktivitet på sociala medier och jag har funderat att säga att jag slutar, lite abrupt, här och nu. Men jag säger inte så, för man vet aldrig. I stället säger jag bara att trots att jag bloggat sedan 2005 (herregud!) hittar jag inte riktigt meningen med det längre – och att ni hittar mig på många andra ställen tills vidare. Vi hörs!


Behöver du en journalist som kan skriva texter eller ta bilder åt dig, förresten? Hör av dig!

lördag 17 mars 2012

Jag har blivit sjuk

Fyra kilometers löp/promenadrunda upp i Hammarbybacken och tillbaka.
Sedan ett par timmars paus, följt av en mils promenad runt Årstaviken.
Och så kommer jag hem och är lite sugen på att träna...

torsdag 15 mars 2012

Johanna hjärta Stockholm

Här sitter jag mellan Strömkajen och Nybroviken.
Vet ni att jag stortrivs i den här stan?
Ja, jag vet att ni vet, jag vet att jag sagt det förr och säger det ganska ofta.

Alldeles nyss stod jag i valet och kvalet mellan två sommarvikariat. Det hade kunnat vara så att jag valde ett jobb som inte ligger i Stockholm. Slutligen har jag bestämt mig för att gå tillbaka till det jag jobbat med i två somrar: resereporter – vilket innebär att stanna i Stockholm (när jag inte reser).

Jag har ju bosatt mig här, jag har köpt lägenhet och vill inte för mitt liv flytta eftersom jag trivs alldeles för bra för det. Jag vill ha Stockholms utbud, jag vill åka min gröna linje, jag vill sitta i Nybroviken i den hettande eftermiddagssolen, jag vill gå på sommarkonserterna på Gröna Lund, jag vill gå på utebio i Rålis, jag vill kunna åka skärgårdsbåt på guppigt hav, jag vill sitta med en kall dryck på Snaps uteservering, jag vill springa uppför Hammarbybacken tills benen är som spagetti. Och så vidare. Att stanna känns därmed rätt så underbart.

söndag 11 mars 2012

En helg som på något sätt gick till historien


Den här helgen går kanske inte till historien som den nyttigaste. Kladdkaka med glass och grädde hos grannen i fredags. Schlagerfest med cupcakes, kladdkaka, champagne och vin i Zinkensdamm i går, följt av pubhäng innehållande öl, följt av soffhäng med ostbågar och naturgodis. Och så i dag: födelsedagsfika med prinsesstårta, cupcakes, biskvier och andra kakor.

Möjligtvis går helgen till historien som fikatätast.

Och kanske har det slagits rekord i egoboostande. Min kompis Oscar har varit och hälsat på och han är fantastisk vad gäller att berätta för sina vänner vad de är bra på. De senaste dagarna har jag blivit överröst av fina ord – så pass att jag övertalades att tacka ja till att vara med i en radiopanel.

Mer om det en annan gång. Om inte bloggen dött tills dess. Risken verkar ändå överhängande.

måndag 5 mars 2012

Den där vågen (den med siffror)

Jag ställde mig precis på vågen. Det var ett tag sedan sist.

PLUS TVÅ KILO. Okej att jag har ätit väldigt mycket i dag, men jag har då inte ätit två kilo.

Det måste ju betyda att jag fått muskler! Jippi!

söndag 4 mars 2012

Vasalopp vs eget lopp

Första söndagen i mars. För ett år sedan bodde jag i London och sådär på avstånd var det så tydligt att alla svenskar gjorde samma sak den här dagen – tittade på Vasaloppet. Jag skrev också att jag troligen gjort samma sak om jag hade bott i Sverige. Men var fick jag det i från, undrar jag nu? När jag vaknade i dag och uppdaterade mig på Twitter och Facebook var det, precis som förra året, inget tvivel om vad det var för dag. Vasaloppsdagen. Jag kan förstå myskänslan i att se på det där loppet i sällskap. Men ensam? Flera timmar framför tv:n, stirrande på folk i tights som åker skidor, mil efter mil? Nej, då drar jag hellre på mig tightsen själv!

Jag startade inte ens tv:n. I stället tog jag på mig löpartights, löparskor och pannband och drog ut på en sex kilometer lång runda i solsken bland frostiga träd. Hur skönt som helst. Som den nybörjare jag är på att springa (jag har tyckt det är så sjukt tråkigt) vill jag dessutom berätta att jag orkade springa hela tre kilometer. Det har aldrig hänt, så jag är extremt stolt. Nästa gång blir det längre!

lördag 3 mars 2012

Vårlördag i Stockholm city

Vårsol. Jag har skrivit artikel om den, så jag vet hur viktig den är för vårt vålmående. Det spelar liksom ingen roll om vi får ångest av att solstrålarna som letar sig in genom persiennerna på morgonen (ja, det är faktiskt rätt vanligt). Vi kanske tror att vi tycker att solen är jobbig, men det är just solen som är den bästa medicinen mot den där känslan. Normalt är jag en sådan där som tycker att det är jättejobbigt när vinter blir vår. När mörkt blir ljust. De senaste veckorna har jag dock levt som jag lärt – utsatt mig för solen. Och vet ni vad? Det funkar skitbra.

På eftermiddagen i dag tog en kompis och jag en fotopromenad. Från Slussen till Skeppsbron till Nybroviken till Djurgårdsbron. Vi var inte direkt ensamma. Promenadspråket på Strandvägen var trångt. Men gud vad vackert det är i den här stan...

torsdag 1 mars 2012

Hemma i köket hos schlagerkungen

Med min egen turkosa mosaik måste jag säga att han har bra smak, Christer.

Minns ni att jag var hemma hos en känd person och gjorde matreportage för några veckor sedan? Det var i köket hos schlagerkungen Christer Björkman jag hälsade på. Nu kan ni läsa reportaget i Mitt kök som säljs med Expressen till och med i morgon, fredag.

Men skynda skynda, tidningen brukar ta slut!

onsdag 29 februari 2012

Om att vara endast en till middagen

Man kommer på en ny maträtt. Typ fräs färska bönor, sockerärtor, spansk peppar och vitlök i olja. Blanda i pesto, pinjenötter, kokt spagetti, massor av parmesan och tadaaa, mumsig middag.

Men så är man ju bara är en person och man vill vara ekonomisk och äta upp det man köpt och därmed inte kasta mat som blivit gammal för att man inte hunnit äta upp den. Då får man äta den där rätten fyra-fem gånger på väldigt kort tid, till de värdefulla färska bönorna och sockerärtorna tagit slut. Samma sak med rödbets- och halloumisalladen. Har man öppnat ett halloumipaket och köpt hem babyspenat och ruccola får man minsann se till att äta upp det. För så goda saker, det låter man liksom inte bli gammalt.

Hej, variation liksom.

måndag 27 februari 2012

Journalistik, sushi och juridik


Om ni undrar vad jag har gjort i dag, så kan ni få en hint här. (Observera att det alltså är meningen att jag ska se lite... trist och osäker ut.) Sedan några timmar sitter jag hos en kompis på Östermalm. Vi har precis ätit sushi och försöker nu göra nytta. Hon med sin fetaste lagbok (tentaplugg) och jag med mitt Worddokument (jobb). Jag är så trött att jag precis tänkte tanken att ge upp jobbandet för i dag när jag insåg att jag har en intervju att förbereda. När intervjun ska äga rum? 08.00 i morgon... Gäsp.

fredag 24 februari 2012

Den där lilla prinsessan Estelle

Alltså, jag kräks på den här förbannade bevakningen men kan inte sluta titta.

Jag älskar följande:
1. Att alla har "vetat" vad barnet ska heta. Ingen har gissat på Estelle och alla har så galet fel.
2. Att det blev en oväntad sammansättning av namn.
3. Namnet. Namnet är jättefint.

Så. Det här får alldeles för stora proportioner överallt, så även hos mig själv. Jag är inte rojalist och jag har jobb att göra. Kan någon tvinga mig från direktrapporteringen på nätet och på tv nu?

torsdag 23 februari 2012

Min kropp hjärta mig

Jag må vara ganska ineffektiv i jobbet just nu... Men vad gäller träningen ligger jag verkligen på plus, för den har nästan börjat styra mina dagar. Mitt mål är att träna åtminstone tre gånger i veckan. Blir det två gånger får det duga, och blir det fyra eller fem gånger är jag jätteglad. De senaste åtta veckorna har jag i genomsnitt kört tre och ett halvt pass i veckan (tar vi bort de två första veckorna ligger genomsnittet på fyra pass i veckan) – och jag är så nöjd! Min kropp älskar det jag gör.

tisdag 21 februari 2012

Dagens måste: semlan


Den här dagen för ett år sedan bodde jag i London och åt pannkakor till förrätt, huvudrätt och efterrätt. Det är ju nämligen inte bara fettisdagen (eller semmeldagen som jag föredrar att kalla den), utan även pannkaksdagen. I dag var jag desto mer svensk och satte mig på ett konditori med en vän och åt en lyxsemla – trots att jag egentligen inte var så sugen. Men gudomligt goda är de, de där bakverken.

måndag 20 februari 2012

Vem det var som fucking rösta?

Det var jag!

Apropå lördagens schlager. Jag tänkte skriva ett blogginlägg om det. Men min vän har skrivit en krönika som säger precis allt det jag vill säga, så det känns liksom lite fånigt att återupprepa. Läs den här.

fredag 17 februari 2012

Vi fortsätter på samma tema va?

En helt vanlig fredagkväll i Falun – hemmaträning. Det första jag gjorde när jag anlände med tåget och hoppade in i mammas bil var att säga åt henne att svänga förbi Intersport innan vi åkte hem. Där gick jag in och köpte yogamatta och hantlar, och tillsammans med mitt gummiband har jag nu ett bra träningskit för de dagarna jag inte orkar ta mig hemifrån för att träna.

PS. Jag brukar inte orka riktiga armhävningar, men kämpade som tusan bara för bilden.

Numera med ständig träningsvärk


Det bästa med att skriva om träning, som jag börjat göra en del, är att jag blir så inspirerad och peppad hela tiden! Och så får jag oerhört smarta tips. Så efter timmarna i gymmet i går tog jag i ännu mer på mitt skivstångsspass på kvällen, utmanade mig själv och testade att öka belastningen ytterligare. Jag älskar min träningsvärk! Vad jag fått lära mig: om det inte är är jävligt tufft har jag inte lastat tillräckligt med vikter och har jag ingen träningsvärk har jag tagit i för lite.

torsdag 16 februari 2012

En bra gemensam nämnare


Fyra timmar på gymmet. Det är inte varje dag. I dag var ett undantag, och jag tränade inte ens, utan var där som reporter. Vi insåg att vi var ett klockrent team där – jag, fotografen, PT:n och hon som fick vara modell. PT:n och jag pratade nämligen lite och han sa "är du från Dalarna?" varpå jag svarade att jag kommer från Falun. "Kul, jag är från Mora, och hon med" sa han och nickade åt modellen. "Jag är från Borlänge", säger fotografen då. Plötsligt bredde dalmålet ut sig på Östermalm.

onsdag 15 februari 2012

Äsch, jag brukar vara så här spontan

Vi har pratat om att vi borde dra på solsemester i maj.
Båda utan jobb som hindrar. Båda med förhoppning om jobb som hindrar efter maj.
Vi har pratat om det lite löst. Inte kommit nära att boka.

I kväll.
Hon: Hallå, ska vi dra utomlands eller?
Jag: Ja, jag är på!
Hon: Men ska vi kolla hur det ser ut?
Jag: Lätt.

Kollar lite. Cypern. Turkiet. Grekland.
Kollar medeltemperatur. Ser bra ut.
Inte för varmt. Men ändå varmt. Bra pris.

Hon: Men ska vi?
Jag: Ja. Ska vi? Vi gör det!

Klickar vidare. Knappar in kortuppgifter.

Och så gör vi det.
I maj drar vi till Cypern, min granne och jag.

tisdag 14 februari 2012

Det här med Instagram

Förresten, jag heter barajagjohanna på Instagram. (Mitt för- och efternamn sammansatt var redan snott av någon som inte ens är aktiv. Grr!) Tänkte jag skulle berätta det, så ni kan börja följa mig. Seså!


Vad heter ni?

Guld värt, det där med kanelsnäckor

Under eftermiddagen åt jag kolhydrater för ett helt kompani, kolhydrater som jag på sistone minskat på. Men i dag, kanelsnäcka efter kanelsnäcka la sig som en härlig deg i magen. Mums! Min frilanskollega kom hit med en påse fikabröd, så vi åt bulle efter bulle, drack te och pratade om sånt som ni med normala arbeten pratar om med era kollegor. Jobbet och livet. Att få ösa ur sig skit och saker man tänker på, och prata med någon i samma sits och samtidigt trycka i sig fem kanelsnäckor utan dåligt samvete. Guld värt.

måndag 13 februari 2012

En av alla de där dagarna #14

Hej, jag vill bara uppmärksamma er på att det är en viktig dag i dag: Tandborstbytardagen.

söndag 12 februari 2012

Bästa lunchen efter vinterpromenad

På fältet här i närheten där jag bor var det som att vara i fjällen i dag. Fullt av människor, folk åkte skidor, pulka och skoter. I Stockholm! Nollgradigt och sol. Toppenväder och jag trivdes i mina löpartights och pannband på min promenad. Det verkar ha sett ut så i resten av landet också, för alla bilder på Facebook visar blå himmel, snö och vinteraktiviteter. Men i stället för att visa upp vinter-Stockholm, tänkte jag bjuda er på en bild av vad jag slängde ihop till lunch. Voilà:

torsdag 9 februari 2012

Hur fånigt som helst

Det här är jättetöntigt. Men ibland (eller ganska ofta) kan jag sakna något så trivialt som att köpa en take away-latte från Pauls eller Starbucks. Gärna en hasselnöts-, vanilj- eller karamellatte från Pauls på Regent Street nära campuset jag pluggade på för ett år sedan. Åh. Hur fånigt som helst, men det är något härligt minne förknippat med känslan, smaken, lukten....

onsdag 8 februari 2012

Fettis...onsdagen

Efter lunch kom min bästa granne med lyxsemlor. Ja, de kallas faktiskt så. Lyxsemlor med extra mycket mandelmassa – och vilken god mandelmassa sen! Jag kände att vi var värda det här, som belöning för träningsvärken som är ett resultat av att vi blivit så oerhört hängivna vår träning. Äh förresten, man måste inte ha en ursäkt för att äta semla.

En av alla de där dagarna #13

Hörni, i dag firar vi Jobba hemma-dagen!
Hur ska jag fira, jag som jobbar hemma alla dagar?!

tisdag 7 februari 2012

Dagens jag-är-bra-berättelse

På Friskis.
Jag är på ett skivstångspass där jag numera utmanar mig själv. Jag har liksom fattat att det ska vara skitjobbigt. Inte som för ett par år sedan när jag inte vågade låta stången vara tung. Plötsligt när jag lyfter upp skivstången, grimaserar och kämpar, ser jag mina armar i spegeln och märker att mina muskler syns. Att jag har muskler. De är inte ett dugg stora, men de har växt. Jag är starkare! Wow!

På Ica.
Kvinnan före mig i kön köper en stor chokladkaka. Killen efter mig köper två liter coca cola och nästa tjej köper en Red Bull och en påse grillchips. Vad jag köper? Grekisk yoghurt, parmesanost, rödbetor, zucchini, aubergine, paprika, mandarin, banan, grädde och krossade tomater. Är träningsklädd och känner mig ungefär nyttigast i världen.

måndag 6 februari 2012

Vad jag gjorde till måndagslunch





Jag är världsbäst på att göra vegetariska sushirullar. Nu vet ni.
Ja, men allvarligt. Kolla på dem! De är inte köpta!

Min Londonkompis Katta kom på besök vid lunchen och vi gjorde vår egen sushi för första gången. Inte så höga förväntningar alltså, men att sushi kan vara så gott när man gör det hemma... helt sjukt. Vi fyllde rullarna med avokado, gurka och rädisor. Fantastiskt! Nu vet jag vad jag kan imponera med: hemmagjord sushi som ser ut som vilka proffsiga sushirullar som helst.

lördag 4 februari 2012

Det här med att få upp värmen

Jag har sovit i långkalsonger i natt. Normaltemperaturen hemma hos mig är 18-19 grader, men i natt när jag kom hem visade termometern 16,7 grader inomhus. Elementen är på full effekt, men det spelar ingen roll. Det drar från fönstren. (Det gjorde det redan när det var flera plusgrader utanför huset, så ni kan ju tänka er hur det är nu...)

För att få lite perspektiv tänker jag på hur det var när jag bodde i London för ett år sedan. Då skrev jag så här och så här. För er som inte orkar klicka jag kan berätta att jag sov med mjukisbyxor, strumpor och långärmad tröja, insvept i en fleecefilt under täcket. Och jag frös ändå. Mitt huvud vilade på den iskalla kudden vid det dragiga fönstret och ibland vaknade jag på natten, iskall om näsan och fick gömma hela huvudet under täcket. Under dagarna när jag var hemma hade jag alltid tjocka tofflor, dubbla långärmade tröjor, och dubbla sjalar. Jag fick aldrig riktigt upp värmen förra vintern.

fredag 3 februari 2012

Och nu blir det viktig reklam

Vet ni vad? I vårt land finns många tjejmagasin som berättar för unga tjejer hur de ska vara och vad de ska göra. Till dessa magasin behövs en motvikt. En tidning som i stället uppmanar tonårstjejer att göra sin egen grej, gå sin egen väg. En tidning där tonårstjejer slipper prestationshets och där de inte behöver läsa om hur de ska se ut. En sådan tidning finns, nämligen Magasinet Tjejliv. Men tidningsbranschen är tuff. Nu kan du hjälpa den här tidningen att överleva och fortsätta sprida bra nummer till unga tjejer. Hjälp tidningen genom att klicka här och bidra.

För ett tag sedan träffade jag Cissi Wallin för intervju och plåtning för just Tjejliv. Här skriver hon själv om det. Tjejliv nummer tre finns i butik den 14 februari.

En av alla de där dagarna #12

Det är Andningens dag i dag.

NI GLÖMMER VÄL FÖR GUDS SKULL INTE ATT ANDAS I DAG?!

onsdag 1 februari 2012

Pankisar som lyxmiddag

Efter yoga-middagen: Dinkelpannkakor med vispgrädde och drottningsylt. Jag har gjort pannkakor till andra, men jag vet inte om jag gjort det till mig själv någon gång. Det beror nog mest på att jag egentligen tycker att pannkakor är en efterrätt och inte tillräckligt som middag. Men i dag fick jag för mig att göra det, och det var så gott att jag önskat att jag inte gjort en tredjedels sats, utan dubbel... (För nej, jag är fortfarande av åsikten att lite pannkakor absolut inte är tillräckligt som middag.)

tisdag 31 januari 2012

Tips från relationscoachen

Någon har googlat på "han har flickvän men tar på min rumpa" – och hamnat på min blogg. Till denna någon vill jag bara säga: Berätta för honom, kanske också för flickvännen, vilken idiot han är.

(Jag undrar om flickvännen var den som senare googlade "du lever farligt killen".)

måndag 30 januari 2012

Det är jag som bestämmer

Jag vet inte vad det är med mig i dag. Jag går omkring som i ett töcken, helt slut. Tur jag hade planerat in saker i dag som uträtta ärenden, redigera bilder och sådant som det inte krävs så mycket tankeverksamhet till att fixa. Sådant jag behöver en alert hjärna till tar jag i morgon. Ytterligare en dag med tacksamhet över att kunna planera dagarna som man vill, alltså.

söndag 29 januari 2012

Jo, vintern finns visst i Stockholm också



Extremt matchigt träningsklädd, jag vet. Jag har inte varit ute i snön på över ett år (hey, jag bodde i London förra året, så det här med vinter var länge sedan), så när solen sken i dag passade jag på. Träningsapp och radio i telefonen och senare även promenadsällskap resulterade i en och en halv timmes frisk luft och en promenad (och lite löpande) på drygt nio (!) kilometer.


Tänk, nu har vi faktiskt lite snö här söder om Söder. Inte alls mycket, men så pass att det åtminstone ser ut som vinter. Jag, som inte brytt mig om att det knappt varit vinter i år, insåg först nu vad jag missat.

Jag har inte tänkt tanken på att man skulle kunna åka längdskidor precis här där jag bor. Men jodå, i dag verkade hälften av alla i Hammarbyhöjden, Björkhagen och Kärrtorp tagit fram skidor och stavar.

Undrar ni vad jag gör här? Jag gymmar! I Nackareservatet i Björkhagen finns nämligen ett kreativt utegym. Jag passade på att lyfta lite stockar innan vi tog elljusspåret hemåt igen.

Den där listan de säger att jag ska göra

Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag bodde i Uppsala, dit jag flyttat hemifrån en termin tidigare. Jag gick gymnasiet och bodde i ett litet rum på knappt sju kvadratmeter på ett elevhem. Gillade att bo i Uppsala, tyckte det var kul att ha flyttat hemifrån, gillade min mediaskola men tyckte väl inte att korridorslivet var någon höjdare.

Vad gjorde du för fem år sedan?
Jobbade på Halebops kundtjänst i Borlänge och oroade mig för vad som skulle ske väldigt snart: En stor ryggoperation. I februari opererades jag och framför mig hade jag en veckas sjukhusvistelse i Linköping, ett halvårs rehabilitering och några månaders sjukskrivning.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Bodde i London och älskade min vardag. Just exakt den här dagen för ett år sedan pluggade jag på ett mysigt café i Angel, efter att kvällen före delat på baguetter, ost, pizza och vin med mitt studentgäng och varit spontant på nattklubb på Leicester Square.

Fem snacks du gillar:
1. Ostbågar.
2. Lösgodis.
3. Jordnötter.
4. Kolakakor.
5. Chokladbollar.

Fem sånger du kan texten till:
1. Let your body decide (The Ark).
2. Echo chamber (The Ark).
3. It takes a fool to remain sane (The Ark).
4. Ironic (Alanis Morissette).
5. Faller (Lars Winnerbäck).

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
1. Betala av bolånet.
2. Betala av CSN-lånet.
3. Tacka nej till frilansuppdrag som jag inte tycker är jätteroliga.
4. Köpa en lägenhet utomlands, kanske i London eller i Nice.
5. Jag vet inte? Vad borde man göra? Rädda livet på fattiga barn i u-länder? Kan man göra det?

Fem dåliga vanor:
1. Snooza 30-60 minuter. Jämt. Det kommer bli jättejobbigt när/om jag får ett vanligt jobb.
2. Vara vaken för sent på kvällen (eh, natten).
3. Jobba för ofta i stället för effektivt.
4. Boka tvättider och strunta i dem utan att boka av (dödsstraff i bostadsrättsföreningar!).
5. Ju mindre pengar jag har själv, desto mer tenderar jag att ge bort. Sjukt otaktiskt.

Fem saker du gillar att göra:
1. Baka kakor.
2. Umgås med systersönerna.
3. Fika bort flera timmar på café.
4. Spincykla.
5. Resa.

Fem saker du inte skulle klä dig i eller köpa:
1. Magtröja.
2. Onepiece.
3. Foppatofflor.
4. Högklackat.
5. Kort kjol utan strumpbyxor under.

Fem favoritleksaker:
1. Datorn.
2. Mobilen.
3. Kameran.
4. Men vadå, leksaker?
5. Exetuben, gasugnen, cykeln, tekokaren, eh, jag leker inte?

torsdag 26 januari 2012

Åh, den ljusnande framtid är vår!

Om du vill ha ett jobb i Stockholm 2020 ska du inte vara ekonom, socionom – eller journalist. Det visar prognoser som Länssstyrelsen presenterade i dag. Känns fint med lite framtidstro. Eh.

Att det finns fler journalister än jobb är ju inget nytt. Det visste jag redan när jag valde utbildning och trots att framtiden stundtals känns kolsvart ångrar jag inte mitt utbildningsval en sekund. Men varje termin kommer nya journalister ut från skolorna och jag tror man behöver göra något åt det här nu, för branschen är knasig. Det är trist att krascha folks drömmar, men vad ska man göra? Jag skulle kunna skriva en uppsats om mina tankar och känslor kring det här, men just nu säger jag bara: Låt fler journalister vara satta i arbete 2020 och minska antalet platser på journalistutbildningarna – nu!

onsdag 25 januari 2012

Alla ska ha elaka dvärgar

Ni vet känslan av babyboom på Facebook och liksom i hela ens värld? Magar blir tjocka, bebisar föds. Vänner, barndomskompisar, arbetskompisar, kusiner och bekanta blir mammor och pappor. Facebook svämmar över av babybilder, av information hur många gånger Charlie bajsat och att Tilda minsann lärt sig sitta. I början tänker man att oj, vad unga folk börjar bli när de får barn – innan man inser att nej, det är fullt normalt och i min ålder är man inte längre en ung förälder om man blir förälder, utan helt normalgammal. Och sedan tänker man att oj, när ska de lugna ner sig, de här växande magarna?

Och så går åren och man inser att, eh, det här lugnar inte ner sig. Man råkar befinna sig mitt i skaffa-barn-åldern och babyboomen lär snarare bli värre i några år. De ska väl få syskon också, kidsen (ja, några är redan här, andra på väg) – men sakta i backarna så jag hinner med också!

Nej, jag tycker inte att barn är elaka dvärgar. Det är text från Magnus Ugglas låt "Baby Boom".

tisdag 24 januari 2012

Uppmuntrande tisdagspost


När jag kom hem efter ett jobb i Uppsala låg ett paket på dörrmattan. Jag förstod ingenting, förrän jag öppnade det. Det var boken jag vann på Elizabeth Gummessons blogg här om dagen. Att vinna var förstås jätteroligt, men att sedan få boken och se den omslagen av guldigt presentsnöre och med ett grattis-kort från bloggerskan gjorde mig verkligen jätteglad.

måndag 23 januari 2012

Och inspirationen som är på noll

Min blogg, alltså. Det går utför! Jag ber om ursäkt för det.

Jag var på frilanslunch i dag med en mycket trevlig hälsobilaga. Där fick jag frågan hur det går med bakningen och ja... som ni kanske har märkt ligger det där med bakningen på is. Jag insåg att det blev lite väl mycket sockerintag. I skafferiet har jag massvis av roliga muffinsformar, söta dekorationer till cupcakes, jag har roliga färger av karamellfärg och jag har pistageessens och bittermandelarom att tillsätta i kreativa bakverk. Det är bara det att det är så trist att baka när man känner att man bör dra ner på sockerintaget. Men det kanske är bakningen som behövs för att min blogg ska bli levande igen?

lördag 21 januari 2012

Lediga lördagslistan

Vad åt du till frukost?
Mezeyoghurt med banan, kiwi, mandarin och flytande honung. Och kokoste.

Vad har fått dig att skratta i dag?
Jag själv och min kompis.

Vad har du på dig just nu?
Vit/svarta tights med konstiga mönster och hästar på. Vitt linne, grön stickad tröja. Glasögonen på bilden.

Hur ser resten av dagen ut?
Diska, dammsuga, bädda sängen, sortera papper och kvitton i pärmar, läsa tidningar och kanske sätta mig in i kursen jag ska läsa under våren (bara en pluttig 7,5-poängskurs på distans). Det vill säga: göra sådana där trista måstesysslor som jag inte hunnit under veckan.

Vad hände i går kväll?
Var hos mina bästa grannar och åt kladdkaka, drack vin, pratade, skrattade, busade med katter och sov sedan över.

Och i morgon?
Träna skivstång (eller bodypump på icke-Friskis-språk) och eventuellt strosa i affärerna på Götgatan. Om jag har tid över och blir rastlös blir det nog lite jobb också.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan?
Min födelsedag. Fast dagen efter, pressträffen och peppen jag fick var himla bra också. Samt träningsvärk i magen. Jag har fått det typ en gång sedan min ryggoperation för fem år sedan, så det var en fantastisk känsla.

Och det absolut sämsta/tråkigaste?
Människor utan förmåga att tänka sig in i andras situation. Och att jag inte hade så mycket matlust på min födelsedag var också lite typiskt.

Vad dricker du i helgen?
Te, vin och vatten. Troligtvis mest te, som vanligt.

onsdag 18 januari 2012

Att berätta om det innebär ingen återvändo


"Det här måste vi prata om", sa den personliga tränaren till mig i går när jag hade outat att jag blivit 30/40 år på hennes livsstilstest. Äldre än min egen ålder, alltså. Jag, som tycker att träning och hälsa är både intressant och roligt ser mitt resultat som en personlig katastrof. PT:n undrade vad jag hade bommat på, och jag svarade att jag misstänkte att det var styrkan (eftersom jag älskar konditionsträning som spinning, men undviker styrketräning), men också maten – att jag är en stor godisråtta som älskar fikabröd (även om jag, tro't eller ej, bättrat mig på sistone) och troligen inte äter tillräckligt varierat. Under tre timmar hann jag lyssna på hennes pressfrukost, göra en intervju och äta nyttig lunchbuffé med henne – och jag gick taggad därifrån. När hon signerade min bok skrev hon det ni ser på bilden. Ja, jag ska skärpa mig. Mindre fika, mer grönt. Och mer styrketräning.

Även om livsstilstestet inte är vetenskapligt framtaget var det faktiskt lite jobbigt att se resultatet. Jag har blivit lovad en förbättring om jag följer träningsprogrammet i hennes bok. Jag i min tur lovar att jag nästan ska följa det (det är tillåtet att byta ut det mot ett styrkepass på mitt träningsställe i stället) och om tre månader ska jag göra om testet. För jag ska minsann komma tillbaka till min egen ålder.

tisdag 17 januari 2012

Om må bra-(födelse)dagen

I går fyllde jag alltså år. Och i går var en sådan dag då det var extra trevligt att frilansa. Det är nämligen hur lätt som helst att ta ledigt på sin födelsedag när man bestämmer själv.

Jag startade dagen med en avslappnande massage i city, för att sedan dra vidare till Östermalm och min frisör. Hon tvättade mitt hår, gav mig huvudmassage, klippte topparna och gjorde sedan fina lockar i mitt hår. Lockar som sedan försvann när jag i regnet gick mot Stureplan där jag drack en latte med en kompis. Middagen intogs på Koh Phangan på Söder. Fem tjejer var vi (varav en som överraskade) som hade en supertrevlig kväll, åt supergod mat inklusive största och dyraste rocky road-tårtan. Och så fick jag otroligt fina men framför allt oväntade presenter. Fin 28-årsdag.

måndag 16 januari 2012

Ännu en födelsedag

Fyllde jag inte år alldeles nyss? Hm, konstigt.

Vet ni vad det absolut märkligaste med att fylla 28 är? Att det är tio år sedan jag fyllde 18! Visst, 18-årsdagen känns ju inte riktigt som i går (jag minns inte ens vad jag gjorde), men tio år! Hur gick det till? Märkligt är också att det är tre år sedan jag fyllde 25. Vadå tre år liksom – jag tror ju fortfarande jag är 25! Nåväl, datumet, 16 januari 2012 säger att jag hunnit bli orimliga 28 jävla år.

Och det har firats, det har det.

Jag skulle aldrig kvala in till Sveriges värsta bilförare. Snarare bästa.

Jag älskar att köra bil i Stockholm! Och vet ni vad jag har gjort i dag? Kört dryga tio mil (Globen-Sollentuna-Hammarbyhöjden-Skärholmen-Sickla-Hammarbyhöjden-Sickla-Hammarbyhöjden) utan att köra fel. Med tanke på hur lite jag kört i Stockholm känner jag mig nästan som en infödd när jag knappt behövde titta på någon karta. Och när jag skulle fickparkera utanför Hammarby pizzeria gjorde jag det med perfektionpå första försöket. Skulle någon från en körskola sett mig skulle de förmodligen anställa mig på stört.

Med tanke på min stolthet skulle man kunna tro att det var i går jag tog körkort. Men, eh, om sanningen ska fram börjar det närma sig tio år sedan... Det är bara köra i Stockholm jag är nybörjare på.

lördag 14 januari 2012

Bästa starten på ledig helg


När föräldrarna kom i går firade vi min födelsedag i förskott. Med hemkörning av sushi (himmelskt!), paket (dalahästkudde, kokbok, pajform och massage, perfekta presenter!) och daimtårta (mums!). Äntligen fick jag inviga min förpackning med små, söta celebration bottle candles från Wales.


Medan jag lånade pappas bil i förmiddags och åkte och storhandlade mat, började han tapetsera hos mig. Ser ni vilken fantastiskt snygg fondvägg jag skaffat mig?! Jag är supernöjd och sitter och beundrar min nya vägg som är fånigt matchande med resten av rummet och blev den färgklick som fattades.

Ni får se helheten sen. Nu blir det tacos (bästa saknar-inspiration-maten) och tv-mys hos grannarna.

fredag 13 januari 2012

Och espressosmaken sitter kvar på tungan

Klockan är snart sex och de flesta har redan tagit helg. Jag kan inte låta bli att jobba, skriva rent lite anteckningar medan alla intryck är färska. Strax utanför stan bor en av vårt lands största schlagerprofiler. Där, i köket, har en fotograf och jag tillbringat fredagseftermiddagen – druckit espresso, dragit in doften av vitlök och pratat om mat och... Melodifestivalen. Åh! De här dagarna när jag får göra sånt här! I LOVE IT. Påminn mig gärna om den här känslan när jag har skitdagar.

Snart kommer mina föräldrar. De ska hjälpa mig med en liten men stor förändring i lägenheten.

torsdag 12 januari 2012

På toppen av bergochdalbanan


Här ligger jag och researchar inför morgondagens matreportage. Jag utstrålar ju inte särskilt mycket glädje ser jag – vilket blir väldigt missvisande för hur jag känner mig.

När jag sa hejdå till en vän och lämnade det trevliga hipsterhaket Louie Louie i eftermiddags hade jag någon sorts fladdrande munterhet i bröstet. Jag korsade Götgatan och gick mot mitt träningsställe och kände mig bara... tillfreds. Jag tänkte på hur glad jag är att jag bor i den här staden. Och sedan, för första gången på evigheter, tränade jag aerobics, vilket snuddar vid dans som jag saknar något oerhört. Efter passet var min kropp slut men full av endorfiner. Väl hemma i min lägenhet, som det är fantastiskt att komma hem till, satte jag mig utslagen på golvet innan jag orkade gå in i duschen. Och trots att dagen i övrigt inte varit helt klockren satt jag där på golvet och kände att det ändå varit en sådan himla fin dag. Kanske var det endorfinerna, jag vet inte, men jag minns inte när jag hade en sådan här känsla utan egentlig enledning. Att känna någon sorts lycka (herregud, får man skriva det?) utan att ha åstadkommit något särskilt – vilken känsla!

onsdag 11 januari 2012

En helt vanlig frilansdag

Jag pratade med en kvinna i dag, angående en text. Jag ska på ett frukostmöte på tisdag och hon undrade om jag hade tid att vänta lite efteråt, för att sedan ta intervjun vi ska göra. Jadå, svarade jag, jag har inte bråttom i väg. Och då kom hon på, just ja, du är ju som jag, ingen arbetsgivare som säger åt dig att komma tillbaka en viss tid.

– Nej, precis. Jag är min egen, sa jag.
– Visst är det skönt?! Fy vad tråkigt att vara anställd!

Även om det finns många fördelar med att vara anställd har hon en poäng. Och just i dag kände jag att det är väldigt fint att frilansa och kunna jobba på kvällen i stället för på eftermiddagen. Jag tog nämligen eftermiddagen ledigt för att prata bort flera timmar på café med två vänner. Behövligt.

tisdag 10 januari 2012

Hypokondrisk?

När jag skrev om en kvinna med MS trodde jag att jag hade MS. När jag skrev om pulsåderbråck trodde jag att jag hade ett sådant som skulle brista. Nu skriver jag om adhd och tror att jag har adhd.

måndag 9 januari 2012

Lyckan över att få riva huset

Tänk att vara 2 och 4 år och ha tjatat på mormor. Får vi äta upp pepparkakshuset? Mormor säger nej, inte i dag. Tänk att mormor, utan förvarning, en dag säger att hon har en överraskning. Och så tar hon fram huset, och säger att nu, nu får ni äta upp det! Tänk att vara 2 och 4 år och plötsligt få ett pepparkakhus fullt av godis framför sig – tillåtet att äta upp. Ja, då klättrar man såklart ivrigt upp på köksbordet, tar tag i huset och äter direkt från det, utan att bryta sönder huset först. Vilken lycka mina systersöner fick vara med om här om dagen.

söndag 8 januari 2012

Frågan är: bosätter jag mig i soffan nu?

Mitt liv har helt klart fått ny mening. Jag har skaffat en hdmi-kabel. Numera startar jag trevliga tv-program eller filmer på datorn, men ser det på min enorma tv. Det är ju helt fantastiskt och jag undrar varför jag ligger ljusår efter och skaffat detta först nu?

Annars ligger jag nedbäddad under en turkos fleecefilt i soffan och väntar på att min hemmafru ska bli färdig med våra milkshakes i köket. Sedan ska vi se på film. På datorn, fast på tv:n, ni vet.

fredag 6 januari 2012

Man ska inte ta med sig jobbet hem

Att låta bli att ta med sig jobbet hem är inte så lätt när det är hemma man jobbar. Min privata dator är även min jobbdator. Min privata mail är även min jobbmail. Mitt vardagsrum är även mitt lunchrum. Mitt sovrum är även mitt kontor. Hur man skiljer på jobb och fritid när arbetsbordet står i sovrummet är inte jättelätt. Jag försöker att ha vardagsrummet som mitt lediga rum, men jag kan tala om att de där gränserna tänjs ofta. Typ varje dag.

måndag 2 januari 2012

Inte minus, inte noll, inte plus minus noll

Mina damer och herrar. Jag har räknat på mina skickade fakturor som ska betalas i januari. Dessa, ärade bloggläsare, visar att januari är månaden som jag får in så pass mycket pengar att jag går runt! Och inte bara det, jag kommer inte bara kunna betala hyra, gas, el, försäkring, radiotjänst och alla andra tråkiga måsteutgifter – jag kommer dessutom ha lite, lite pengar över. Jag. Går. Plus!

Sing hallelujah! Och sedan fortsätter jag kämpa för att februari ska bli likadan.

I spåkulan

Tuffa tag. Så blir mitt 2012 om man ska tro Expressen Söndags horoskop. Och jag kan ju tyvärr inte låta bli att tro lite på vad som står i horoskop och känner bara neej, jag orkar inte ett tufft år. Jag tycker nämligen att min höst har varit tillräckligt tuff. Något särskilt tryggt år vad gäller kärlek blir det inte heller, typiskt. Och vad gäller karriären ska jag tydligen fortsätta jobba hårt samtidigt som kraven och stressen ökar. Pust stånk stön. Däremot ska de feta slantarna till slut rulla in, och det känns ju faktiskt inte mer än rätt. Feta slantar är precis vad jag skulle behöva. Hoppas de kommer i början av året.

Om någon annan undrar hur ens 2012 blir så har jag svaret.

söndag 1 januari 2012

När klockan hade slagit tolv

Fem mil utanför Uppsala, mitt ute på landet, vakade jag in det nya året tillsammans med fyra andra tjejer. Paltkoma var det som genomsyrade vår kväll. Kvällen tillbringades vid matbordet. Ständigt. En perfekt lugn och skön kväll. När klockan hade slagit tolv, då gick vi ut och skickade upp var sin rislykta i luften. Jag hade aldrig hört talas om dessa lyktor som härstammar från Thailand och som man skickar upp på nyår och tänker på någon eller önskar sig något. Lyktan stiger mot himlen alldeles tyst, fridfull och vacker. För mig som inte gillar fyrverkerier var det alldeles perfekt.

Nu är det 2012. Eller bara en helt vanlig söndag – men en ny månad. Men jag kan inte hjälpa att jag alltid blir lite sentimental när klockan slår tolv och den sista december går över till första januari. Det är något med att det blir ett nytt år. Vad vet jag inte.
Google Analytics Alternative