torsdag 23 december 2010

Vad Facebook är bäst på

Man gör allt för att glömma. Man tar bort, man rensar, man klickar delete. Ni vet.

Och ändå.
In your face, liksom.

10 kommentarer:

Lisa sa...

puss, massa kärlek till dej!!

LvB sa...

Sånt ska vi inte bry oss om, ok?!

Johanna sa...

Lisa: Och detsamma till dig!

Li: Det har du helt rätt i, faktiskt.

Emma sa...

Ja, det är ju ingen vidare julklapp! Finns här om du vill prata...

Johanna sa...

Gulliga du, tack!

lego sa...

det där känns igen, man tar bort som vän, försöker att inte gå in på personens sida, men ändå på något jävla sätt så dyker det upp en bild eller något från ingenstans, och så är allt igång igen... tyvärr så tror jag att det bara är att byta ihop, kämpa sig tillbaka, bryta ihop, kämpa sig tillbaka... osv. fast det känns ju rätt hopplöst.

Johanna sa...

Lego: Men hur många gånger ska man behöva hålla på så liksom...? Jesus.

<3 till dig också, söt-Lina!

lego sa...

Ja, man vill ju helst att det skulle vara över nyss, må dåligt är inte roligt, däremot känner jag att jag har utvecklats mycket som person av det och värderar saker och ting på helt olika sätt nu mot innan. Men du känner inte att det blir lite bättre heller? alltså att svackorna inte är lika djupa och långa? så har jag känt i alla fall, fast det är klart att några hopplösa svackor har det kommit också... ;( lättast skulle det vara att göra som "henne" att bara gå ut och hitta något nytt, men jag tror inte att det är rätt väg att gå... leta och förhållanden är ingen bra kombo i min bok.

Johanna sa...

Jag håller helt med dig. Men detta får vi nog prata om någon annanstans. Det är lite för... öppet här. :)

lego sa...

sant.

Google Analytics Alternative