Jag vrider om nyckeln i låset och öppnar dörren till rummet. Rummet. Eh, "rummet"? Jag stannar på tröskeln. De påstår att det är sju kvadratmeter jag står framför. Sju kvadratmeter som jag senare får reda på egentligen är sex och en halv. Sex och en halv kvadratmeter rum är numera mitt hem. Sex och en halv kvadratmeter med en smal säng, ett handfat och två garderober. På något vis lyckas jag tränga in en bokhylla, ett litet bord och en stol också. Sedan går det knappt att röra på sig. Utanför rummet hörs alla andra i korridoren. Det är som att ha ett rum i ett vanligt hus. Ingen isolering. Inget privatliv. Här ska jag bo. Dela toalett, dusch, kök och tv-rum med sju andra. Jag får lite panik. Vågar inte gå utanför dörren förrän jag är på väg att gå under av hunger. Upptäcker att någon har använt min kastrull, att det luktar mögel ur kylskåpet och att soppåsen under diskon är överfull.
Jag är sjutton år och har flyttat för första gången. Hemifrån, dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar