Att se brudparet skrida fram i sina vackra kläder, att höra någon sjunga vacker text till fin melodi, att höra kärleksförklaringar. Och att höra gästerna hålla tal, sedan. He-re-gud. Brudens far som säger något fint, syskon som berättar minnen och vänner som säger något galet. Nej, det funkar inte, jag blir så tagen. Jag verkar ha så mycket lättare att gråta åt något som är lyckligt än åt något som är sorgligt. Herregud, hur klarar människor att gifta sig?
1 kommentar:
I agree on this one! Fy fan vad jag kan gråta floder av lycka. Helt galet underbart... :)
Skicka en kommentar