fredag 17 september 2010

Ödets ironi?


Den här boken låg på min plats på tåget. Ville ödet säga mig något? Jag har bläddrat och förutom att få psykologiska förklaringar innehåller boken övningar, bra tips på ökad självkänsla, ökad förståelse för andra människor och varför jag och andra kan reagera som vi gör i vissa situationer.

Till exempel har jag fått reda på att sorg inte behöver komma från något oönskat. Det kan vara önskat så som en flytt eller ett giftermål. Men oavsett vad så är det en omställningsprocess där man i viss mån måste "bygga om" sig själv för att passa in i det nya i sitt liv. Författaren till boken är psykolog och berättar att en förlust efter något som betytt mycket är som ett sår. Ett sår som tar tid att läka och kan innebära att man behöver bygga upp en helt ny världsbild, en ny identitet, vilket tar tid och kraft och kräver förståelse från omgivningen.

Mycket intressant, tänker jag som är mitt uppe i en sådan omställningsprocess – och jag undrar vem som lämnade just den här boken, just den här dagen, den här tidpunkten, just på min plats på tåget...

7 kommentarer:

Linn sa...

Det är ingen klyscha, det här med att det måste finnas någon mening med allt det vi råkar ut för. I synnerhet den här kvarglömda boken på tåget, som "ofrivilligt" fick byta ägare. Sug åt dig, Johanna. Kram! (Låt allt ta sin tid.)

fröken siljans grandmother sa...

Det var meningen....

Johanna sa...

Linn: I'll try!

Grandmother: Ja, det var kanske det. Jag är ändå så nyfiken på hur det kom sig att den blev kvar på min plats...

Sofia sa...

Den verkar bra. Jag behöver en sådan bok, ska försöka beställa på amazon!
Det är jobbigt när livet förändras, ja, även om förändringen är hälsosam....
Kram!

Johanna sa...

Gör det, Sofia! Kram!

Johanna sa...

Lägger du ut en recension av boken sen? Jag gillar självhjälpsböcker :)

Johanna sa...

Om inte, så kan du få en personlig recension, Johanna!

Google Analytics Alternative