Hjälp, vad gör jag om fyra månader? Det enda jag vet är att jag har flyttat. IGEN!
Men var? För vad? Inte en aning!
Och då säger ni: äsch, det ordnar sig. Och ja, det gör det väl, så tänker jag också. Jag kan oroa mig för morgondagen och nästa vecka och anser därför att det blir lite för mycket om jag ska oroa mig för nästa termin också. Men det spelar ingen roll just nu, för det är dags att börja tänka och planera. Och jag vet inte om jag vill plugga eller jobba, ta en termin utomlands eller åka tillbaka till Stockholm. Det enda jag vet är att jag är livrädd för vad det än blir. Oavsett vad blir det nämligen ännu ett uppbrott, ännu en ny bostad, ännu ett ny sysselsättning och jag är ganska trött på att hela tiden flytta för något nytt. Varje gång blir jag lite knäckt av att aldrig hinna känna mig som hemma.
Flytta hem till föräldrarna och gömma sig ett tag i väntan på något bättre är lockande. Men tyvärr är jag nog för gammal för det och det skrämmer mig.
Jag vet, det ordnar sig – det måste det. Men hur det än blir, blir det läskigt. Skitläskigt!
3 kommentarer:
Ååh, jag med. Är det inte meningen att framtiden ska kännas kul och spännande och inte som en gigantisk klump i magen? Ja, det ordnar sig. Men det känns himla lockande att fly bort till en solig strand och bara låtsas som ingenting :)
Det gör ont i magen, så mycket som jag känner igen mig.
Johanna: Jo, det är väl det. Men jag saknar några pusselbitar för att de ska kännas så.
Linn: Åh, jag vet!
Skicka en kommentar