Ja, för ni vet att man är ju mindre ensam tillsammans. Det har Anna Gavalda sagt.

Solen bländar mig när jag långsamt öppnar ögonen.

Huvudet dunkar. Munnen är torr.

Kanske blev det ett glas vin för mycket i går.

Jag vänder mig om och lägger min svarta kudde över huvudet.

Sedan bländar solen mig igen när jag än en gång långsamt öppnar ögonen. Vita rullgardiner är idiotiskt förmiddagar som dessa. Bultande huvud inga planer för dagen hallå låt mig sova!

Ett rakt på saken-"jag känner mig ensam och deppig"-sms till en vän resulterar dock i promenad i sol och frisk höstluft, chocka magen med massor av mat, tvingas vila raklång på sängen, ha terapisnack, se fem avsnitt av Grey's Anatomy, äta mera mat och dessutom kladdkaka med glass. Sällskap, helt enkelt. En extremt söndagig men mycket mer meningsfull söndag än vad det började som.