En trappa ner finns en bra granne. Hon är också min vän, klasskompis, svägerska och snart även uppsatskompis. Vi är båda lite ensamma, för hon har flyttat ifrån sin pojkvän för att göra färdigt sista terminen i Sundsvall och jag har ju precis gått från tvåsamhet till ensamhet. Omställning deluxe, skulle man kunna säga. I morse när jag vaknade kände jag mig ensam, så jag skickade ett sms till svägerskan och undrade om jag kunde komma ner med min frukost och äta hos henne. "Absolut!" blev svaret – och tillsammans vid frukostbordet blev vi lite mindre ensamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar