Första söndagen i mars. För ett år sedan bodde jag i London och sådär på avstånd var det så tydligt att alla svenskar gjorde samma sak den här dagen –
tittade på Vasaloppet. Jag
skrev också att jag troligen gjort samma sak om jag hade bott i Sverige. Men var fick jag det i från, undrar jag nu? När jag vaknade i dag och uppdaterade mig på Twitter och Facebook var det, precis som förra året, inget tvivel om vad det var för dag. Vasaloppsdagen. Jag kan förstå myskänslan i att se på det där loppet i sällskap. Men ensam? Flera timmar framför tv:n, stirrande på folk i tights som åker skidor, mil efter mil? Nej, då drar jag hellre på mig tightsen själv!
Jag startade inte ens tv:n. I stället tog jag på mig löpartights, löparskor och pannband och drog ut på en sex kilometer lång runda i solsken bland frostiga träd. Hur skönt som helst. Som den nybörjare jag är på att springa (jag har tyckt det är så sjukt tråkigt) vill jag dessutom berätta att jag orkade springa hela tre kilometer. Det har aldrig hänt, så jag är extremt stolt. Nästa gång blir det längre!
9 kommentarer:
grymt, man lär börja smått... det roliga med löpning som jag tyckte när jag började var framsteg, det går ju rätt snabbt i början när man bara får hyfsad grundkondition och inser att resten sitter i huvudet... skoj skoj! kan tipsa om endomondo, en app som man kan logga träning och även dela med vänner osv.
Sex kilometer varav tre löpning tyckte jag knappt var smått, haha. Jag tror dessutom att det mesta sitter i mitt huvud, jag har ju till exempel inga problem med att köra hård spinning en timme.
Tack för tips. Jag kör Funbeat och Sportstracker, och tycker särskilt Funbeat är skitbra!
hehe, nä... det är bra för "nybörjare". men nu tycker jag allt under milen är waste of time typ... ;) jag köpte löptights och fick en liten boost av det, typ; jag vägrar visa mej i löptights om jag inte löper... så även om jag höll på att dö så kunde jag ju inte stanna och gå, för tänk om någon såg mej gåendes i tights liksom ;)
Ja det är otroligt påtagligt att många i Sverige gör samma sak, skönt att läsa om dig som gjorde något annat! Och du, vad kul att du provar på löpningen, det är kul, och man får otroliga endorfiner utav det. Kram!
jorego: För mig låter det helt sjukt att springa en mil. Jag tror aldrig jag kommer komma dit, men vem vet? Den dagen jag kör fem kilometer kommer jag vara stoltast i världen.
Sofia: Ja, jag har testat lite smått några gånger men ger gärna upp eftersom jag ofta tycker det är så fruktansvärt trist. Men jag laddar med en bra playlist och... det har inte varit så trist de två senaste gångerna.
OMG vad hurtigt! Själv skulle jag vara nöjd om jag gick 6 km - bra jobbat!:)
OMG vad hurtigt! Själv skulle jag vara nöjd om jag gick 6 km - bra jobbat!:)
Observera att jag alltså inte sprang alla sex kilometrarna. "Bara" hälften. (Inte så bara för mig visserligen.)
Jätte bra blogg! Tack så mycket :)
Skicka en kommentar