Tillbaka i staden dit vi båda flyttade för att bli journalister. För tre år sedan satt vi på Barista med glittrande ögon och pratade och om utbildningen och om killarna vi träffat. Vi hade träffat var sin. Sedan dess har mycket hänt. I går, tre år senare, satt vi på samma café och pratade. Killarna finns inte i våra liv längre, men tentorna klarade vi, utomlands kom vi och journalister blev vi. Och ögonen glittrar igen, för vi tror att det bästa i livet, det har vi framför oss.
Vilken nostalgidag. Vi åt på båda våra favoritstammiscaféer. Vi promenerade i den höstvackra staden. Vi gick upp i utkikstornet och såg ut över hela vår forna stad. Vi höll på att kissa på oss av skratt. Vi tittade in i universitetet. Och så blev vi fotograferade av Sheena Lindberg (som alltså tagit bilden i inlägget) utanför universitetet och gick på releasefest för Magasinet Tjejliv. På vägen hem svängde vi förbi stället där vi efter kårkvällar alltid åt nattmat, nämligen Max, och köpte det vi alltid åt på natten, mozzarellasticks. På E4 hem sjöng vi allsång. Radion spelade våra låtar från 2008. Symboliskt.
Visst läker tiden sår. Även om ärren finns kvar. Men äntligen är inte Sundsvall förknippat med något jobbigt längre. Vara i Sundsvall och skratta från hjärtat – det var liksom inte i går.
4 kommentarer:
Ni är så härliga! Hurra vad glad jag är att jag träffade er <3
Jag vågar tala för oss båda när jag säger att vi är glada över att vi träffade dig med! Vilken jäkla tur att vi valde Norrland, allihop.
Åh, att man bara av att läsa det inlägget blir alldeles varm i hjärtat och nästan får tårar i ögonen när man lite nostalgiskt tänker tillbaka på och längtar tillbaka till de där nätterna på Max med mizzarellasticks glass och en massa skratt!
Det är också så skönt att höra att de är de goda minnena från Sundsvall som gjorde sig påminda när ni var där!
Det är nästan så att vi får ta reunions i Sundsvall med jämna mellanrum framöver! Saknar ju er och den tiden, det var verkligen något speciellt!!
Ja, det kändes väldigt skönt för oss också, att det var positivt igen. Vi saknade förstås dig och de andra på Max.
Skicka en kommentar