Magi, alltid denna magi

Gitarren. Munspelet. Stråkarna. En mörk röst som är alldeles len. När musiken spelas njuter jag av orden som bildar poesi och går rakt in i hjärtat. Jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå, i ditt regn fick jag den kraft jag skulle få. Jag har spridit lite värme, jag har spridit lite frost, jag är varken hjälten eller boven, jag är bara lite lost. Det är nånting med Lars Winnerbäck. Nånting som gör att det pirrar till i magen när han kommer in på scenen, som gör att tårarna bränner till bakom ögonlocken och som skapar magi och tusen minnen av glädje och av sorg. Det är två timmars lugn, harmoni och eufori där i salongen på Cirkus. Som alltid.