Ruggigt. Det är rätta ordet för hur det känns ute. Vilken typisk höstkväll. Jag tog cykeln härifrån kvarteret Professorn till andra sidan t-banan här i vårt område, till mina "grannar" för Bonde söker fru-dejt. Mörkret hade lagt sig över stan, asfalten var blöt, de bruna löven låg som klistrade på marken, blåsten tog tag i mitt hår och månen, den lyste upp och visade vägen. Nästan lite kusligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar