Bortsett från ett par mail har jag inte lyft ett finger för att jobba i dag, det har varit en sån dag, där det liksom inte funkat. När eftermiddagen gick mot sitt slut var jag tungen att göra något, så jag drog i väg och tränade en timme – det bästa jag hade kunnat göra. Passet var frigörande, tänjande, lugnt och skönt, troligen precis vad jag behövde. Och sedan struntade jag i att ta tunnelbanan hem. I stället startade jag träningsappen och musik i telefonen och promenerade hem, bland höstlöven på bilden, i krispig luft och förbi grönvita Globen. Som medicin – nu känns det bättre, nu ska jag jobba lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar