Jag har varit lite stressad över att tiden går så fort samtidigt som jag inte utvecklas i språket. Men förra veckan upptäckte jag till min glädje att jag plötsligt...
...helt naturligt använder engelska ord som jag tidigare inte visste betydelsen av.
...pratar lite mer flytande med min landlady (hyresvärden) än vad jag gjorde när jag flyttade in.
...är inställd på engelska och inte tänker lika mycket innan jag pratar.
4 kommentarer:
Way to go, miss! I'm proud of you.
Härligt! Snart kommer du börja drömma på engelska också!
Men jag förstår din frustration, det är sjukt jobbigt att inte kunna uttrycka sig som man vill. Jag kommer ihåg när jag åkte till USA, den första tiden hann jag aldrig få fram nåt, för när jag väl tänkt ut vad jag skulle säga på svenska, sen översatt det och hittat alla rätta ord, då hade alla andra redan börjat prata om nåt annat.
Men sen en dag så lossnade det bara, helt plötsligt kunde jag babbla på precis som vanligt. Så ha tålamod, det kommer! =)
Men herregud, har du varit där i FYRA veckor?! My god...
Lino: Thanks! I even wrote a letter to you in English yesterday.
Sofia: Ja, exakt så är det. Senast i dag på ett seminarium. Jag fick till och med förklara att det är språket som gör att jag inte riktigt... är med.
Ida: Visst är det galet?! Det känns som en vecka, samtidigt som det känns som en evighet.
Skicka en kommentar