På kvällarna längtar jag. Jag kan till och med längta redan på dagen. Dessutom har det hänt att jag börjat längta till nästa direkt när jag slukat den.
Min besatthet av frukosten är galen.
Gröten! Allt är grötens fel. När jag kom till London upptäckte jag havregrynen. Här finns inte bara vanliga havregryn, utan här finns de smaksatta. Favoriten är havregrynen med sirapssmak. De kokar jag i mjölk (börja koka havregrynsgröt på mjölk och du förstår inte varför du någonsin kokat gröt på vatten) och äter med skivad banan och ännu mer mjölk. Det. Är. Så. Gott. Sedan jag upptäckte detta duger ingen annan frukost. Och som pricken över i:et – rostade bagels med cream cheese och körsbärstomar. En kopp te till detta och besattheten vet liksom inte var den ska ta vägen.
Så jävla gott!
Jag överdriver inte. Galenskapen är så hög att jag skulle kunna äta frukost även till lunch och middag. (Eh, vilket har hänt att jag gjort ett par gånger.)
4 kommentarer:
Jag vet. När jag gâr och lägger mig längtar jag redan till frukosten. Verkligen längtar!
Hehe, ja, jag har infört havregrynsgrötsfrukost i vårt hem i Colombia.
hihi, du 'r rolig du :)
Sara: Jag åt gröt till middag i går och gröt till frukost i dag. Nu sitter jag och vill ha lunch – och jag vill ha gröt!
Colombialiv: Bra! Det är ju både billigt och gott.
Maria: Äsch. ;)
Skicka en kommentar