Mer än tio år sedan var det som jag satt i sadeln. Därför var jag skapligt nervös innan. Men jag satte foten i stigbygeln, svingade mig upp, kände efter om stigbyglarna var i rätt höjd, tog ett vant grepp om tyglarna – och väl på hästen kände jag mig ganska lugn.
När man får chansen att följa med på en uteritt on the countryside, ja, då prioriterar man lätt bort plugget. Jag steg upp klockan sex på lördagsmorgonen och åkte med en god vän till Stockbridge, Hampshire. För att följa med på ritten skulle man vara "experienced", vilket oroade mig. Men snart insåg jag att mycket av hur man rider satt kvar i minnet. Vi skrittade i väg, för att till min förvåning väldigt snart börja galoppera längs fältet och uppför kullarna. Oerhört härligt! Det är klart att det var skumpigt och att jag fick kämpa med att hålla koll på både mig själv och hästen, men ändå – jag klarade faktiskt av det! Och fick lära mig lite hästspråk på engelska till på köpet. I bilen på väg hem gick det upp för mig att jag kan stryka ännu en grej från min dröm-/saker-jag-vill-göra-i-mitt-liv-lista. Rida i engelska landsbygden är nämligen något jag alltid drömt om.
Världens må bra-lördag alltså: landsbygd, natur, sol i stället för regn, hästar, uteritt, galopp.
Hur det känns i kroppen i dag? Axlar, rygg, lår, rumpa, ljumskar, mage, smalben, vrister, armar, det mesta gör ont. För att sammanfatta det hela: Eh, jag har lite svårt att gå.
3 kommentarer:
Åååh, god damn vad sugen jag blev på att rida nu när jag såg bilderna!! :) Och det låter lika härligt som jag kommer ihåg det. Jag har alltid drömt om att rida på Irland jag. ÅFr bli mitt projekt ;)
Puss!
Skojar du att jag blev ridsugen nu?! Vad härligt att kunna ha uppfyllt en av sina drömmar på sin "bucket list". Fortsätt så! :)
I dag har jag en sådan dag då jag helst av allt vill drömma mig bortom Nordsjön, till landet där du befinner dig.
Flickan och staden: Ja, rid på Irland någon gång!
Linn: Jag kan tänka mig att du blir lite sugen. Jag kan inte sluta titta på bilderna.
Skicka en kommentar