"Livet är ganska underbart just nu!"

Jag ska dansa fastän hjärtat brister. Så sjöng Säkert.

Och jag med, i höstas.

Det går sönder i takt med basen i marken, det går sönder i takt med värkande huvud.

Hjärtat brast liksom tusen gånger om.

Jag sjöng många gånger att jag skulle dansa fastän hjärtat brister, men jag dansade nog för lite.

Men här är jag nu. Med en vardag i London, och jag gillar min vardag nu.

Jag tänkte på det här om dagen, när jag som vanligt hoppade av tunnelbanan i Angel. Tankarna for plötsligt till hjärtat som gick sönder lite i takt med det värkande huvudet och jag insåg att jag inte tänker lika mycket på det där. Det där onda satte sig djupt och det kan visserligen fortfarande kännas, men jag mår faktiskt ganska bra – och det är fantastiskt skönt att inse det. Life in London är skönt.

Och efter en skön eftermiddag med fin fotoutställning och mysigt runtstrosande i Covent Garden åkte Katarina och jag till mig och pysslade. När jag sitter där och klipper, klistrar och skriver hinner jag tänka att jag har ett rätt härligt liv här i London. Jag trivs bra, samtidigt som jag ser fram emot att få flytta till Stockholm igen till sommaren. Och den kombinationen är ganska trevlig: att trivas i nuet och att ha något att se fram emot. Mitt i de här tankarna, utan förvarning, utbrister Katarina:

– Alltså, livet är ganska underbart just nu!

Och med det sagt gjorde vi tacos och tog en promenad till Sainsbury's och köpte kakor.