lördag 31 december 2011

Att vara i Stockholm igen är fint

Någon galning i en lägenhet på Götgatan skriker att han ska slakta och skjuta folk och polisen får storma lägenheten, men det visar sig att galningen bara skojade lite.

Sjukast är nog jag som faktiskt menar att det är fint att vara tillbaka.

fredag 30 december 2011

Årskrönikan – 2011






JANUARI. Flyttar till London.
Strax efter nyårsafton har jag packat två stora väskor och flyttar till London. Där får jag bo på Sofia och Reubens soffa innan jag hittar mitt hem i Angel. I Angel stormtrivs jag. Jag börjar plugga engelska, journalistik och foto på University of Westminster. Min tjugosjunde födelsedag firas med mina nyfunna svenska vänner som jag tar med på fotoutställning och smulpaj på Tate Modern och därefter middag på Bella Italia på Leicester Square. Jag testar att dansa lindyhop, jag åker till Ikea och försöker att inte glömma bort att plugga.

FEBRUARI. Inser att jag älskar sushi.
Jag märker en förbättring med min engelska och jag trivs med min vardag. Så bra att jag får tankar på att stanna kvar. Men så får jag ett samtal från min gamla arbetsgivare i Sverige och sommarvikariatet i Stockholm är fixat. Firar kinesiskt nyår i Chinatown med min kinesiska och brittiska vän, drar till Portsmouth och hälsar på min brevkompis från barndomen och drar senare till landsbygden och får rida för första gången på tio år. När jag går ut och äter med min brittiska, min amerikanska och min kinesiska vän inser jag att jag verkligen älskar sushi. Sedan tar jag ett skönt beslut: hoppar av min tråkiga journalistikkurs och ägnar tiden till att bli kulturredaktör för Londonsvenskar.com.

MARS. Glömmer svenska ord.
Plötsligt händer två saker med mig, två saker som jag alltid tyckt varit så fåniga. 1. Jag hittar inte vissa svenska ord. 2. Jag börjar springa omkring med en latte i handen. Jag får två Sverigebesök som jag turistar, strosar och går på musikaler med. När jag får dippar från hösten hjälper mina Londonvänner mig upp, tvingar mig dansa och köper drinkar till mig. Det funkar utmärkt. Blommorna blommar i London och jag njuter av den tidiga våren. Min hyresvärd blir plötsligt dum i huvudet och jag vill flytta från huset. Min ständiga följeslagare, Katarina, och jag börjar träna på Friskis & Svettis och trivs allra bäst med duscharna i omklädningsrummet, eftersom vi har så svaga och kalla strålar där vi bor.

APRIL. På beachen i Brighton.
Temperaturen stiger i London och redan i början av månaden sitter jag ute i bara t-shirt och äter glass. Och än en gång säger vi "tänk att vi sitter här, på Trafalgar Square, i London, och faktiskt bor här". I slutet av månaden solar jag i bikini i Hyde Park. Sedan får jag se mer av England när jag åker på en dagstur med min amerikanska kompis till Windsor, Stonehenge och Bath. Äter min första afternoon tea. Till påskmiddag blir det förstås sushi. Terminen tar slut och eftersom jag inte har några tentor blir jag plötsligt ledig. Katarina och jag åker till Brighton och ligger på stranden i sommarvärme. Mamma och pappa hälsar på och med dem åker jag mycket dubbeldäckare.

MAJ. Blir Stockholmsbo.
Och så flyttar jag hem till Sverige igen, fem kilo tyngre än när jag åkte. Jag trodde aldrig jag skulle längta till den där flytta-hem-dagen, men sista veckan vill jag bara hem. Samtidigt vill jag inte lämna London. Sedan landar jag i Sverige och blir jätteirriterad på att alla pratar svenska. Men att komma hem är skönt och jag längtar trots allt nästan aldrig tillbaka. Jag tillbringar några veckor i Falun innan jag flyttar till min lilla andrahandslägenhet i Hammarby Sjöstad, Stockholm. Jag har kommit till Stockholm för att stanna.

JUNI. Köper lägenhet och säljer en annan.
Jag börjar jobba på resredaktionen på kvällstidningen igen och springer på lägenhetsvisningar. Kan inte koncentrera mig på jobbet eftersom jag samtidigt är med i budgivningar. I mitten av månaden vinner jag en budgivning på en liten tvåa strax söder om Söder. Ungefär samtidigt säljer jag min lägenhet i Falun. Mitt i allt åker jag till Gotland och jobbar en vecka. Gör bland annat ett reportage från hästryggen på södra sidan av ön. I Västmanland blir det bröllop, ett fantastiskt fint svenskengelskt sådant, som jag fotar.

JULI. Övernattar 150 meter under jord.
Trots att jag mest jobbar försöker jag njuta av sommarkvällarna i Stockholm. Äter middag på stranden, jympar utomhus och springer i Hammarbybacken. Dessutom gör jag sommarens enda heldag på stranden en helg. På jobbet gör jag sjuka saker. Som att vindsurfa på Öland, gå en slusskurs på Göta kanal och övernatta i en gruva. I Oslo sker ett terrordåd som påverkar mig till deppighet.

AUGUSTI. Oroar mig för jobb och framtid.
Stockholm Pride går av stapeln, Stockholm bubblar av kärlek och att gå i Prideparaden är något av det mest endorfinkickande jag varit med om. I mitten av månaden tvingas jag flytta från andrahandsboendet och blir i stället inneboende hos kompisen i Uppsala. Det är inte långt kvar av mitt sommarvikariat och min kropp är orolig. Smärtan i mina axlar är så svår att jag får gå på smärtstillande och går till en dyr massör. På sista dagen på tidningen är det min redaktör som bestämmer att jag minsann är frilans och hon ger mig några uppdrag att starta med.

SEPTEMBER. Får ett eget hem.
Och så tar jag klivet in på Arbetsförmedlingen. Pendlar mellan att vara arbetssökande och frilans och samtidigt som jag inte har något riktigt jobb flyttar jag äntligen in i min lägenhet. Jag får göra mitt första frilansreportage och tänker att det här kanske ordnar sig. Jag går på The Arks sista konsert någonsin och blir hög av musiken. Dessutom har jag inflyttningsfest och förstår ingenting när gästerna säger att de ska tänka på refrängen eftersom klockan hunnit bli fem på morgonen.

OKTOBER. Har omslagsbilden på magasin.
Köper träningskort och jublar över att för första gången i mitt liv kunna köpa årskort och med säkerhet veta att jag kommer stanna i samma stad. Dessutom kommer första numret av Tjejliv ut, till vilken jag har fotat omalgsbilden och jag åker till Sundsvall med pluggkompis för nostalgidag och releasefest för tidningen. Och så får jag gå på Winnerbäckkonsert, vilken som vanligt inte är annat än magi. Jag har blivit besatt av bakning och testar allt möjligt i min jobbiga gasugn.

NOVEMBER. Blir egenföretagare.
Mitt företag startas och nu är jag officiellt frilansjournalist, något jag visserligen jobbat för i ett par månader. Jag åker på semester-/jobbresa till England och Wales. Träffar min kinesiska pluggkompis i Cardiff och bor sedan hos Sofia och Reuben i London igen. Är dessvärre sjuk under resan, så någon semester har jag inte tid med, men är glad att få komma i väg ändå. Väl hemma i Sverige åker jag till Norrköping där Londonvännerna Lovisa och Johan gifter sig. Sedan plockar jag fram julen och skickar några fakturor samtidigt som jag har en väldig dipp på jobbfronten. Humöret åker bergochdalbana på grund av jobb- och ekonomisituationen.

DECEMBER. Jobbar alla vakna timmar.
December blir en jobbmånad. Får göra ett frilansjobb som påminner mig om varför jag vill vara journalist. Efter att ha sökt många extrajobb under november får jag napp och provjobbar på ett café. Strax före jul har jag så pass mycket frilansuppdrag att jag känner hopp inför framtiden och att det ordnar sig. Allt jag gör är att jobba, baka och fika. Det finns varken tid eller pengar till något annat. Före jul åker jag till Falun där det finns snö, men redan på juldagen smälter snön bort och jag inser att 2011 är första året på länge som jag inte upplevt någon vinter. När nyårsafton är på intåg drar jag hem till mig. Som har blivit i Stockholm. Där väntar ett examensbevis. Sådär ja, 2011 avslutas med att jag får det på papper också – filosofie kandidatexamen med huvudområde journalistik.



Med hopp om ett lyckligt nytt år.
GOTT NYTT 2012!

torsdag 29 december 2011

Världsrekord i meningslös tillvaro

Vad jag gjort sedan jag kom till Falun: Varit trött och sjuk – legat i soffan, suttit i soffan, tittat på film och tv från soffan, läst bok i soffan, jobbat från soffan. Sovit för mycket. Ätit hela tiden. (Och samtidigt lyckats med konststycket att inte gå upp i vikt. Måste vara förtvinade muskler.) Hur många timmar jag varit utomhus på dessa åtta dagar? Troligen inte ens en.

Hade kunnat packa noll klänningar i stället för tre.
Hade kunnat packa ett par skor i stället för fyra.
Hade kunnat lämna kjolen hemma.
Hade kunnat skippa träningskläderna.

Nu åker jag hem igen med mina onödigt tunga väskor. Eller nu och nu. I morgon.

tisdag 27 december 2011

Täppt i skallen

Man är ledig, slappnar av – och blir sjuk. Så är det ju alltid och jag börjar tro att det är bättre att hålla tempot uppe i stället för att slappna av. Jag var ledig i två och en halv dag här över juldagarna och jag vet inte om jag tillåtit mig själv att vara så helledig så "länge" på hela hösten, faktiskt. Att inte titta åt jobbet har inneburit att jag blivit extremt trött, sovit mycket, blivit förslappad och plötsligt i går bröt värsta superförkylningen ut. Nu behöver jag vara kreativ för att skriva, för att få koll på kommande jobb och hitta bra folk att prata med. I stället är min hjärna som igentäppt, jag är ynklig och vill bara lägga mig ner och titta på film utan deadlines att fundera över.

Detta fick mig att tänka på: kan man sjukskriva sig när man har enskild firma? Och få sjukersättning? Ja, det kan man, fick jag reda på efter lite research. Men jag har ju fortfarande samma mängd jobb att göra och ingen kollega som kan göra det åt mig. Så det där med att sjukskriva sig, nja.

söndag 25 december 2011

Som en repris från förra året, nästan...


Juldagskvällen. I kväll är det mamma, pappa, jag, stjärnor på slottet och ett gäng chokladpraliner. Pensionärskväll i Falun, skulle man kunna kalla det. Ungefär som förra året. Skillnaden är att då, för ett år sedan, var jag nervös och förväntansfull, för om en vecka skulle jag flytta till London. Åh...

lördag 24 december 2011

torsdag 22 december 2011

I morse i Falun


Solen går upp över Runn.
Häpnande vackert.

Deadlines och julmys – samtidigt


Klockan är över ett på natten och jag måste tvinga mig själv att gå och lägga mig när jag märker att texten inte blir bättre längre. I morgon ska jag varva porträttskrivning med fika i barndomsbästisens nya hus, varva pepparkaksbak hos systersönerna med politikerintervju, och däremellan skriva en snabb mattext och skicka en massa jobbrelaterade mail. Jag får snart ont i magen och känner att när det börjar skymma dan före dopparedan – då är det ta mej tusan hög tid att förklara sig ledig ett par dagar.

tisdag 20 december 2011

Hälsning från moraltanten

I skolan kallades jag moraltant av killarna i klassen. Detta var före gymnasiet. Ja, tänka sig, redan då var jag politiskt korrekt. Jag blir lite less på moraltanten i mig när jag så här i juletider debatterar för en vit jul och för att bojkotta julskinkan. Men jag kan verkligen inte låta bli. Här bekymrar sig folk för att det är för mycket i vatten i julskinkan – men bryr sig inte alls om att grisarna farit väldigt illa innan de dödades för att bli vår julmat. Skärpning!

Julfriden är nära – bara två intervjuer och tre texter kvar

Dricker upp den sista glöggen ur dalahästkoppen. Äter saffransmuffins och pepparkakor på dalahästfatet. Skriver artikel. För nu måste jag bli färdig för korrläsning.

Lägenheten har jag städat. Väskorna ska jag hämta i förrådet för att packa. Sedan återstår bara att fixa de sista julklapparna. Det ska ordnas i morgon tillsammans med svägerskan som kommer till Stockholm över dagen. När vi har ätit lunch och trängts bland andra julstressade stockholmare (ge mig styrka och tålamod!) tar vi tåget till Dalarna tillsammans. Jag brukar inte längta efter att åka hem till Falun, men den här gången gör jag det.

måndag 19 december 2011

Om en vit jul

För mig har alkohol och jul aldrig gått hand i hand. Jag ser inga som helst kopplingar mellan de två tingen, kanske för att alkohol är något som aldrig naturligt funnits under min uppväxt över huvud taget. Därför blir jag extremt förvånad när jag läser den den här texten, om den ringlande kön till Systembolaget en måndag före jul.

Möjligen har jag sett någon julöl på julafton när jag var barn. Men mer än så minns jag inte, och det är aldrig något jag behövt tänka på. För mig är det väldigt främmande med julnubbar och att tomten skulle vingla och stinka sprit, för enligt min erfarenhet hör alkohol inte hemma på julen. Tvärtom. För mig är alkohol på julafton lika självklart som skräckinjagande pumpor på midsommar eller påskägg på nyår – det vill säga så opassande att man inte ens funderar på det.

Men tänk vad många barn det är som kommer behöva se sina föräldrar, och andra vuxna, fulla i jul. Som känner oro och otrygghet. Kan vi inte låta dem slippa det? Är det verkligen så svårt att stå över alkoholen? Om svaret är ja, nja, eller bara det minsta tveksamt – då är det ett problem.

En vit jul är så självklart för mig att det egentligen inte borde diskuteras.
Och då pratar jag inte om snön.

Bortprioriterad

Jahaja, här går Saab i konkurs och Annie Lööf håller presskonferens. Annars var det mig hon var uppbokad med exakt just den tiden presskonferensen började. Resultat: ingen artikel skriven. Jag känner mig tveksam till ministerns prioriteringar.

söndag 18 december 2011

En ledig dag. En.

Veckan som gått har inneburit jobb. Måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag. Ofta från förmiddag till natt. Men i dag är en sådan där dag när jag är ledig. Eller rättare sagt tvingar mig själv att vara ledig i stället för att göra allt jobb jag skulle kunna göra. Efter att ha diskat allt jag inte hunnit diska under helvetesveckan, dammsugit och våttorkat golven samt ätit mat, blev jag plötsligt alldeles tom. När jag är hemma ensam jobbar jag. Att inte göra det... eh, vad gör man då? Ligger i soffan? Fixar en festportion glass och sedan spottar ut den igen på grund av äcklig? Ser Bridget Jones? Slösurfar? Rastlöst trycker i sig chips och sega nappar som lördagsbesöket lämnade efter sig? Ja, allt på en gång.

lördag 17 december 2011

Jag är inte bara journalist

Tidigare i veckan jobbade jag på café. Alltså satt med datorn på café och skrev. Som journalist.
I dag jobbade jag på café. Alltså med förkläde, serverade, gjorde kaffe. Som barista.

Frilansjournalist och barista, vilken kombination. Journalistiken betalar mig mer, men caféet ger mig lite trygghet som journalistiken inte verkar kunna ge mig. Och vet ni vad? Även om mina fötter värker något fruktansvärt och min rygg är trött efter sex timmar utan att få sitta, så var det rätt trevligt att jobba på café. Att komma ut från journalistbubblan i några timmar och i stället torka bord och servera mat var liksom som att komma ut i verkligheten igen.

torsdag 15 december 2011

Sorgen

Jag har väldigt mycket jobb att göra före jul. Jättebra, absolut.

Men.

Jag har liksom inte tid att baka.

onsdag 14 december 2011

Jag har fått en kollega (typ)!


Hör ni, ni som har kollegor, förståååår ni hur bra ni har det?! Jag har liksom vant mig vid att vara ensam om dagarna och hade glömt bort hur mycket det betyder att ha någon att prata med.

Men i dagarna två har en frilanskollega och jag suttit på café och jobbat tillsammans. Var för sig, men tillsammans, ungefär som man gör på ett vanligt jobb, ni vet. Vi träffades i somras, hon och jag, när vi hade vikariat på samma redaktion, och nu frilansar vi båda två och sitter hemma på var sitt håll. Fram till i går, då vi slog våra påsar ihop och möttes på ett café på Söder. Så himla trevligt att vi gjorde det i dag igen och kom överens om att fortsätta så här. Inte varje dag, det har vi inte råd med, men då och då. Att bolla idéer och tankar, stötta, prata ingresser och arvoden – det betyder ju hur mycket som helst. Alltså, det här med kollegor, vilken lyx!

tisdag 13 december 2011

Dags att köpa magasinet Tjejliv igen, hörni!


Tjejliv nummer två finns ute i butik i dag. Jag har tagit omslagsbilden igen och denna gång är jag lite extra stolt, eftersom jag tycker att omslaget ger ett proffsigare intryck än första numret.

I det här numret har jag bland annat, förutom att ha pratat utseendefixering med Molly Sandén och tvingat henne att ligga raklång på min filt mitt i Humlegården (allt för bilden, något som omslagstjejen bara tyckte var roligt), besökt Camilla som går på svenska gymnasiet i London och skrivit om varför det är läskigt att redovisa och hur man blir en bättre talare.

Två enkla anledningar till att du ska gå ut och köpa Tjejliv:
1. Du bidrar till att Tjejliv växer, och därmed att tonårstjejer kan fortsätta läsa en viktig tidning, som är en frizon från utseendehets och prestationspress – och som inte säger åt någon hur man ska vara.
2. Du hjälper mig att få fler frilansuppdrag och stöder därmed min karriär. Se så, ut och köp!

måndag 12 december 2011

Ett lite annorlunda röstmeddelande

Jag kom ur badet och såg att jag hade ett missat samtal och ett meddelande i röstbrevlådan. Ringde upp röstbrevlådan och möttes av en manlig göteborgsröst. Hans långsamma sätt att prata, hans betoningar och tydliga artikuleringar påminde något enormt om På spåret:

Hej du hej du! Nu har du slutat att jobba, det är BRA med lediga kvällar! Nej, jag vet inte hur du har det... Det här är Ingvar Oldsberg och vi är framme vid måndag, klockan är nu nitton och trettio och du kan ringa mig senare i dag fram till elva-halv tolv, eller i morgon om du vill!

"Framme vid måndag."
På spåret-frågor på måndag, någon?

Jag känner att bör förtydliga något här också: Jag jobbade faktiskt i badkaret (på riktigt alltså, måste läsa ut en bok före författarintervjun på fredag) – inga lediga kvällar här inte.

Hört på tunnelbanan

Konversation mellan tre killar i 16-årsåldern på tunnelbanan. Ena killen:
– Alltså, hon är typ 30. Så för att vara i den åldern är hon ju snygg.

"För att vara i den åldern"?
Hur gamla tror de man är när man är 30 egentligen?!

söndag 11 december 2011

Underbara Clara – släng dig i väggen


Okej att jag har blivit extremt huslig. Men det verkar inte finnas något stopp! Om det inte vore för att allt är julklappar skulle jag kunnat visa upp alla fantastiska skapelser mina grannar och jag gjort i helgen.

Men vilken grymt mysig helg med pyssel. Vi har haft värsta tomteverkstaden och gräddat, smält, rullat, kokat och konserverat. Min lägenhet fylldes fort av glasburkar, papper och färgpennor, cellofan, sidensnören och presentsnören. Sent i går kväll belönade vi oss med hemkörning av pizza. Jag hoppade omkring som ett lyckligt barn för att det kändes så otroligt lyxigt att få färdig mat och dessutom hemkörning. Och när allt var färdigpysslat i eftermiddags fick vi en ny belöning – vit glögg och hemmagjorda Mozartkulor. Nu ska jag tända tredje ljuset, sjunka ner i soffan, äta middag och... jobba.

fredag 9 december 2011

Och vi ska alla en gång dö

Mitt paraply står inte emot det hetsiga decemberregnet. Jeansen blir blöta. Jag försöker skydda min väska genom att försiktigt hålla den intill kroppen. I väskan ligger fem stora fotografier. Fotografierna föreställer kvinnan vars kök jag precis suttit i under nästan tre timmar, kvinnan som lever på övertid och har en sådan livshistoria att jag bara vill brista ut i gråt. Hon bjuder mig på fantastiska hemmagjorda chokladmuffins och ett lent Earl grey-te som kommer direkt från tebryggaren på den överbelamrade diskbänken. Vi pratar om livet och om döden. Om smärta, om glädje och om lärdomar. Hennes fantastiska skratt och jävlaranamma smittar av sig på mig – flera gånger – och jag känner mig nästan lite annorlunda efter mötet med henne.

Jag är på väg hem. Går snabbt på den kolsvarta asfalten som tar emot piskande regndroppar, och jag tänker att jag älskar mitt jobb när jag får göra sådana här möten – samtidigt som jag vill hem och gråta. Jag tittar i marken och tänker på att här låg tjockt snöslask för några timmar sedan. Nu har allt runnit bort. I mina öron sjunger Kent om att än fanns tusentals tårar kvar och att vi ska alla en gång dö. Ironiskt på något vis.

(Så småningom kommer ni kunna läsa kvinnans historia i Expressen Söndag. Jag säger till.)

torsdag 8 december 2011

Varsågod för bästa frukosttipset

Härligt fet och tjock grekisk yoghurt, all möjlig frukt och bär (jag brukar ha banan, päron, kiwi, mandarin och blåbär), mandel eller nötter och flytande honung. Där har ni den godaste och fräschaste frukosten i mannaminne. Det var Sofia som bjöd på det när jag var i London och hälsade på. Sedan dess är jag fast och vill helst inte ha något annat på morgonen.

tisdag 6 december 2011

Underbart skakigt ändå

I kväll bytte gannen och jag afrodansen mot ett skivstångspass. Jag har ingen aning om när jag tränade skivstång senast. Ett år sedan? Kanske, men mer troligt är att jag inte varit på skivstång sedan förra gången jag bodde i Stockholm, det vill säga våren 2010.

Det kändes. När vi tog trappstegen ner till tunnelbanan efter passet skakade benen.

Två timmar senare och benen skakar fortfarande.

Tips från bakcoachen

Här om dagen gjorde jag havreflarn och spritsade choklad på dem. Jag råkade dock smälta alldeles för mycket choklad, så kolla vad jag gjorde av det som blev över! På bakplåtspapper spritsade jag ut massor av hjärtan i olika storlekar. Dessa fick sedan stelna i kylskåpet och nu är de perfekta att ha som dekorationer till olika desserter och bakverk.

Med vänliga hälsningar hon som blivit besatt

måndag 5 december 2011

Julstjärnorna gör sig bättre när snön faller

Jag hade lovat mig själv att inte kommentera den första snön. Men just nu faller stora snöflingor över kvarteret Professorn och det går liksom inte att komma ifrån att det är något magiskt över säsongens första vita flingor. Att marken inte kommer vara vit om några timmar är en annan sak. Jag tror ändå jag känner för höst till våren kommer.

söndag 4 december 2011

Och så kom andra advent


Jag hade redan sju sorters kakor som jag tinade upp från frysen, men kände att något fattades. Så jag bakade kladdkakemuffins som jag prydde med vit choklad-stjärnor samt riven vit choklad.

– Du tyckte att du behövde ännu en kaksort...? undrade M som kom på adventsfika.

Nej, kanske inte. Särskilt med tanke på att det till slut bara var hon som kom och vi satt där med ett berg av muffins, bullar och småkakor. Hur som helst, mitt fika verkade få godkänt.

lördag 3 december 2011

Att upptäcka sydöstra Södermalm

Porten är anonym, och att kliva in genom den verkar vara att komma in till ingenting. Allt som finns där är en brandtrappa ner. Men efter att ha tagit sig ner för den smala och branta trappan är det som att en egen liten värld öppnar sig.

Söder är fyllt av så många gömda platser att det tar en livstid att upptäcka alla. I dag upptäckte ett par vänner och jag den coolaste butiken. Färgerna sprakar och allt går i 50- och 60-talsstil. I nedre hörnet av Vitabergsparken ligger den, klädbutiken som inte bara är en klädbutik, utan också ett café och en frisersalong. Förutom kläder går det även att köpa skor, köksprylar, smycken, tavlor, tidningar och allt man kan tänka sig. Musiken som strömmar ur högtalarna är inte svår att gissa stilen på – mina boogie woogie-fötter ryckte. Det var som att förflytta sig 50 år tillbaka i tiden. Fantastiskt ställe!

Jag älskar Stockholm.

torsdag 1 december 2011

Sånt som är halleluja moments i mitt liv

Halleluja! Saffran kostar blott 17,90 kronor/paketet på Ica Globen.
Halleluja igen! Mitt företagskonto står inte längre på 0,00 kr.

I frysen: spenat och sju sorters kakor

Jag har förstått att ni funderat på vad jag bakat efter havreflarnen och brysselkexen. Och voilà! Mina klassiska kolakakor smakar fantastiskt. Jag tror bestämt jag snöat in på småkakor.

onsdag 30 november 2011

Sådana där små ljusglimtar på jobbfronten

Två veckor av total dipp och pengaångest och ge-upp-journalistiken-tankar vändes i går. Jag mailade en av mina favoritförfattare med beröm och intervjuförfrågan och hon svarade rätt fort att hon gärna träffar mig! Direkt beställde jag hennes senaste bok och ska nu läsa den så fort jag kan. Sedan ska vi ses. Prata författarskap och sånt intressant. Detta är första gången jag bokar in en intervju utan att ha sålt jobbet först, så nu kan ni väl hålla tummarna för att någon tidning vill ha texten också? Så att det inte bara blir ett spännande möte utan också ger lite klirr i kassan, menar jag.

Annars har jag precis pratat med Sveriges snyggaste manlige komiker och han var lika trevlig som han är snygg, kan jag meddela.

tisdag 29 november 2011

Den här klagan på snöbristen

Vet ni vad? Det gör mig absolut ingenting att det inte kommit någon snö. Ska jag vara helt ärlig tycker jag till och med att det är lite skönt. Jag kan erkänna att det vore lite mysigt om jag vaknar på julafton och ser snöflingor singla ner från himlen, men fram till dess har jag inget emot barmarken.

måndag 28 november 2011

Money must be funny in the rich man's world

Allt som finns i mitt huvud just nu handlar om min ekonomi. Om utgifter. Räkningar. Räntor. Lån. Jag har sedan några dagar tillbaka bestämt mig för att jag är lika mycket arbetssökande som frilansare. Allt jag vill ha just nu är en inkomst. En lite säkrare inkomst, som gör att jag kan tänka på annat än bristen på pengar. Pengar, pengar, pengar.

Få saker kan stressa ett singelhushåll så mycket som pengar, gott folk.

Första första advent i kvarteret Professorn






















Jag tände första ljuset, bryggde te och tog fram kakor och bullar. Fröken Gästrikland kallade mig bagarmormor (mormor är ett smeknamn jag fick i Sundsvall, och javisst, jag kan gå med på att vara en bullmormor) och min adventseftermiddag förgylldes med soppa, fika och tjejsnack.

lördag 26 november 2011

Lördagshälsning från bagaren

Jamen se, här står jag i mitt turkosa kök och snor i hop lite brysselkex. Jag undrar, kan man ändra affärsidén för sitt företag och inte bara ägna sig åt journalistik, utan också åt bakning?!

Om killar som tar sig rätten. Om kroppar som aldrig är någon annans än ens egen. Om sånt som inte är okej.

Min kompis kommer hem till sitt trygga lägenhetshus. Går mot hissen. Tre killar springer efter henne, in i hissen innan dess dörrar går igen. De trycker upp henne mot väggen, kysser henne på kinden, på munnen, biter henne i halsen. Hon försöker skrika, säger åt dem att inte röra henne, undrar vad de vill. De skrattar.

För de här killarna är det kanske en skitsak. En snygg tjej, kyssa henne lite kanske? Det kan väl vara en kul grej att göra? Hon kanske känner sig uppskattad? Så fan heller!

Vet ni vad jag är trött på? Jag är trött på att vara rädd!

När jag bodde i Paris gick jag från mataffären med en kasse i vardera hand, på väg hem. På gatan mötte jag en kille som plötsligt sträckte fram ena handen och tog mig på bröstet. Och gick vidare som om inget hade hänt. Jag var så chockad att jag inte visste hur jag skulle reagera. Jag fick inte ens ur mig ne me touche pas som min franskalärare hade lärt mig säga ("rör mig inte" – tänk, vi fick lära oss sånt på våra lektioner för att det är så vanligt att killarna är lite för på).

När jag var ute och promenerade en vårdag i Falun för några år sedan cyklade en kille i kapp mig. När han närmade sig mig, saktade han in, tog ett ordentligt tag om min rumpa – och cyklade vidare. Jag hade precis opererat min rygg och kunde inte springa. Annars hade jag i ren ilska och chock sprungit efter, sparkat på cykeln, försökt slå till honom. Nu blev det bara ett fånigt "vad fan gör du?".

Hur ska man reagera egentligen? Jag blir så chockad över att människor (killar!) tar sig rätten till någon annans kropp på det här sättet. Som att det är en självklarhet att få ta på en okänd tjej hur som helst. När jag var yngre försökte jag nog bara skaka bort det. En hand i rumpan på krogen är väl inte hela världen, liksom. Numera blir jag skitförbannad när sånt händer. Senast i somras när jag var och dansade på en klubb i Stockholm var det en kille som var alldeles för på. Vi dansade litegrann, och när jag ville gå tillbaka till min kompis försökte han hålla kvar mig. Inget konstigt med det, men jag sa nej. Han försökte fortfarande hålla kvar mig och efter att jag lyckats ta mig därifrån återkom han gång på gång, drog mig intill sig, tog mig över ryggslut och rumpa, accepterade inte mitt upprepande nej, jag vill inte. Tredje gången han försökte skrek jag vad är det du inte förstår? NEJ! och gav honom en blick som med allra största sannolikhet var kolsvart. Först då gav han sig.

Jag tänker aldrig mer acceptera att någon går över gränsen. Killen som tog mig i rumpan på den där cykelvägen, honom anmälde jag. Att ta någon på rumpan kanske kan verka som en skitsak. Men det är aldrig okej att begå övergrepp, oavsett vilket det är. Jag anmäler inte killar som tar på mig på krogen, till de säger jag ifrån. Men i det här fallet läste jag i tidningen någon vecka senare att två tjejer, oberoende av varandra, anmält en kille på cykel som ofredat dem, på ungefär samma plats. Då anmälde även jag. Med hjälp av tre anmälningar och signalement fick de fast killen. Och jag kände därefter att alla ska anmälas, för att markera att det aldrig är okej att ta sig rätten till någon annans kropp. För vad händer om vi bara accepterar?

Jag har vänner som blivit våldtagna. Av pojkvänner, av kända och av okända killar. Och jag undrar om jag har någon kvinnlig vän som aldrig någonsin blivit utsatt för någon form av sexuellt ofredande. Jag tror faktiskt inte det. Vem har inte fått en hand i rumpan på krogen?

För min kompis i hissen var det inte första gången hon blev påhoppad.

Det här är vardag för oss tjejer.

Jag känner mig ofta rädd på tunnelbanan på natten. Och rädd för att ensam gå förbi ett gäng killar. Rädd att stå ensam och vänta på bussen när det är mörkt. Rädd när jag går hem från tunnelbanan när klockan blivit mycket. Rädd när jag cyklar i natten. Så rädd att jag trampar det fortaste jag kan. Så rädd att jag vill vara beredd med vassa nycklar i handen. Så rädd att jag åtminstone vill ha telefonsällskap.

Jag är så vansinnigt trött på att jag som tjej ska behöva vara rädd.
Det om något, mina damer och herrar, är inte okej.

fredag 25 november 2011

Numera består min frys av mer fika än mat






















Jag laddar för min advent afternoon tea. I onsdags bakade jag flottiga saffransmuffins, i kväll blev det havreflarn. De är goda, men smakar mer knäck än havreflarn. Min gasugn gör ju som bekant lite som den vill. Well, knäck gör väl inget egentligen, det är ju juletider...

En av alla de där dagarna #11

I morgon är det faktiskt en vettig dag. En köpfri dag. Jag uppmärksammar den redan i dag för att ni alla ska förbereda er på att låta bli att konsumera i morgon.

I dag är jag avundsjuk på alla som får lön

Medan kompisar har sina månadslöner, går till sina arbetsplatser och gör sina timmar och sina dagliga sysslor, får jag slita för varenda krona. Om jag ska göra en intervju och intervjupersonen tackar nej – då förlorar jag plötsligt några tusen. För någon som jobbar på en redaktion och har sin månadslön spelar ju inte sådant någon roll. Pengarna rullar ändå in i vanlig ordning den tjugofemte (grattis till lönen!).

Hade jag fått betalt för varje timme jag gjort jobbrelaterade saker sedan mitt vikariat tog slut sista augusti hade jag sluppit leva på sparpengar och i stället varit rik nu. Verkligheten innebär att jag lånar pengar av mig själv, undviker att gå i klädaffärer och jämför ören i matbutiken. Säkert lite nyttigt, tänker jag i mina positiva stunder, och påminner mig själv om att jag snart får några fakturor betalda. Men just nu är det mycket slit för lite pengar. Och det är väl det som känns så orättvist. 

Frilansandet har många fördelar. Men också många nackdelar. I dag är jag avundsjuk på alla med vikariat (för att inte tala om de som har den fantastiska lyxen i att ha en fast anställning...).

onsdag 23 november 2011

Dagens

DAGENS VILL HA: Pengar. Alltid pengar.
DANGES KLÄDSEL: Gråa mjukisbyxor, svartprickigt vitt linne, grå mjukiströja.
DAGENS SMINK: Nada!
DAGENS FRISYR: Uppsatt i jätteslarvig knut.
DAGENS HÄNDELSE: Ett svar på ett säljmail! Helt fantastiskt. Svaret var varken positivt eller negativt, men bara få ett svar från en tidning jag vill skriva för, som säger att de ska prata om mina idéer på ett redaktionsmöte. Halleluja!
DAGENS LÅT: Du Hast med Rammstein. Nu satte ni i halsen va?
DAGENS PLANER: Fika med journalisten från södern och fika med modejournalisten och Bonde söker fru-dejt med grannarna.
DAGENS SAKNAD: Pengar.
DAGENS DUMMASTE: Att fikorna blev inställda på grund av en intervju som plötsligt skulle göras – och att jag inte ens fick tag i intervjupersonen så att allt var förgäves.
DAGENS SJUKA: Vaknade med migrän och extrema spänningar i käkar.
DAGENS DROG: Saffran.
DAGENS ROLIGASTE: Att jag sökt jobb som telefonförsäljare. HAHAHA! (Ja, jag har eventuellt en liten kris.)
DAGENS FAVORIT: Carin som berömmer svägerskans och min C-uppsats.
DAGENS KÖP: En domän.
DAGENS HUMÖR: Helt okej, trots allt.
DAGENS ORD: Ansökan.

Dagens är snodd från Alexandra.

Frågorna, svaren och bloggrosorna

Sofia tyckte att jag skulle svara på de här frågorna. Så okej då!

Varför började du blogga?
När jag började i november 2005 var det nog för att få ett substitut till dagboksskrivandet som jag höll på med extremt länge. Jag har alltid haft ett behov av att skriva. Varje dag.

Vilka bloggar följer du?
Många. Jag inser att många har någon sorts koppling till utlandet. Vanligast är nog London och Paris – av den enkla anledningen att jag bott i de städerna och därför gillar att läsa om livet där. När jag började blogga hade jag terminen innan bott i Paris, så det blev väldigt naturligt att jag fastnade för fransksvenska bloggar och drömde mig tillbaka till de franska bagerierna och den franska vardagen.

Favoritfilm?
Amélie från Montmartre har alltid varit en favorit. När jag bodde i Paris bodde jag inte bara i Montmartre, utan på samma gata där Amélies café ligger.

Vilka länder drömmer du om att besöka?
Jag vill till USA. Framför allt till New York. Annars drömmer jag inte om länder, utan om städer. Och det handlar mest om storstäder faktiskt. Berlin, Edinburgh, Rom och Amsterdam är exempel på städer jag gärna vill åka till. Och så suktar jag efter Paris eftersom jag inte varit där på ett par år.

Mina fem bloggrosor går till:
Sara är en av dem jag läst längst. Hon bjuder på sig själv och sin vardag och har en fantastisk förmåga att gripa tag i läsarna med sina ord.
Joanna, som jag för fyra år sedan satt tillsammans med på en skrivarkurs Gävle och gav textrespons. Två år senare sprang vi på varandra på Bonnier Tidskrifter där vi plötsligt gjorde praktik samtidigt, på olika redaktioner. Joanna är häftig, snygg och skriver jättebra.
Jonna måste vara en av de coolaste 22-åringen som finns. Hon lämnade sin lägenhet i Göteborg för en liten stuga i Västernorrland, där hon lever ensam med sin hund.
Therésia som skriver Söta saker. Bättre bakblogg tror jag inte går att hitta. Recepten verkar underbara, bilderna är fantastiska och i smyg önskar jag lite att jag var hon.
Jenny skriver alltid så himla naket, ärligt, roligt och vackert. Hennes texter berör och den som ännu inte läst Jenny, borde genast ge det ett försök.

söndag 20 november 2011

Mystiken, storheten och dramatiken

Bröllopsfotoplatsen. Norrköping förra helgen.
Bruden hade hoppats på sol. Inte jag. Sol är lika med skuggor.
Jag hade hoppats på fint fotodagsljus och många höstfärger.
Inte på dimma och kritvit himmel. Men häftigare än så här hade det inte kunnat bli.

lördag 19 november 2011

En av alla de där dagarna #10

I dag är det Internationella toalettdagen.
Tydligen till minne av alla de som lever utan toalett. Jorå såatte...

fredag 18 november 2011

Som vinterns aptitretare

Frosten har bitit tag i gräset, i träplankorna på altanen och på bryggan, i taket på båthuset, i grenarna på träden och i löven som fallit till marken. När jag drog upp persiennerna i morse visste jag inte om det var snö eller frost som låg på marken. Jag brukar längta efter snö och vinter, men märkligt nog känner jag mig inte riktigt okej med kylan som tränger sig på nu. Vill stanna i höstens färger lite till, vill att det ska räcka med halsduk och tunna vantar för att inte frysa. Tvärtemot vad jag brukar känna, så vill jag ha jul nu – men inte vinter än. Jag tänker annorlunda och motsägelsefullt. Det är lustigt, för på något vis känns det som att det speglar hela mig just nu.

torsdag 17 november 2011

Än så länge oorganiserat kaos




















Jag anlände Falun i eftermiddags och har sedan dess försökt börja med att strukturera upp mitt företag. Föräldrarnas köksbord har tillfälligt blivit mitt kaotiska arbetsbord – det svämmar över av viktiga papper och jag känner mig alldeles matt av allt det nya. Viktigast just nu: fick precis i väg mitt livs första fakturor. Nu ska jag bara försöka organisera alla viktiga papper...

onsdag 16 november 2011

Nu är det jul igen!






















Hoppsan, jag har visst tjuvstartat lite... Jag vet att min lilla julgran inte ser mycket ut för världen. Helst hade jag velat ha en stor och riktig gran men jag måste tänka praktiskt och ekonomiskt. När jag såg den här lilla skapelsen för blott 59 kronor inklusive ljus, kulor, glitter och stjärna kunde jag inte låta bli. Ni kanske tycker att jag är tidig med julpynt, men då kan jag upplysa er om att min granne satte upp en adventsljusstake i fönstret redan för ett par vekor sedan. tidig var jag i alla fall inte.

tisdag 15 november 2011

41 bullar på jäsning

























I eftermiddags började jag må dåligt och kunde inte koncentrera mig på jobbet. Då gick jag till Konsum och köpte jäst och började baka bullar i stället. Den här gången blev det bullar med vanilj- och chokladfyllning. Jag har inte smakat än, men jag tror stenhårt på dem.

måndag 14 november 2011

Känslan av att ha skrivit sina första fakturor

Ah! Denna fantastiska känsla. Och lägg då till känslan av att plötsligt inse att man räknat lite fel på beloppet man tror att man jobbat ihop. Räknat fel till det bättre. Underbart för plånboken. Nu ska jag bara trippelkolla alla siffror tiotusen gånger och dubbelkolla att mitt bankgiro är aktiverat innan jag skickar i väg fakturorna.

Att jag sitter här med F-skatt och skriver fakturor för reporter- och fotografjobb är faktiskt lite overkligt.

Det heter inte frilandsjournalist

Jag fick hem papper från banken med avtal om mitt nya företagskonto. Där står det att min firma heter JL FRILANDSJOURNALIST. Seriöst, banken? Vad menar ni med det? Är jag journalist i alla fria länder? Vad nu fria länder betyder. Tur jag hann se felet innan jag fick heta så även på mitt bankkort.

En gång för alla: det heter frilansjournalist. Frilans. Inget land är inblandat.

söndag 13 november 2011

De där sorts festerna som är magi



Mina Londonvänner gifte sig i Norrköping i går. Före vigseln plåtade jag dem i den mystiska dimma som lagt sig över Motala ström. Sedan blev det ett fantastiskt bröllop.

fredag 11 november 2011

Nu med F-skatt!

Ett kuvert från Skatteverket föll ner från mitt brevinkast och landade på dörrmattan. Är det F-skatten? Är det F-skatten? Säg att det är F-skatten! Jag slet upp kuvertet och tjöt av glädje. Registreringsbevis! F-skattebevis! Jag trodde aldrig det skulle kännas så stort att få den här taniga lilla papperslappen. Men jag hade helst haft den 1 september. Sist jag fick lön på kontot var för elva veckor (!!!) sedan. Och jag har inte kunnat kalla mig frilansjournalist på riktigt. Förrän typ nu. Ett ord:
ÄNTLIGEN!

torsdag 10 november 2011

En av alla de där dagarna #9

Hallå, i dag firar (?) vi Dödshälsningsdagen. Eeeh, vad är det? Vad gör man då?

onsdag 9 november 2011

Och nu lyfter jag mot Stockholm Arlanda






















Ja, det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig när gårdagen gick åt till att må dåligt och vara hos tant doktor och när jag i dag mest jobbat. När Oxford street ser ut som på bilden känner jag liksom för att stanna. Stanna och flanera som jag ville. Inte bara stressa förbi Covent Garden för bare minerals och Chinatown för en tiger roll och Oxford street för Converseskor. Jag hade gärna hunnit strosa bland julskyltning, som jag hade tänkt. Men i kväll åker jag hem till Stockholm. Nåja, I'll be back.

Psst, detta är ett tidsinställt inlägg. När det publiceras sitter jag på ett flygplan som precis ska lyfta.

Den här staden, alltså

Efter att jag gjort en intervju i Richmond tog jag tåget till Waterloo och strosade omkring i hopp om att finna någonstans att äta. Sprang plötsligt in i Lower Marsh Market, en marknad med massor av lunchtime street food. Jag älskar sådana ställen! Stånd efter stånd står uppställd med indisk mat, med thailändsk mat, med texmex, med kinesiskt, japanskt. Och med falafel. Jag köpte en falafelrulle för tre pund (chockerande billigt) och satte mig och åt bland höstlöven och tittade på människor och röda dubbeldäckare. Där någonstans insåg jag att den här staden, alltså... den är bra härlig, ändå.

tisdag 8 november 2011

Next stop: London

Vid lunchtid i dag rullade tåget in i London. Rätt skönt att ha lämnat Wales för England, på något vis. Cardiff var mysigt, men lite litet. Och London, ja, London är ju alltid London liksom.






















Detta, mina vänner, är en liten afternoon tea. Denna tjusiga lilla fika intog jag tillsammans med Londonsvenskorna tillika bloggerskorna Sofia och Jenny högst upp på Tate Modern i eftermiddags. Gott. Och så fruktansvärt fnittrigt att vi var helt slut efteråt.






















Där har man den här utsikten. Rätt skaplig ändå, eller vad säger ni?






















På Yo Sushi fick jag äntligen stilla mina sushicravings. Fnittret stillades dock inte det minsta, utan eskalerade snarare under sushimiddagen och Starbucksfikat. Under sådana här eftermiddagar och kvällar kan jag fundera på varför jag inte bor kvar i London, faktiskt. (Romantisering pågår, jag vet.)

söndag 6 november 2011

Jag anar ett mönster i shoppingen






















Jag är inte i Storbritannien på shoppingresa. Men jag kunde inte låta bli när jag var i en mataffär i Cardiff i går och såg bakavdelningen... Dekorationsstjärnor av vit choklad. Celebration bottle candles. Rosa och blå karamellfärg. Och så de vackra juldekorationerna – pepparkakor, snögubbar, tomtar och julgran – att sätta på bakverk. (Sedan fick jag hejda mig.)






















Sedan kunde jag inte låta bli när vi gick in på en Chinese Supermarket i dag. Jag vet att jag kan köpa det här hemma, men jag tror faktiskt inte jag kan få det för samma pris. Dessutom är det roligare att köpa här. Jag köpte en sån där matta att rulla sushi med, och så lite vitlökspulver, indisk masalakrydda och fantastiskt vackra japanska chopsticks.

Eh, ja, och en lite säkrare inkomst kanske, annars kan jag väl hålla med.

Söta Chenxing säger för övrigt så här:
– You have everything! Now you just need a man to marry.

lördag 5 november 2011

Greetings from Wales






















Hej hej, jag är i Wales för första gången i mitt liv.






















Det blev rätt tydligt längs järnvägen när England byttes mot Wales. Kolla in språket på skyltarna.






















Jag hälsar på den här tjejen. Hon pluggar i Cardiff nu. I våras pluggade vi i hop i London.






















Vi spanade in en del av Cardiff Bay i kväll. Väldigt vackert. I morgon ska vi spana i dagsljus.






















Sedan lagade Chenxing mat till mig. Kycklingen var godare än den ser ut.






















Och så bjöds jag på kinesiskt grönt te. Jättegott. Nu är klockan halv tio och vi är dödströtta. Ciao.

fredag 4 november 2011

Lägesrapport en ovanlig fredag

Ringa och boka intervju. Bestämma tid och plats för annan intervju. Skriva ihop intervjufrågor till en tredje intervju. Skicka mail. Möte med starta eget-coach. Research för Cardiffjobb. Research för Londonjobb. Köpa ett par nödvändiga grejer inför resan. Helst skriva en text. Måla naglarna. Jag gillar att kolla upp ställen jag reser till, så finns det tid ska jag gör lite research om Wales också – just for fun.

Från ingenstans är det i dag lite mycket att göra. Och så behöver jag komma i säng nio. Helst åtta. Och mitt i allt detta har jag huvudvärk och suktar efter att bara lägga mig raklång och göra ingenting.

Vi hörs nog igen när jag är i Great Britain.

onsdag 2 november 2011

Uppstigning 03.30. Inget konstigt alls.

Hur tänkte jag egentligen när jag bokade min flight till London? Ingen aning. Eller jo, jag tror jag tänkte att det är skönt att komma fram i tid, så jag hinner med tåget till Cardiff och är där till lunch. Vad jag däremot inte tänkte på var att för att komma i tid till incheckningen (och om man tänker bakåt – även ta flygbuss och tunnelbana i tid) skulle jag tvingas stiga upp mitt i natten, halv fyra, närmare bestämt. Smart, Johanna, du kommer verkligen vara superpigg på lördag.

tisdag 1 november 2011

Min nya hobby blir aldrig trist






















Jag skulle kunna baka hela dagarna. Att jag har fått en ny favoritblogg som heter Söta saker gör inte baksuget lättare. På bilden finns visserligen äpplen, men just nu ska jag faktiskt göra lite bananmuffins på de gamla bananerna som finns i kylen. Min nya utmaning är att baka på det som finns hemma och inte köpa något nytt – praktiskt i ekonomiska kristider. Kan man extraknäcka som hobbybagare, måntro? Jag skulle definitivt behöva en extrainkomst, så... ja?

måndag 31 oktober 2011

Med sorg i hjärtat (plånboken)

Från och med i morgon har jag inte längre något giltigt studentkort. Aldrig mer studentrabatt. Från och med i morgon gäller dyrare priser – för alltid. Vet ni till exempel vad en t/r-biljett för en vuxen med Arlanda Express kostar? FYRAHUNDRANITTIO KRONOR!!!! Hutlöst!

En av alla de där dagarna #8

Förutom Halloween är det i dag även Grannens dag. En dag då vi ska värna om våra grannar, vara lite extra snälla och visa extra mycket hänsyn. Knepigt att lägga den på bus eller godis-dagen, kanske, men jag skulle faktiskt vilja hitta på något roligt för grannarna i trappuppgången, men kan inte komma på vad...

lördag 29 oktober 2011

Mitt Stockholm och jag
























Att stå uppe i Hammarbybacken och se ut över Stockholm, över Sofia kyrka, över Henriksdalsberget och Hammarby sjöstad, över Globen, Hammarbyhöjden och Björkhagen, över hela Södermalm, över Sicklasjön och Nacka. Jag tycker att det är fridfullt på något vis.

fredag 28 oktober 2011

Här bor jag

Att flytta ofta gör att jag lätt har känt mig hemma lite varstans. Jag kände mig hemma ganska fort även här i min nya lägenhet. Men det finns en skillnad, numera kommer jag inte bara hem – utan hem till mitt. Mina saker. Min soffa, min säng, mina tekoppar, min toalett, mina böcker, min stekpanna, mina gardiner, min kladdkakeform, mina garderober, min spis, mina golv, mina tallrikar, min balkong, min (och mina grannars) gård... vilken numera svämmar över av stora, gula löv.

torsdag 27 oktober 2011

Alla älskar Johanna

"123456" är det vanligaste lösenordet som folk använder på nätet. "Fotboll" kommer på fjärde plats, "bajskorv" på sjätte och "dinmamma" på elfte. Men det galnaste? Vet ni vilket lösenord som kommer på plats nummer 12? Sjukt otippat – "Johanna"! Det måste ju bara betyda en sak: den vanligaste personen som folk är kära i, eller åtminstone tycker mycket om, är jag. Jag menar Johanna.

Här ser ni hela lösenordslistan.

onsdag 26 oktober 2011

Jag kallar det julspöke

































Mörkret har lagt sig över huvudstaden. Efter jobbet-stressen verkar precis ha försvunnit när jag vandrar en kilometer rakt genom city. Ett äldre par går hand i hand in mot Centralbadet, en mamma knappar in en portkod och säger åt sina döttrar att springa upp till pappa, en gäng damer kämpar med att bära alla shoppingpåsar. Trots många klapprande skor på snabba ben på väg mot olika håll, känner jag bara en frid. Ett lugn. Jag älskar att jag bosatt mig i den här staden. Och plötsligt infinner sig en efterlängtad julkänsla. Varifrån den kommer vet jag inte, men då ser jag spöket mellan husen på Drottninggatan.

Jag vet att det är Halloween snart, men jag kallar det julspöke. Jag gillar spöket.

Vältajmade fina ord och sånt

Mitt liv har känts som en paus den senaste veckan. Visserligen har jag gjort några intervjuer jag är nöjd med, men jag klättrar på väggarna här hemma, får nästan ingenting gjort, känner mig stressad och står och stampar i väntan på pengar, inspiration och bättre tider. Men i natt när jag egentligen borde sovit fick jag plötsligt textrespons följt av ett telefonsamtal, med de finaste och mest uppmuntrande ord från min journalistkompis i söder, så att jag blev alldeles varm i kroppen.

Precis vad jag behövde exakt då.

Och nu ser jag fram emot i dag. Jag ska på kurs, två kurser faktiskt, på en och samma dag. Miljöombyte, träffa människor och tänka på annat är troligen också precis vad jag behöver.

tisdag 25 oktober 2011

Att komma från Dalarna lönar sig

Efter en timmes telefonsamtal med mig säger Kalle Moraues: "Men det var ju väldigt trevligt, det här. Du får väl komma fram och hälsa nån gång när du är i Dalarna, så jag får se vem du är!"

Vi är SÅ tighta, Kalle och jag.

måndag 24 oktober 2011

Inredningstips efterlyses!

Något fattas. Ni ser ju det. Jag måste fylla den tomma väggen med något, så att det blir lite mer ombonat i mitt vardagsrum. Jag skulle vilja ha tre större tavlor bakom soffan, en med ett Londonmotiv, en med ett Parismotiv och en med ett Stockholmsmotiv. Helst vill jag ha fotat de själv också. Vi får se hur det blir det med den saken. Viktigare just nu är att fler böcker och tidningar ska få plats här hemma. Vägghylla (hyllor?) tänker jag. Eller? Jag försöker surfa runt och titta i inredningstidningar efter inspiration, men har liksom fastnat.

Finns det någon inredningskunnig människa som kan ge mig lite tips och råd här vad gäller förvaring för mina böcker och magasin som inte får plats i hyllan jag redan har? Vad skulle se snyggt ut?

Gasugnsbullarna






















Följetongen "Johanna bakar i gasugn" fortsätter. I går blev det bullar. Lite bleka, men väldigt goda. Och helt utan färg blev de ju faktiskt inte! (Men det krävdes 20 minuter i ugnen i stället för receptets 8-10 minuter.) I säkerhets skull, det vill säga om jag skulle misslyckas totalt med bullarna, gjorde jag kladdkakemuffins till mitt fikabesök också.

Så, numera är min frys mer än redo för fikabesök. Sockerkaka, kladdkaka, kladdkakemuffins, vaniljbullar, kanelbullar, banankaka. Och jag känner bara för att baka mer. Har jag blivit sjuk?

söndag 23 oktober 2011

En av alla de där dagarna #7

I dag firar vi förresten Mjukisbyxans dag. Personligen firar jag den dagen alla dagar.

Hantverk för nybörjare. Eh, så att säga.























Vissa skrattar åt det jag nu ska berätta, men jag bjuder på det. Jag har varit på Clas Ohlson och köpt trepack filar. (Det är alltså inte än ni ska skratta.) Eller en filsats, som det hette. Vanliga, hederliga, manuella (eh) filar, alltså. Jag är inte särskilt hemma på det där med verktyg, men från att bara ha tänkt "jag kan inte" har jag nu kommit till det stadiet att jag ta mig tusan ska fixa det som behöver fixas! Jag kan själv-tänket, ni vet. Så först och främst köpte jag ett duschmunstycke till kranen i köket, så att jag kan diska utan att bli blöt av allt vatten som sprutar åt alla håll, och jag blev mäkta stolt när jag lyckades sätta dit det. (Att en hantverkare fick komma hit bara för att skruva av en liten detalj och säga åt mig att gå till Clas Ohlson och fixa resten själv är en annan sak.)

Vad jag skulle använda filarna, jag menar filsatsen, till? Fila min badrumsdörr lite! (Och det är alltså nu ni kan skratta.) Badrumsdörren går nämligen inte att stänga, för något tar emot. Mig gör det ju inget att sitta där med öppen dörr, men mindre roligt blir det ju när jag har gäster. Så jag tänkte att jag helt enkelt filar lite. Jag har förstått att vissa tycker att det låter lite tokigt, men jag kan upplysa dessa om att jag nog inte är (helt) dum ändå. Efter att ha filat lite kan dörren numera nästan stängas normalt. Win!

lördag 22 oktober 2011

EN AV ALLA DE DÄR DAGARNA #6

I DAG ÄR DET INTERNATIONELLA CAPS LOCK-DAGEN! VAD JOBBIGT, KÄNNER JAG, RENT SPONTANT, EFTERSOM JAG BLIR SKITSTRESSAD AV ATT ENBART LÄSA VERSALER.

Nu blir det reklam. För drinkar som får varje glassomans smaklökar att dansa.
























Hur har jag kunnat missa Vampire Lounge på det nu sammanlagda året jag bott i Stockholm? Tänk er en bok som drinklista. Tänk er en sida i boken med bara glassdrinkar. Tänk er en drink med en skvätt vodka, en skvätt Baileys, (och så det viktigaste, hör upp nu) daim, vaniljglass, mjölk och grädde. Då har ni drinken jag har i min hand på bilden. Jag finner inga ord, mina smaklökar dansade i kväll kan jag lova – i en mysigt spöklik miljö på alldeles rätt sida stan. (De har även massor av läckra alkoholfria drinkar, tummen upp för det!)
Google Analytics Alternative