Vårlördag i Stockholm city

Vårsol. Jag har skrivit artikel om den, så jag vet hur viktig den är för vårt vålmående. Det spelar liksom ingen roll om vi får ångest av att solstrålarna som letar sig in genom persiennerna på morgonen (ja, det är faktiskt rätt vanligt). Vi kanske tror att vi tycker att solen är jobbig, men det är just solen som är den bästa medicinen mot den där känslan. Normalt är jag en sådan där som tycker att det är jättejobbigt när vinter blir vår. När mörkt blir ljust. De senaste veckorna har jag dock levt som jag lärt – utsatt mig för solen. Och vet ni vad? Det funkar skitbra.

På eftermiddagen i dag tog en kompis och jag en fotopromenad. Från Slussen till Skeppsbron till Nybroviken till Djurgårdsbron. Vi var inte direkt ensamma. Promenadspråket på Strandvägen var trångt. Men gud vad vackert det är i den här stan...

Dagens måste: semlan

Den här dagen för ett år sedan bodde jag i London och åt pannkakor till förrätt, huvudrätt och efterrätt. Det är ju nämligen inte bara fettisdagen (eller semmeldagen som jag föredrar att kalla den), utan även pannkaksdagen. I dag var jag desto mer svensk och satte mig på ett konditori med en vän och åt en lyxsemla – trots att jag egentligen inte var så sugen. Men gudomligt goda är de, de där bakverken.

Numera med ständig träningsvärk

Det bästa med att skriva om träning, som jag börjat göra en del, är att jag blir så inspirerad och peppad hela tiden! Och så får jag oerhört smarta tips. Så efter timmarna i gymmet i går tog jag i ännu mer på mitt skivstångsspass på kvällen, utmanade mig själv och testade att öka belastningen ytterligare. Jag älskar min träningsvärk! Vad jag fått lära mig: om det inte är är jävligt tufft har jag inte lastat tillräckligt med vikter och har jag ingen träningsvärk har jag tagit i för lite.

Guld värt, det där med kanelsnäckor

Under eftermiddagen åt jag kolhydrater för ett helt kompani, kolhydrater som jag på sistone minskat på. Men i dag, kanelsnäcka efter kanelsnäcka la sig som en härlig deg i magen. Mums! Min frilanskollega kom hit med en påse fikabröd, så vi åt bulle efter bulle, drack te och pratade om sånt som ni med normala arbeten pratar om med era kollegor. Jobbet och livet. Att få ösa ur sig skit och saker man tänker på, och prata med någon i samma sits och samtidigt trycka i sig fem kanelsnäckor utan dåligt samvete. Guld värt.

Bästa lunchen efter vinterpromenad

På fältet här i närheten där jag bor var det som att vara i fjällen i dag. Fullt av människor, folk åkte skidor, pulka och skoter. I Stockholm! Nollgradigt och sol. Toppenväder och jag trivdes i mina löpartights och pannband på min promenad. Det verkar ha sett ut så i resten av landet också, för alla bilder på Facebook visar blå himmel, snö och vinteraktiviteter. Men i stället för att visa upp vinter-Stockholm, tänkte jag bjuda er på en bild av vad jag slängde ihop till lunch. Voilà:

Fettis...onsdagen

Efter lunch kom min bästa granne med lyxsemlor. Ja, de kallas faktiskt så. Lyxsemlor med extra mycket mandelmassa – och vilken god mandelmassa sen! Jag kände att vi var värda det här, som belöning för träningsvärken som är ett resultat av att vi blivit så oerhört hängivna vår träning. Äh förresten, man måste inte ha en ursäkt för att äta semla.

Vad jag gjorde till måndagslunch

Jag är världsbäst på att göra vegetariska sushirullar. Nu vet ni.
Ja, men allvarligt. Kolla på dem! De är inte köpta!

Min Londonkompis Katta kom på besök vid lunchen och vi gjorde vår egen sushi för första gången. Inte så höga förväntningar alltså, men att sushi kan vara så gott när man gör det hemma... helt sjukt. Vi fyllde rullarna med avokado, gurka och rädisor. Fantastiskt! Nu vet jag vad jag kan imponera med: hemmagjord sushi som ser ut som vilka proffsiga sushirullar som helst.

Pankisar som lyxmiddag

Efter yoga-middagen: Dinkelpannkakor med vispgrädde och drottningsylt. Jag har gjort pannkakor till andra, men jag vet inte om jag gjort det till mig själv någon gång. Det beror nog mest på att jag egentligen tycker att pannkakor är en efterrätt och inte tillräckligt som middag. Men i dag fick jag för mig att göra det, och det var så gott att jag önskat att jag inte gjort en tredjedels sats, utan dubbel... (För nej, jag är fortfarande av åsikten att lite pannkakor absolut inte är tillräckligt som middag.)

Jo, vintern finns visst i Stockholm också

Extremt matchigt träningsklädd, jag vet. Jag har inte varit ute i snön på över ett år (hey, jag bodde i London förra året, så det här med vinter var länge sedan), så när solen sken i dag passade jag på. Träningsapp och radio i telefonen och senare även promenadsällskap resulterade i en och en halv timmes frisk luft och en promenad (och lite löpande) på drygt nio (!) kilometer.

Tänk, nu har vi faktiskt lite snö här söder om Söder. Inte alls mycket, men så pass att det åtminstone ser ut som vinter. Jag, som inte brytt mig om att det knappt varit vinter i år, insåg först nu vad jag missat.

Jag har inte tänkt tanken på att man skulle kunna åka längdskidor precis här där jag bor. Men jodå, i dag verkade hälften av alla i Hammarbyhöjden, Björkhagen och Kärrtorp tagit fram skidor och stavar.

Undrar ni vad jag gör här? Jag gymmar! I Nackareservatet i Björkhagen finns nämligen ett kreativt utegym. Jag passade på att lyfta lite stockar innan vi tog elljusspåret hemåt igen.

Om må bra-(födelse)dagen

I går fyllde jag alltså år. Och i går var en sådan dag då det var extra trevligt att frilansa. Det är nämligen hur lätt som helst att ta ledigt på sin födelsedag när man bestämmer själv.

Jag startade dagen med en avslappnande massage i city, för att sedan dra vidare till Östermalm och min frisör. Hon tvättade mitt hår, gav mig huvudmassage, klippte topparna och gjorde sedan fina lockar i mitt hår. Lockar som sedan försvann när jag i regnet gick mot Stureplan där jag drack en latte med en kompis. Middagen intogs på Koh Phangan på Söder. Fem tjejer var vi (varav en som överraskade) som hade en supertrevlig kväll, åt supergod mat inklusive största och dyraste rocky road-tårtan. Och så fick jag otroligt fina men framför allt oväntade presenter. Fin 28-årsdag.

Som en repris från förra året, nästan...

Juldagskvällen. I kväll är det mamma, pappa, jag, stjärnor på slottet och ett gäng chokladpraliner. Pensionärskväll i Falun, skulle man kunna kalla det. Ungefär som förra året. Skillnaden är att då, för ett år sedan, var jag nervös och förväntansfull, för om en vecka skulle jag flytta till London. Åh...

I morse i Falun

Solen går upp över Runn.

Häpnande vackert.

Julfriden är nära – bara två intervjuer och tre texter kvar

Dricker upp den sista glöggen ur dalahästkoppen. Äter saffransmuffins och pepparkakor på dalahästfatet. Skriver artikel. För nu måste jag bli färdig för korrläsning.

Lägenheten har jag städat. Väskorna ska jag hämta i förrådet för att packa. Sedan återstår bara att fixa de sista julklapparna. Det ska ordnas i morgon tillsammans med svägerskan som kommer till Stockholm över dagen. När vi har ätit lunch och trängts bland andra julstressade stockholmare (ge mig styrka och tålamod!) tar vi tåget till Dalarna tillsammans. Jag brukar inte längta efter att åka hem till Falun, men den här gången gör jag det.

Dags att köpa magasinet Tjejliv igen, hörni!

Tjejliv nummer två finns ute i butik i dag. Jag har tagit omslagsbilden igen och denna gång är jag lite extra stolt, eftersom jag tycker att omslaget ger ett proffsigare intryck än första numret.

I det här numret har jag bland annat, förutom att ha pratat utseendefixering med Molly Sandén och tvingat henne att ligga raklång på min filt mitt i Humlegården (allt för bilden, något som omslagstjejen bara tyckte var roligt), besökt Camilla som går på svenska gymnasiet i London och skrivit om varför det är läskigt att redovisa och hur man blir en bättre talare.

Två enkla anledningar till att du ska gå ut och köpa Tjejliv:
1. Du bidrar till att Tjejliv växer, och därmed att tonårstjejer kan fortsätta läsa en viktig tidning, som är en frizon från utseendehets och prestationspress – och som inte säger åt någon hur man ska vara.
2. Du hjälper mig att få fler frilansuppdrag och stöder därmed min karriär. Se så, ut och köp!

Varsågod för bästa frukosttipset

Härligt fet och tjock grekisk yoghurt, all möjlig frukt och bär (jag brukar ha banan, päron, kiwi, mandarin och blåbär), mandel eller nötter och flytande honung. Där har ni den godaste och fräschaste frukosten i mannaminne. Det var Sofia som bjöd på det när jag var i London och hälsade på. Sedan dess är jag fast och vill helst inte ha något annat på morgonen.

Och så kom andra advent

Jag hade redan sju sorters kakor som jag tinade upp från frysen, men kände att något fattades. Så jag bakade kladdkakemuffins som jag prydde med vit choklad-stjärnor samt riven vit choklad.

– Du tyckte att du behövde ännu en kaksort...? undrade M som kom på adventsfika.

Nej, kanske inte. Särskilt med tanke på att det till slut bara var hon som kom och vi satt där med ett berg av muffins, bullar och småkakor. Hur som helst, mitt fika verkade få godkänt.

I frysen: spenat och sju sorters kakor

Jag har förstått att ni funderat på vad jag bakat efter havreflarnen och brysselkexen. Och voilà! Mina klassiska kolakakor smakar fantastiskt. Jag tror bestämt jag snöat in på småkakor.

Första första advent i kvarteret Professorn

Jag tände första ljuset, bryggde te och tog fram kakor och bullar. Fröken Gästrikland kallade mig bagarmormor (mormor är ett smeknamn jag fick i Sundsvall, och javisst, jag kan gå med på att vara en bullmormor) och min adventseftermiddag förgylldes med soppa, fika och tjejsnack.

Numera består min frys av mer fika än mat

Jag laddar för min advent afternoon tea. I onsdags bakade jag flottiga saffransmuffins, i kväll blev det havreflarn. De är goda, men smakar mer knäck än havreflarn. Min gasugn gör ju som bekant lite som den vill. Well, knäck gör väl inget egentligen, det är ju juletider...