Som en repris från förra året, nästan...

Juldagskvällen. I kväll är det mamma, pappa, jag, stjärnor på slottet och ett gäng chokladpraliner. Pensionärskväll i Falun, skulle man kunna kalla det. Ungefär som förra året. Skillnaden är att då, för ett år sedan, var jag nervös och förväntansfull, för om en vecka skulle jag flytta till London. Åh...

Deadlines och julmys – samtidigt

Klockan är över ett på natten och jag måste tvinga mig själv att gå och lägga mig när jag märker att texten inte blir bättre längre. I morgon ska jag varva porträttskrivning med fika i barndomsbästisens nya hus, varva pepparkaksbak hos systersönerna med politikerintervju, och däremellan skriva en snabb mattext och skicka en massa jobbrelaterade mail. Jag får snart ont i magen och känner att när det börjar skymma dan före dopparedan – då är det ta mej tusan hög tid att förklara sig ledig ett par dagar.

Hälsning från moraltanten

I skolan kallades jag moraltant av killarna i klassen. Detta var före gymnasiet. Ja, tänka sig, redan då var jag politiskt korrekt. Jag blir lite less på moraltanten i mig när jag så här i juletider debatterar för en vit jul och för att bojkotta julskinkan. Men jag kan verkligen inte låta bli. Här bekymrar sig folk för att det är för mycket i vatten i julskinkan – men bryr sig inte alls om att grisarna farit väldigt illa innan de dödades för att bli vår julmat. Skärpning!

Julfriden är nära – bara två intervjuer och tre texter kvar

Dricker upp den sista glöggen ur dalahästkoppen. Äter saffransmuffins och pepparkakor på dalahästfatet. Skriver artikel. För nu måste jag bli färdig för korrläsning.

Lägenheten har jag städat. Väskorna ska jag hämta i förrådet för att packa. Sedan återstår bara att fixa de sista julklapparna. Det ska ordnas i morgon tillsammans med svägerskan som kommer till Stockholm över dagen. När vi har ätit lunch och trängts bland andra julstressade stockholmare (ge mig styrka och tålamod!) tar vi tåget till Dalarna tillsammans. Jag brukar inte längta efter att åka hem till Falun, men den här gången gör jag det.

Om en vit jul

För mig har alkohol och jul aldrig gått hand i hand. Jag ser inga som helst kopplingar mellan de två tingen, kanske för att alkohol är något som aldrig naturligt funnits under min uppväxt över huvud taget. Därför blir jag extremt förvånad när jag läser den den här texten, om den ringlande kön till Systembolaget en måndag före jul.

Möjligen har jag sett någon julöl på julafton när jag var barn. Men mer än så minns jag inte, och det är aldrig något jag behövt tänka på. För mig är det väldigt främmande med julnubbar och att tomten skulle vingla och stinka sprit, för enligt min erfarenhet hör alkohol inte hemma på julen. Tvärtom. För mig är alkohol på julafton lika självklart som skräckinjagande pumpor på midsommar eller påskägg på nyår – det vill säga så opassande att man inte ens funderar på det.

Men tänk vad många barn det är som kommer behöva se sina föräldrar, och andra vuxna, fulla i jul. Som känner oro och otrygghet. Kan vi inte låta dem slippa det? Är det verkligen så svårt att stå över alkoholen? Om svaret är ja, nja, eller bara det minsta tveksamt – då är det ett problem.

En vit jul är så självklart för mig att det egentligen inte borde diskuteras.
Och då pratar jag inte om snön.

Underbara Clara – släng dig i väggen

Okej att jag har blivit extremt huslig. Men det verkar inte finnas något stopp! Om det inte vore för att allt är julklappar skulle jag kunnat visa upp alla fantastiska skapelser mina grannar och jag gjort i helgen.

Men vilken grymt mysig helg med pyssel. Vi har haft värsta tomteverkstaden och gräddat, smält, rullat, kokat och konserverat. Min lägenhet fylldes fort av glasburkar, papper och färgpennor, cellofan, sidensnören och presentsnören. Sent i går kväll belönade vi oss med hemkörning av pizza. Jag hoppade omkring som ett lyckligt barn för att det kändes så otroligt lyxigt att få färdig mat och dessutom hemkörning. Och när allt var färdigpysslat i eftermiddags fick vi en ny belöning – vit glögg och hemmagjorda Mozartkulor. Nu ska jag tända tredje ljuset, sjunka ner i soffan, äta middag och... jobba.

Julstjärnorna gör sig bättre när snön faller

Jag hade lovat mig själv att inte kommentera den första snön. Men just nu faller stora snöflingor över kvarteret Professorn och det går liksom inte att komma ifrån att det är något magiskt över säsongens första vita flingor. Att marken inte kommer vara vit om några timmar är en annan sak. Jag tror ändå jag känner för höst till våren kommer.

Och så kom andra advent

Jag hade redan sju sorters kakor som jag tinade upp från frysen, men kände att något fattades. Så jag bakade kladdkakemuffins som jag prydde med vit choklad-stjärnor samt riven vit choklad.

– Du tyckte att du behövde ännu en kaksort...? undrade M som kom på adventsfika.

Nej, kanske inte. Särskilt med tanke på att det till slut bara var hon som kom och vi satt där med ett berg av muffins, bullar och småkakor. Hur som helst, mitt fika verkade få godkänt.

Nu är det jul igen!

Hoppsan, jag har visst tjuvstartat lite... Jag vet att min lilla julgran inte ser mycket ut för världen. Helst hade jag velat ha en stor och riktig gran men jag måste tänka praktiskt och ekonomiskt. När jag såg den här lilla skapelsen för blott 59 kronor inklusive ljus, kulor, glitter och stjärna kunde jag inte låta bli. Ni kanske tycker att jag är tidig med julpynt, men då kan jag upplysa er om att min granne satte upp en adventsljusstake i fönstret redan för ett par vekor sedan. Så tidig var jag i alla fall inte.

Post Christmas. Sockerstinn.

Jag är hungrig hela tiden.

Julgodiset är slut. Jag sörjer.

När tomten kom

"Kolla, tomten rör sig!" ropade treåringen när han såg tomten komma pulsande i snön från båthuset. Ettåringen pekade, hade stora ögon och upprepade ett ord som liknade "tomte". Sedan kom han in, tomten, och han hade lyssnat på mina önskningar. Inga onödiga prylar. Egentligen hemskt gärna heminredning men nej, inte år, inte förrän jag har ett hem. Jag vill mest ha typ massage. Den snälla tomten hade därmed bokat in mig på diverse behandlingar nästa vecka. Herregud, vad skönt!

Nu är det (h)jul igen

En timmes spinning med tomtebloss. Så startade jag, traditionsenligt, min julaftonsmorgon. Och ni?

Nu ska jag fortsätta den här dagen med att äta risgrynsgröt och gourmetbullar och potatis och sparris och Lenas frestelse och cocktailkorvar och bröd och ost och rocky road och pepparkakor och saffransskorpor och choklad och saffranspannkaka och knäck och... ja, troligen femtiodubbelt av allt jag trampade av mig på spinningen. God jul till alla fina läsare!

Dagens frukost enligt julkostcirkeln

Åtta vindruvor. Två saffranskorpor. En pepparkaka. En rocky road. En kopp te. Mums!

Julbaket

Lussebullar – fast jag ville inte göra traditionella, så jag blandade i vit choklad i en och formade resten som lite olika skapelser. Pepparkaksmuffins – fast med en improviserad glasyr av bland annat vit choklad och lime, och så non stop på toppen. Cheesecake – fast med pepparkakor i stället för digestivekex. Och så glögg – fast inte vanlig, utan blåbär/lingon. Och lite julte och julmust.

Eh, mums!

Och sedan promenad hem i femton minusgrader och knarrande snö, med en påse hembakat uppsatsfika i handen. Detta var resultatet av en fantastiskt mysig julbakkväll med sex fina tjejor.

Mer kul med turkos jul

Bilden ljuger lite. Jag har inte tänt bara ett ljus, det gjorde jag bara för bildens skull, med tanke på vilken dag det är i dag. Nu är alla ljus tända i staken. Jag passar på. För på fjärde advent ligger ljusstaken nedpackad i en flyttkartong någonstans i ett förråd i Dalarna.