Den nya väggen

Bästa starten på ledig helg

När föräldrarna kom i går firade vi min födelsedag i förskott. Med hemkörning av sushi (himmelskt!), paket (dalahästkudde, kokbok, pajform och massage, perfekta presenter!) och daimtårta (mums!). Äntligen fick jag inviga min förpackning med små, söta celebration bottle candles från Wales.

Medan jag lånade pappas bil i förmiddags och åkte och storhandlade mat, började han tapetsera hos mig. Ser ni vilken fantastiskt snygg fondvägg jag skaffat mig?! Jag är supernöjd och sitter och beundrar min nya vägg som är fånigt matchande med resten av rummet och blev den färgklick som fattades.

Ni får se helheten sen. Nu blir det tacos (bästa saknar-inspiration-maten) och tv-mys hos grannarna.

Här bor jag

Att flytta ofta gör att jag lätt har känt mig hemma lite varstans. Jag kände mig hemma ganska fort även här i min nya lägenhet. Men det finns en skillnad, numera kommer jag inte bara hem – utan hem till mitt. Mina saker. Min soffa, min säng, mina tekoppar, min toalett, mina böcker, min stekpanna, mina gardiner, min kladdkakeform, mina garderober, min spis, mina golv, mina tallrikar, min balkong, min (och mina grannars) gård... vilken numera svämmar över av stora, gula löv.

Inredningstips efterlyses!

Något fattas. Ni ser ju det. Jag måste fylla den tomma väggen med något, så att det blir lite mer ombonat i mitt vardagsrum. Jag skulle vilja ha tre större tavlor bakom soffan, en med ett Londonmotiv, en med ett Parismotiv och en med ett Stockholmsmotiv. Helst vill jag ha fotat de själv också. Vi får se hur det blir det med den saken. Viktigare just nu är att fler böcker och tidningar ska få plats här hemma. Vägghylla (hyllor?) tänker jag. Eller? Jag försöker surfa runt och titta i inredningstidningar efter inspiration, men har liksom fastnat.

Finns det någon inredningskunnig människa som kan ge mig lite tips och råd här vad gäller förvaring för mina böcker och magasin som inte får plats i hyllan jag redan har? Vad skulle se snyggt ut?

Gasugnsbullarna

Följetongen "Johanna bakar i gasugn" fortsätter. I går blev det bullar. Lite bleka, men väldigt goda. Och helt utan färg blev de ju faktiskt inte! (Men det krävdes 20 minuter i ugnen i stället för receptets 8-10 minuter.) I säkerhets skull, det vill säga om jag skulle misslyckas totalt med bullarna, gjorde jag kladdkakemuffins till mitt fikabesök också.

Så, numera är min frys mer än redo för fikabesök. Sockerkaka, kladdkaka, kladdkakemuffins, vaniljbullar, kanelbullar, banankaka. Och jag känner bara för att baka mer. Har jag blivit sjuk?

Hantverk för nybörjare. Eh, så att säga.

Vissa skrattar åt det jag nu ska berätta, men jag bjuder på det. Jag har varit på Clas Ohlson och köpt trepack filar. (Det är alltså inte än ni ska skratta.) Eller en filsats, som det hette. Vanliga, hederliga, manuella (eh) filar, alltså. Jag är inte särskilt hemma på det där med verktyg, men från att bara ha tänkt "jag kan inte" har jag nu kommit till det stadiet att jag ta mig tusan ska fixa det som behöver fixas! Jag kan själv-tänket, ni vet. Så först och främst köpte jag ett duschmunstycke till kranen i köket, så att jag kan diska utan att bli blöt av allt vatten som sprutar åt alla håll, och jag blev mäkta stolt när jag lyckades sätta dit det. (Att en hantverkare fick komma hit bara för att skruva av en liten detalj och säga åt mig att gå till Clas Ohlson och fixa resten själv är en annan sak.)

Vad jag skulle använda filarna, jag menar filsatsen, till? Fila min badrumsdörr lite! (Och det är alltså nu ni kan skratta.) Badrumsdörren går nämligen inte att stänga, för något tar emot. Mig gör det ju inget att sitta där med öppen dörr, men mindre roligt blir det ju när jag har gäster. Så jag tänkte att jag helt enkelt filar lite. Jag har förstått att vissa tycker att det låter lite tokigt, men jag kan upplysa dessa om att jag nog inte är (helt) dum ändå. Efter att ha filat lite kan dörren numera nästan stängas normalt. Win!

Översvämning av mina guldkorn

Att packa upp sista banankartongen med böcker i fredags var som julafton. Där fanns Anna Gavalda, Johanna Nilsson, Annika Ruth Persson och andra författare jag älskar, och mina klassiska och viktiga böcker som "Fittstim" och den den där diktsamlingen, Anna Jörgensdotters "Sång från hjärtats bakgård", som för första gången verkligen fick mig att uppskatta poesi. Att packa upp sista bokkartongen (sista som tagit sig till Stockholm alltså, jag har fortfarande böcker i Falun) innebar också att böckerna inte längre får plats. Jag måste verkligen införskaffa ett par hyllplan... eller något annat smart. Och snyggt. Så att jag har rum för guldkornen.

Baksidan med bostadsrätt

Jag skulle behöva en händig människa till hands. Saker går sönder. Saker måste fixas. Dörren till toaletten går inte att stänga, handtaget sitter löst och dessutom är det ett hål i dörren. När jag lagade mat till kompisarna i kväll gick kranen i köket sönder. Här om dagen ramlade rullgardinen i sovrummet ner och lämnade fula märken efter sig i väggen. Dessutom sitter kontaktuttagen lite löst på många ställen. Jahapp. Ingen hyresvärd att ringa till och be dem fixa. Fixa själv. Punga ut pengar själv.

Perfekt för min än så länge uteblivna inkomst.

Här i kvarteret Professorn

I går upptäckte jag att jag bor i kvarteret Professorn. Jättegulligt. Tyvärr har inspirationen här i kvarteret Professorn legat på noll i dag. Jag testade att sminka mig för att se om jag kände mig bättre till mods, men nej. Inte heller vila hjälpte – det resulterade förstås bara i att jag somnade i stället. Jag tror jag ger upp och ägnar lite av helgen till reportageskrivning i stället.

Helgen börjar bra – indiskt på Söder, med de andra tjejerna som skriver för BarnsRättigheter.com.

Ett steg närmare afternoon tea-bjudning

Nu har jag testat att göra scones också. Det var i morse som jag fick lyxfrukost efter att för första gången bakat en scone i min gasugn.
Resultat: En blekfis till brödbit, men smaken var lika fantastisk som alltid.

Har jag sagt det förut?

Jag älskar min lägenhet. För första dagen sitter jag vid min sekretär och jobbar i stället för att sprida ut alla viktiga papper över hela soffan. Det här ska föreställa min arbetshörna. Här har jag pärmar, dokumentsamlare, plastfickor, post it-lappar, kollegieblock, tejp, hålslagare, häftapparat, almanacka, momsbroschyr, färgpennor, sax, lim, bankdosa, gem... Ja, ni hör ju, värsta kontoret.

Hur det är att flytta ofta? Well...

Någon har i dag googlat på "hur är det att flytta ofta" – och hamnat här, på min blogg. Snacka om att hamna rätt. För att svara på google-frågan: Att flytta ofta är att inte ha någon fast punkt, att aldrig känna sig trygg, att aldrig kunna packa upp ordentligt, att inte kunna handla nya saker till hemmet eftersom det ändå måste packas ner snart. Att flytta ofta är också att lära sig att anpassa sig och att upptäcka nya platser. Men att flytta ofta är framförallt att aldrig känna sig riktigt, riktigt hemma.

En liten, liten tjuvtitt

Jag ligger helt utslagen i min nya (fullkomligt fantastiska) soffa. Att flytta tar på krafterna är ingen överdrift... Men nu är det fint. Jag ska hitta/göra lite tavlor att pryda väggarna med, hitta plats för ett par hyllor och så småningom göra hallen lite smartare, annars är allt på sin plats. Jag har inte riktigt vant mig vid det, utan varje liten sak jag gör tänker jag på att "det här kommer bli jobbigt att packa ner när jag ska flytta" eller "undrar om jag måste bära ut det här/spackla igen det här/möblera om till visningen när jag ska sälja lägenheten". Herregud, slappna av kvinna, du får ju bo här så länge du önskar!

Som en helt annan lägenhet

Kolla vad jag har gjort i dag! Eller ja, jag och jag... Jag stod mest vid köksbänken och försökte jobba, medan ett par killar borrade och väsnades i hallen. När jag tittade ut från köket igen hade jag en ny ytterdörr. Visst förstod jag att det skulle bli lite skillnad med en snygg säkerhetsdörr, men så mycket skillnad trodde jag aldrig! Och inte nog med att det ser helt vansinnigt snyggt och fräscht ut – jag hör inte längre grannarna ute i trapphuset. Ljudisolering och säkerhet, fantastiskt!

Den provisoriska tv:n, den provisoriska tv-bänken och det provisoriska matbordet, voilà!

Förpassad till golvet. Förstår ni att jag längtar efter mina möbler? På lördag kommer lasset.

Första måltiden

Min gasspis, min turkosa mosaik och jag.

Att kunna packa upp allt. Att veta att jag inte ska dra vidare. Den känslan. Oslagbar!

Ä-n-t-l-i-g-e-n!

Om ett dygn bor jag i min nya lägenhet. MIN lägenhet. Så långt i från andrahand man kan komma.

Vad jag gör just nu

Detta är mina blivande köksstolar. (Eller vardagsrumsstolar, kanske man ska säga? Får inte in köksbord i köket.) Carl Malmsten, tillverkade 1959, köpta på välgörenhets-second hand på en liten ort i Dalarna. Nu målas de om i vitt och stolsdynorna ska senare kläs om i något färgglatt tyg. Jag tror det blir skitbra. Förutom att jag har upptäckt att de är ett par centimeter för låga. Kan man... eh, höja dem, måntro?

Längtan till något jag hatar – att flytta

Mazariner, macarons och sockerkaka. Jag längtar efter att baka – och fråga mig inte varför jag längtar efter att baka just de bakverken. Men jag vill baka! That is: Jag vill flytta till min lägenhet. Nu! Men det blir liksom en flytt till innan flytten också. Pust.

Sneak peak och flyttlängtan!

Ni ser ju att köket är som gjort för mig. Turkos! Ja, det ni ser på bilden är en del av köket i den söta lilla lägenheten som jag köpt. Ångesten för pengarna jag får låna för att betala bostaden har lagt sig nu, och jag längtar som en galning efter att få flytta in. Säljer gamla möbler och prylar för fullt (läs: mamma gör det (tack mamma)) och jag har nog bestämt mig för en soffa nu. I dag gick jag runt på Åhléns hemavdelning och drömde mig bort bland alla vackra glasburkar som jag vill ha linser och havregryn och solroskärnor och sådant i... Men än är det några veckor kvar innan jag får tillträde till de gamla trägolven och den turkosa mosaiken... Låt veckorna rusa!