Första söndagen i mars. För ett år sedan bodde jag i London och sådär på avstånd var det så tydligt att alla svenskar gjorde samma sak den här dagen – tittade på Vasaloppet. Jag skrev också att jag troligen gjort samma sak om jag hade bott i Sverige. Men var fick jag det i från, undrar jag nu? När jag vaknade i dag och uppdaterade mig på Twitter och Facebook var det, precis som förra året, inget tvivel om vad det var för dag. Vasaloppsdagen. Jag kan förstå myskänslan i att se på det där loppet i sällskap. Men ensam? Flera timmar framför tv:n, stirrande på folk i tights som åker skidor, mil efter mil? Nej, då drar jag hellre på mig tightsen själv!
Jag startade inte ens tv:n. I stället tog jag på mig löpartights, löparskor och pannband och drog ut på en sex kilometer lång runda i solsken bland frostiga träd. Hur skönt som helst. Som den nybörjare jag är på att springa (jag har tyckt det är så sjukt tråkigt) vill jag dessutom berätta att jag orkade springa hela tre kilometer. Det har aldrig hänt, så jag är extremt stolt. Nästa gång blir det längre!
Visar inlägg med etikett Sverige. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sverige. Visa alla inlägg
söndag 4 mars 2012
torsdag 16 juni 2011
Just another day i katastroflandet Sverige
På grund av rökutveckling vid Östermalmstorg gick inte tunnelbanans röda linje i går eftermiddag. I stället fick jag ta buss. Extrabussar kom. Alla var proppfulla. Kön vid busskuren var lång. Trafiken stockades, det var varmt. Men det är väl bara att gilla läget? Jag tror inte det är varken Reinfeldts, SL-chaufförernas eller mitt fel att det varit rökutveckling vid Östermalmstorg.
Kvinna: Katastrof. Katastrofland.
Folk tittar på henne.
Kvinna: Katastrofland! Och snart ska de höja avgiften med 100 kronor. Fy fan. Jag ska flytta till södra Frankrike. Gratis tunnelbana! Där tänker de på de gamla!
Gratis tunnelbana i södra Frankrike?
Kvinnan försöker få kontakt med folk.
Kvinna: Jag skulle lämnat Sverige direkt om jag kunde! Flytta till mitt hemland eller var som helst. Men jag kan inte. Jag har barn här.
Paus. Hon tittar på mig.
Kvinna: Katastrof. Och snart höjer de avgiften med 100 kronor! Visst är det dyrt?
Jag: Pja...
Kvinna: Inte? Du tycker det är billigt??
Jag: Nej. Men jag har precis bott i London och där kostar tunnelbanekorten nästan dubbelt så mycket, så jag tycker inte att det är så farligt i Sverige.
Kvinna: Jaja, men det är London. De betalar väl inte så mycket skatt?
Jag: Nä, jag vet inte.
Jag är för trött, för varm och för hungrig för det här.
Kvinna: Vi betalar ju så mycket skatt i Sverige!
Jag: Hm.
Kvinna: Du tycker inte vi betalar mycket skatt?
Jag: Äh. Jag gillar att betala skatt, jag.
Kvinna: Du gillar att betala skatt? Du är den första.
Jag orkar ingen politisk diskussion.
Kvinna: Och sjukvården är bra? Sjukvården är fantastisk!
...
En ny buss kommer. Kön rör sig. Jag stannar till för att låta kvinnan gå före.
Kvinna: Nej, gå före mig! Varsågod, varsågod, gå före mig!
Jag: Tack så mycket.
Kvinna: That's my culture, you know. Vi gör så.
Hon kliver på bussen. Hejar glatt på busschauffören.
Kvinna: Inte många som hejar va? Haha, nej, här hejar man inte.
Kvinna: Katastrof. Katastrofland.
Folk tittar på henne.
Kvinna: Katastrofland! Och snart ska de höja avgiften med 100 kronor. Fy fan. Jag ska flytta till södra Frankrike. Gratis tunnelbana! Där tänker de på de gamla!
Gratis tunnelbana i södra Frankrike?
Kvinnan försöker få kontakt med folk.
Kvinna: Jag skulle lämnat Sverige direkt om jag kunde! Flytta till mitt hemland eller var som helst. Men jag kan inte. Jag har barn här.
Paus. Hon tittar på mig.
Kvinna: Katastrof. Och snart höjer de avgiften med 100 kronor! Visst är det dyrt?
Jag: Pja...
Kvinna: Inte? Du tycker det är billigt??
Jag: Nej. Men jag har precis bott i London och där kostar tunnelbanekorten nästan dubbelt så mycket, så jag tycker inte att det är så farligt i Sverige.
Kvinna: Jaja, men det är London. De betalar väl inte så mycket skatt?
Jag: Nä, jag vet inte.
Jag är för trött, för varm och för hungrig för det här.
Kvinna: Vi betalar ju så mycket skatt i Sverige!
Jag: Hm.
Kvinna: Du tycker inte vi betalar mycket skatt?
Jag: Äh. Jag gillar att betala skatt, jag.
Kvinna: Du gillar att betala skatt? Du är den första.
Jag orkar ingen politisk diskussion.
Kvinna: Och sjukvården är bra? Sjukvården är fantastisk!
...
En ny buss kommer. Kön rör sig. Jag stannar till för att låta kvinnan gå före.
Kvinna: Nej, gå före mig! Varsågod, varsågod, gå före mig!
Jag: Tack så mycket.
Kvinna: That's my culture, you know. Vi gör så.
Hon kliver på bussen. Hejar glatt på busschauffören.
Kvinna: Inte många som hejar va? Haha, nej, här hejar man inte.
lördag 7 maj 2011
Kört bil, check, sovit i mjuk säng, check, duschat i skön dusch, check, druckit bryggte, check!
Första tanken när jag hörde svenska (och dalmål av alla dialekter!) i gaten på Gatwick var irritation. Fy, vad fult det var. Första tanken när jag sicksackade mellan trängseln av människor på det överbokade tåget från Arlanda var påminnelsen om att just ja, folk är artigare i England. Jag sa hela tiden ursäkta, tack, ursäkta mig när jag fick kliva och gå runt och ramla in i folk – men nästan ingen sa något tillbaka (ni vet, i England är det sorry och excuse me och thank you i överflöd).
Och sedan. Sedan klev jag av tåget i Dalarna och första tanken var att luften kändes så oerhört härligt frisk. Så nu har jag varit ut på stan och andats lite härligt frisk dalaluft.
torsdag 14 april 2011
Sådana där självklara saker som inte är självklara här och som jag ser fram emot att få i Sverige.
Brygga te i mammas tebryggare. Pussa och krama systersönerna. Ringa vänner utan att bli ruinerad. Närheten till naturen. Äta mjukglass med saltlakritsströssel. Ha råd att bo i eget boende med allt vad det innebär: gå inomhus utan att behöva ha tofflor; sova i en mjuk säng; duscha i en ren dusch där duschstrålen går att reglera; bo i ett varmt och rent hus; kunna baka och göra seriös mat i eget kök; bjuda hem vänner på middag och fika; slappa i en soffa...
söndag 6 mars 2011
Komiken i att alla svenskar gör samma sak
Vasaloppet – det absolut viktigaste i Sverige i dag. I alla fall om man tror flödet på Twitter och Facebook. Herregud, är det ingen som har något bättre för sig? Ungefär varenda Facebookkompis äter frukost till Vasaloppet, läser jag. Det är Vasaloppsväder och Vasaloppshäng, men framförallt är det Vasaloppsfrukost som gäller. I går var det nästan ingen i mitt Twitterflöde som pratade om något annat än Melodifestivalen. Och i dag, ja, det går liksom inte att missa vad som händer där hemma.
Och javisst, jag erkänner, hade jag bott i Sverige skulle troligen även min tv visa Vasaloppet, för mina minnen till att långsamt vakna upp framför Vasaloppet är ganska mysiga. Det är bara det att så här på avstånd ter sig det kollektiva fenomenet ganska... komiskt.
Och javisst, jag erkänner, hade jag bott i Sverige skulle troligen även min tv visa Vasaloppet, för mina minnen till att långsamt vakna upp framför Vasaloppet är ganska mysiga. Det är bara det att så här på avstånd ter sig det kollektiva fenomenet ganska... komiskt.
lördag 5 mars 2011
SWEAT AND SMILE, SWEDISH STYLE!
Endorfiner, endorfiner, endorfiner... welcome back!
Fasen, jag kunde inte låta bli att le när jag testade Friskis & Svettis i London i dag. "Sweat and smile, Swedish style" är faktiskt vad de säger om träningen här. Och faktum är att jag inte bara log, jag svettades också. Ganska mycket. Jag har inte tränat sedan jag kom hit, bortsett från ridningen och någon löprunda, och det var länge sedan jag kände mig så plufsig som jag gör nu. Jag har verkligen längtat efter träning. I natt drömde jag att jag var på ett träningscenter i London och när jag vaknade tänkte jag att nu får det vara nog – herregud, jag till och med drömmer om det.
Och under timmen på Frisks & Svettis insåg jag att det kanske till och med är lite extra viktigt att träna här. För att gå in i sig själv och musiken och få ett avbrott från den ganska stressiga Londonmiljön, ja, det var faktiskt helt fantastiskt skönt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


