Visar inlägg med etikett Sundsvall. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sundsvall. Visa alla inlägg

söndag 9 oktober 2011

Vara i Sundsvall och skratta från hjärtat

Tillbaka i staden dit vi båda flyttade för att bli journalister. För tre år sedan satt vi på Barista med glittrande ögon och pratade och om utbildningen och om killarna vi träffat. Vi hade träffat var sin. Sedan dess har mycket hänt. I går, tre år senare, satt vi på samma café och pratade. Killarna finns inte i våra liv längre, men tentorna klarade vi, utomlands kom vi och journalister blev vi. Och ögonen glittrar igen, för vi tror att det bästa i livet, det har vi framför oss.

Vilken nostalgidag. Vi åt på båda våra favoritstammiscaféer. Vi promenerade i den höstvackra staden. Vi gick upp i utkikstornet och såg ut över hela vår forna stad. Vi höll på att kissa på oss av skratt. Vi tittade in i universitetet. Och så blev vi fotograferade av Sheena Lindberg (som alltså tagit bilden i inlägget) utanför universitetet och gick på releasefest för Magasinet Tjejliv. På vägen hem svängde vi förbi stället där vi efter kårkvällar alltid åt nattmat, nämligen Max, och köpte det vi alltid åt på natten, mozzarellasticks. På E4 hem sjöng vi allsång. Radion spelade våra låtar från 2008. Symboliskt.

Visst läker tiden sår. Även om ärren finns kvar. Men äntligen är inte Sundsvall förknippat med något jobbigt längre. Vara i Sundsvall och skratta från hjärtat – det var liksom inte i går.

lördag 18 december 2010

All over again


Stora snöflingor föll över Sundsvall när jag lämnade staden. Det har nog kommit tre decimeter snö på bara ett par dagar och det är så vackert, så himla vackert. Jag trivs i den djupa snön. I Falun är den inte lika djup, bildar inte lika höga drivor. Vintern är vintrigare i norr. Men i Falun packar jag upp. Stuvar in kartonger och bord och säng och stolar och hyllor i olika förråd och packar upp miljoner kläder från väskor, försöker hitta plats i redan fulla garderober. Försöker skapa någon slags ordning – med vetskapen om att jag ska ska packa ner dem om ett par veckor igen.

torsdag 16 december 2010

Brev till Sundsvall


Sundsvall, du har förändrat mer i mitt liv än vad några andra två och ett halvt år tidigare gjort. Hos dig har jag varit lyckligare och tryggare än någonsin. Men också fruktansvärt olycklig och mer ledsen än någon gång i mitt liv. Du har gett mig några fina vänner, men du har också tagit i från mig andra. Hos dig har jag varit på galna fester och haft mysiga middagar, fikastunder och pluggkvällar. Du fick mig många gånger att gråta, men lika många gånger har mina tårar sprutat av skratt. Du gav mig riktiga vintrar och du fick mig att upptäcka en annan del av Sverige. Du gav mig ångest och oro, Sundsvall, och du gjorde mig utmattad. Men du gav mig också en tid av mitt liv som aldrig kommer åter, en tid som kommer vara viktig resten av mitt liv, på alla möjliga sätt. Du gav mig kunskap. Du gav mig min utbildning. Du gjorde mig till journalist. Sundsvall, du gav mig kärlek. Du gjorde mig stark och du lärde mig kämpa mot ett mål. Men du visade också hur snabbt och drastiskt allt kan förändras.

Och egentligen, Sundsvall, egentligen är ju inget av detta vare sig ditt fel eller din förtjänst. Det var ditt vackra universitet och dina märkliga invånare. Du stod bara mitt i och fick ta skulden och äran. Många gånger har jag bara känt för att dra. Nu är det ändå vemodigt. Så fruktansvärt vemodigt.

Jag kommer, trots allt, att sakna dig, Sundsvall.

söndag 5 december 2010

December och proppmätt och den bitande kylan


Sundsvall är vackert i sina juleljus. Storgatan är upplyst av enorma stjärnor, varenda byggnad pryds av ljusslingor och ur högtalare längs gågatan spelas julmusik. Som sprider stämning. Eller hjärntvättar, snarare. Men ganska trevligt är det i alla fall. Kylan, den isiga kylan, biter sig fast i öronen, kinderna, näsan, läpparna, låren. Men sedan kliver vi in på sportbaren. Äter kycklingbröst fylld med mozzarella och soltorkade tomater med strips och bearnaissås och sedan vit chokladcheesecake med jordgubbar, björnbär, grädde och vit chokladsås till magarna är så fulla att kroppen knappt orkar röra på sig. Sedan sjunger vi hemåt.

För kylan har tagit sig ner mot tjugo minusgrader och vi måste göra något för att hålla oss varma och tänka på något annat än kylan. Så vi sjunger om Leksand som vi fick se vinna, vi klappar händer, tjoar, stampar fötter, hoppar, dansar, allt för att hålla värmen.

Lillebror, svägerskan, två vänner och jag. Efter en mysig, glad och proppmätt kväll.

måndag 8 november 2010

Sista nedräkningen – och nu jävlar kör vi

Måndag morgon.
I dag börjar vi på allvar. C-uppsats. Knappt sex veckor.
Sedan inget mer journalistprogrammet, inget mer Mittuniversitetet, inget mer Sundsvall.

Skönt och befriande att vara färdig med det här, javisst. Läskigt att kastas ut i livet, javisst. Men just nu känner jag framförallt vemod. Stackars Sundsvall har orättvist nog blivit förknippat med allt för många tråkigheter – och det var ju inte så här det skulle sluta. Jag har inte kunnat styra över allt vad den här sista studenttiden har kommit att associeras till för mig, men jag har insett att jag kan försöka styra hur mina sista veckor här ska bli.

Revanschsugen, javisst.

fredag 15 oktober 2010

Mot ett par vackra städer

Drygt 30 mil söderut finns någon som behöver mig. I en vacker stad jag som tycker mycket om. Ytterligare några mil söderut finns en annan vacker stad med en vardag jag saknar och dit jag längtar. Till de två fina städerna med fina invånare flyr jag nu. För Sundsvall vill jag mest kräkas på. Stackars Sundsvall, som egentligen inte har gjort någonting alls för att förtjäna min vilja att ständigt fly härifrån...

onsdag 8 september 2010

Nu lämnar jag pluggstaden, men ännu inte för gott

Sundsvall stressar mig. Allt här stressar mig. I över en vecka har skolan varit igång – men inte jag. Mentalt har jag inte förstått att det är plugg som gäller igen och mest gör jag andra saker eller ingenting. Plugget har jag allra minst satt i gång med. Jo, jag öppnade en bok och försökte läsa några rader – sedan stängde jag den igen.

För mycket distraherar mig.
Så nu drar jag, egentligen mot min vilja.
Jag lämnar pluggstaden för åtta (!) dagar i Dalarna. Så länge har jag inte varit där sedan i julas.

söndag 5 september 2010

Hemma hos mig

Mys är ett bra ledord.

Min säng assisterar även som soffa. Då krävs många kuddar.

Parisminnen.

Tehörnan. Viktig.

En bråkdel av böckerna om journalistik.

En överblick av 22 kvadratmeter.

På kylskåpet sitter ett kort jag fick från svägerskan en gång.
Intelligent! Snygg! Rolig! Fantastisk! Egoboost varje dag. Bara jag kommer ihåg att titta på det.

lördag 4 september 2010

Skillnad på norrländska och norrländska

I en vecka har jag varit tillbaka i min studiestad Sundsvall. Och det slår mig: fy jäklar vad fult* de pratar här! Helt otroligt. (Det värsta är att jag vet att jag tog efter lite sist jag bodde här. Huh!)

*Jag påstår inte att min egen dialekt är fin.

söndag 29 augusti 2010

Flytt nummer 19756

Och så gick flytten. Igen. Min nya lilla pluttlägenhet här i Sundsvall är faktiskt väldigt trivsam. Däremot är det ovant och lite jobbigt att vara ensam. Och så har min dator bestämt sig för att totalt sluta fungera, vilket är mindre bra tajming om man säger så.

(Tur att svägerskan finns en trappa ner, både för sällskapets och surfandets skull.)

fredag 27 augusti 2010

Och nu: dags att avsluta det jag påbörjat

Deadline på kommande tv-tidning är på onsdag. Jag skrev färdigt den sista artikeln i dag. Sedan lämnade jag "mitt" passerkort hos en av cheferna, "min" telefon i receptionen och "min" MacBook hos datoravdelningen. Och plötsligt har jag även lämnat redaktionen på Kungsholmen och vardagen i Stockholm bakom mig. (Åtminstone för den här gången.) Plötsligt befinner jag mig i Falun, för att i morgon åka med flyttlasset till Sundsvall, staden jag med glädje lämnade för exakt sju månader sedan.

Hur det känns att flytta tillbaka? Konstigt. Fel. Motvilligt. Som ett steg tillbaka, som att återgå till något gammalt. Och lite, men bara extremt minimalt pyttelite, förväntansfullt. Kommande termin är ju trots allt den som ska ge mig det som jag kom till Sundsvall för: min journalistexamen.

söndag 15 augusti 2010

Sundsvallsångesten

Många saker med att behöva flytta tillbaka till Sundsvall blir jobbiga.
1. Jag ska bo ensam igen. Handla ensam, laga mat ensam, tvätta ensam, kvällsfika ensam, se på tv ensam, somna ensam, vakna ensam, komma hem ensam. Ensam.
2. Jag ska gå i skolan igen. Tvingas göra saker jag inte vill. Ständigt ha pluggandet i åtanke.
3. Staden Sundsvall är... inte jätterolig.

Om man ska försöka tänka positivt då?
1. Äntligen får jag fler kanaler. Trean och femman välkomnas varmt.
2. Jag slipper möblerad andrahandsuthyrning och får äntligen dricka ur mina egna tekoppar.
3. Jag får närmare till trevliga grannar.

Visserligen tror jag att min lilla tjugotvåkvadratare kan bli mysig, men fick jag välja skulle jag stanna i Stockholm. Eller dra någon helt annanstans. Uppsala, London, Visby eller... Bahamas, typ...?
Google Analytics Alternative