Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg

torsdag 15 mars 2012

Johanna hjärta Stockholm

Här sitter jag mellan Strömkajen och Nybroviken.
Vet ni att jag stortrivs i den här stan?
Ja, jag vet att ni vet, jag vet att jag sagt det förr och säger det ganska ofta.

Alldeles nyss stod jag i valet och kvalet mellan två sommarvikariat. Det hade kunnat vara så att jag valde ett jobb som inte ligger i Stockholm. Slutligen har jag bestämt mig för att gå tillbaka till det jag jobbat med i två somrar: resereporter – vilket innebär att stanna i Stockholm (när jag inte reser).

Jag har ju bosatt mig här, jag har köpt lägenhet och vill inte för mitt liv flytta eftersom jag trivs alldeles för bra för det. Jag vill ha Stockholms utbud, jag vill åka min gröna linje, jag vill sitta i Nybroviken i den hettande eftermiddagssolen, jag vill gå på sommarkonserterna på Gröna Lund, jag vill gå på utebio i Rålis, jag vill kunna åka skärgårdsbåt på guppigt hav, jag vill sitta med en kall dryck på Snaps uteservering, jag vill springa uppför Hammarbybacken tills benen är som spagetti. Och så vidare. Att stanna känns därmed rätt så underbart.

torsdag 1 mars 2012

Hemma i köket hos schlagerkungen

Med min egen turkosa mosaik måste jag säga att han har bra smak, Christer.

Minns ni att jag var hemma hos en känd person och gjorde matreportage för några veckor sedan? Det var i köket hos schlagerkungen Christer Björkman jag hälsade på. Nu kan ni läsa reportaget i Mitt kök som säljs med Expressen till och med i morgon, fredag.

Men skynda skynda, tidningen brukar ta slut!

måndag 27 februari 2012

Journalistik, sushi och juridik


Om ni undrar vad jag har gjort i dag, så kan ni få en hint här. (Observera att det alltså är meningen att jag ska se lite... trist och osäker ut.) Sedan några timmar sitter jag hos en kompis på Östermalm. Vi har precis ätit sushi och försöker nu göra nytta. Hon med sin fetaste lagbok (tentaplugg) och jag med mitt Worddokument (jobb). Jag är så trött att jag precis tänkte tanken att ge upp jobbandet för i dag när jag insåg att jag har en intervju att förbereda. När intervjun ska äga rum? 08.00 i morgon... Gäsp.

torsdag 16 februari 2012

En bra gemensam nämnare


Fyra timmar på gymmet. Det är inte varje dag. I dag var ett undantag, och jag tränade inte ens, utan var där som reporter. Vi insåg att vi var ett klockrent team där – jag, fotografen, PT:n och hon som fick vara modell. PT:n och jag pratade nämligen lite och han sa "är du från Dalarna?" varpå jag svarade att jag kommer från Falun. "Kul, jag är från Mora, och hon med" sa han och nickade åt modellen. "Jag är från Borlänge", säger fotografen då. Plötsligt bredde dalmålet ut sig på Östermalm.

tisdag 14 februari 2012

Guld värt, det där med kanelsnäckor

Under eftermiddagen åt jag kolhydrater för ett helt kompani, kolhydrater som jag på sistone minskat på. Men i dag, kanelsnäcka efter kanelsnäcka la sig som en härlig deg i magen. Mums! Min frilanskollega kom hit med en påse fikabröd, så vi åt bulle efter bulle, drack te och pratade om sånt som ni med normala arbeten pratar om med era kollegor. Jobbet och livet. Att få ösa ur sig skit och saker man tänker på, och prata med någon i samma sits och samtidigt trycka i sig fem kanelsnäckor utan dåligt samvete. Guld värt.

torsdag 26 januari 2012

Åh, den ljusnande framtid är vår!

Om du vill ha ett jobb i Stockholm 2020 ska du inte vara ekonom, socionom – eller journalist. Det visar prognoser som Länssstyrelsen presenterade i dag. Känns fint med lite framtidstro. Eh.

Att det finns fler journalister än jobb är ju inget nytt. Det visste jag redan när jag valde utbildning och trots att framtiden stundtals känns kolsvart ångrar jag inte mitt utbildningsval en sekund. Men varje termin kommer nya journalister ut från skolorna och jag tror man behöver göra något åt det här nu, för branschen är knasig. Det är trist att krascha folks drömmar, men vad ska man göra? Jag skulle kunna skriva en uppsats om mina tankar och känslor kring det här, men just nu säger jag bara: Låt fler journalister vara satta i arbete 2020 och minska antalet platser på journalistutbildningarna – nu!

fredag 13 januari 2012

Och espressosmaken sitter kvar på tungan

Klockan är snart sex och de flesta har redan tagit helg. Jag kan inte låta bli att jobba, skriva rent lite anteckningar medan alla intryck är färska. Strax utanför stan bor en av vårt lands största schlagerprofiler. Där, i köket, har en fotograf och jag tillbringat fredagseftermiddagen – druckit espresso, dragit in doften av vitlök och pratat om mat och... Melodifestivalen. Åh! De här dagarna när jag får göra sånt här! I LOVE IT. Påminn mig gärna om den här känslan när jag har skitdagar.

Snart kommer mina föräldrar. De ska hjälpa mig med en liten men stor förändring i lägenheten.

onsdag 11 januari 2012

En helt vanlig frilansdag

Jag pratade med en kvinna i dag, angående en text. Jag ska på ett frukostmöte på tisdag och hon undrade om jag hade tid att vänta lite efteråt, för att sedan ta intervjun vi ska göra. Jadå, svarade jag, jag har inte bråttom i väg. Och då kom hon på, just ja, du är ju som jag, ingen arbetsgivare som säger åt dig att komma tillbaka en viss tid.

– Nej, precis. Jag är min egen, sa jag.
– Visst är det skönt?! Fy vad tråkigt att vara anställd!

Även om det finns många fördelar med att vara anställd har hon en poäng. Och just i dag kände jag att det är väldigt fint att frilansa och kunna jobba på kvällen i stället för på eftermiddagen. Jag tog nämligen eftermiddagen ledigt för att prata bort flera timmar på café med två vänner. Behövligt.

fredag 6 januari 2012

Man ska inte ta med sig jobbet hem

Att låta bli att ta med sig jobbet hem är inte så lätt när det är hemma man jobbar. Min privata dator är även min jobbdator. Min privata mail är även min jobbmail. Mitt vardagsrum är även mitt lunchrum. Mitt sovrum är även mitt kontor. Hur man skiljer på jobb och fritid när arbetsbordet står i sovrummet är inte jättelätt. Jag försöker att ha vardagsrummet som mitt lediga rum, men jag kan tala om att de där gränserna tänjs ofta. Typ varje dag.

måndag 2 januari 2012

Inte minus, inte noll, inte plus minus noll

Mina damer och herrar. Jag har räknat på mina skickade fakturor som ska betalas i januari. Dessa, ärade bloggläsare, visar att januari är månaden som jag får in så pass mycket pengar att jag går runt! Och inte bara det, jag kommer inte bara kunna betala hyra, gas, el, försäkring, radiotjänst och alla andra tråkiga måsteutgifter – jag kommer dessutom ha lite, lite pengar över. Jag. Går. Plus!

Sing hallelujah! Och sedan fortsätter jag kämpa för att februari ska bli likadan.

torsdag 22 december 2011

Deadlines och julmys – samtidigt


Klockan är över ett på natten och jag måste tvinga mig själv att gå och lägga mig när jag märker att texten inte blir bättre längre. I morgon ska jag varva porträttskrivning med fika i barndomsbästisens nya hus, varva pepparkaksbak hos systersönerna med politikerintervju, och däremellan skriva en snabb mattext och skicka en massa jobbrelaterade mail. Jag får snart ont i magen och känner att när det börjar skymma dan före dopparedan – då är det ta mej tusan hög tid att förklara sig ledig ett par dagar.

tisdag 20 december 2011

Julfriden är nära – bara två intervjuer och tre texter kvar

Dricker upp den sista glöggen ur dalahästkoppen. Äter saffransmuffins och pepparkakor på dalahästfatet. Skriver artikel. För nu måste jag bli färdig för korrläsning.

Lägenheten har jag städat. Väskorna ska jag hämta i förrådet för att packa. Sedan återstår bara att fixa de sista julklapparna. Det ska ordnas i morgon tillsammans med svägerskan som kommer till Stockholm över dagen. När vi har ätit lunch och trängts bland andra julstressade stockholmare (ge mig styrka och tålamod!) tar vi tåget till Dalarna tillsammans. Jag brukar inte längta efter att åka hem till Falun, men den här gången gör jag det.

måndag 19 december 2011

Bortprioriterad

Jahaja, här går Saab i konkurs och Annie Lööf håller presskonferens. Annars var det mig hon var uppbokad med exakt just den tiden presskonferensen började. Resultat: ingen artikel skriven. Jag känner mig tveksam till ministerns prioriteringar.

lördag 17 december 2011

Jag är inte bara journalist

Tidigare i veckan jobbade jag på café. Alltså satt med datorn på café och skrev. Som journalist.
I dag jobbade jag på café. Alltså med förkläde, serverade, gjorde kaffe. Som barista.

Frilansjournalist och barista, vilken kombination. Journalistiken betalar mig mer, men caféet ger mig lite trygghet som journalistiken inte verkar kunna ge mig. Och vet ni vad? Även om mina fötter värker något fruktansvärt och min rygg är trött efter sex timmar utan att få sitta, så var det rätt trevligt att jobba på café. Att komma ut från journalistbubblan i några timmar och i stället torka bord och servera mat var liksom som att komma ut i verkligheten igen.

torsdag 15 december 2011

Sorgen

Jag har väldigt mycket jobb att göra före jul. Jättebra, absolut.

Men.

Jag har liksom inte tid att baka.

onsdag 14 december 2011

Jag har fått en kollega (typ)!


Hör ni, ni som har kollegor, förståååår ni hur bra ni har det?! Jag har liksom vant mig vid att vara ensam om dagarna och hade glömt bort hur mycket det betyder att ha någon att prata med.

Men i dagarna två har en frilanskollega och jag suttit på café och jobbat tillsammans. Var för sig, men tillsammans, ungefär som man gör på ett vanligt jobb, ni vet. Vi träffades i somras, hon och jag, när vi hade vikariat på samma redaktion, och nu frilansar vi båda två och sitter hemma på var sitt håll. Fram till i går, då vi slog våra påsar ihop och möttes på ett café på Söder. Så himla trevligt att vi gjorde det i dag igen och kom överens om att fortsätta så här. Inte varje dag, det har vi inte råd med, men då och då. Att bolla idéer och tankar, stötta, prata ingresser och arvoden – det betyder ju hur mycket som helst. Alltså, det här med kollegor, vilken lyx!

tisdag 13 december 2011

Dags att köpa magasinet Tjejliv igen, hörni!


Tjejliv nummer två finns ute i butik i dag. Jag har tagit omslagsbilden igen och denna gång är jag lite extra stolt, eftersom jag tycker att omslaget ger ett proffsigare intryck än första numret.

I det här numret har jag bland annat, förutom att ha pratat utseendefixering med Molly Sandén och tvingat henne att ligga raklång på min filt mitt i Humlegården (allt för bilden, något som omslagstjejen bara tyckte var roligt), besökt Camilla som går på svenska gymnasiet i London och skrivit om varför det är läskigt att redovisa och hur man blir en bättre talare.

Två enkla anledningar till att du ska gå ut och köpa Tjejliv:
1. Du bidrar till att Tjejliv växer, och därmed att tonårstjejer kan fortsätta läsa en viktig tidning, som är en frizon från utseendehets och prestationspress – och som inte säger åt någon hur man ska vara.
2. Du hjälper mig att få fler frilansuppdrag och stöder därmed min karriär. Se så, ut och köp!

måndag 12 december 2011

Ett lite annorlunda röstmeddelande

Jag kom ur badet och såg att jag hade ett missat samtal och ett meddelande i röstbrevlådan. Ringde upp röstbrevlådan och möttes av en manlig göteborgsröst. Hans långsamma sätt att prata, hans betoningar och tydliga artikuleringar påminde något enormt om På spåret:

Hej du hej du! Nu har du slutat att jobba, det är BRA med lediga kvällar! Nej, jag vet inte hur du har det... Det här är Ingvar Oldsberg och vi är framme vid måndag, klockan är nu nitton och trettio och du kan ringa mig senare i dag fram till elva-halv tolv, eller i morgon om du vill!

"Framme vid måndag."
På spåret-frågor på måndag, någon?

Jag känner att bör förtydliga något här också: Jag jobbade faktiskt i badkaret (på riktigt alltså, måste läsa ut en bok före författarintervjun på fredag) – inga lediga kvällar här inte.

fredag 9 december 2011

Och vi ska alla en gång dö

Mitt paraply står inte emot det hetsiga decemberregnet. Jeansen blir blöta. Jag försöker skydda min väska genom att försiktigt hålla den intill kroppen. I väskan ligger fem stora fotografier. Fotografierna föreställer kvinnan vars kök jag precis suttit i under nästan tre timmar, kvinnan som lever på övertid och har en sådan livshistoria att jag bara vill brista ut i gråt. Hon bjuder mig på fantastiska hemmagjorda chokladmuffins och ett lent Earl grey-te som kommer direkt från tebryggaren på den överbelamrade diskbänken. Vi pratar om livet och om döden. Om smärta, om glädje och om lärdomar. Hennes fantastiska skratt och jävlaranamma smittar av sig på mig – flera gånger – och jag känner mig nästan lite annorlunda efter mötet med henne.

Jag är på väg hem. Går snabbt på den kolsvarta asfalten som tar emot piskande regndroppar, och jag tänker att jag älskar mitt jobb när jag får göra sådana här möten – samtidigt som jag vill hem och gråta. Jag tittar i marken och tänker på att här låg tjockt snöslask för några timmar sedan. Nu har allt runnit bort. I mina öron sjunger Kent om att än fanns tusentals tårar kvar och att vi ska alla en gång dö. Ironiskt på något vis.

(Så småningom kommer ni kunna läsa kvinnans historia i Expressen Söndag. Jag säger till.)

onsdag 30 november 2011

Sådana där små ljusglimtar på jobbfronten

Två veckor av total dipp och pengaångest och ge-upp-journalistiken-tankar vändes i går. Jag mailade en av mina favoritförfattare med beröm och intervjuförfrågan och hon svarade rätt fort att hon gärna träffar mig! Direkt beställde jag hennes senaste bok och ska nu läsa den så fort jag kan. Sedan ska vi ses. Prata författarskap och sånt intressant. Detta är första gången jag bokar in en intervju utan att ha sålt jobbet först, så nu kan ni väl hålla tummarna för att någon tidning vill ha texten också? Så att det inte bara blir ett spännande möte utan också ger lite klirr i kassan, menar jag.

Annars har jag precis pratat med Sveriges snyggaste manlige komiker och han var lika trevlig som han är snygg, kan jag meddela.
Google Analytics Alternative