Visar inlägg med etikett ytligt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ytligt. Visa alla inlägg

söndag 23 oktober 2011

En av alla de där dagarna #7

I dag firar vi förresten Mjukisbyxans dag. Personligen firar jag den dagen alla dagar.

lördag 1 oktober 2011

Turkost. Rosetter. Bakverk. Jatack!




















Ett par cupcakes till öronen, i mina färger. MED ROSETTER. Är hon inte duktig, min kusin som gjort dessa söta skapelser?! Och nu är inte min kusin någon gammal smyckestillverkare, som man skulle kunna tro. Hon är inte ens jämngammal med mig. Hon är TRETTON ÅR, och "gjorde det bara med lite lera". Eeeeeh. Hon skulle bli rik om hon började göra affärer.

söndag 28 augusti 2011

Tebjudning med kungafamiljen






















Roligaste tepåsarna hittade jag på Designtorget i dag. Fantastiska! Jag hade köpt dem direkt om det inte var för att de kostar 95 kronor och redan är fasthäftade i tepåsar. Kan användas en gång alltså. Varför uppfann de inte kungafamiljen som clips, så att man kan fästa Vickan och knugen och resten av familjen på nya tepåsar gång efter gång? Vore ju så mycket festligare för tedrickandet!

Hälsningar icke-rojalisten

lördag 20 augusti 2011

Arga leopardtanten i lågskor























Leopardtröja, leopardlinne, leopardtrosor, leopardsjal, leopardhårspännen. Jag som fram till förra hösten aldrig ägt något leopardmönstrat har nu fått dille. I dag överdrev jag nästan med tre plagg leopardmönstrat – samtidigt. Tantigt värre. Apropå tant var det en kille på krogen här om veckan som klagade på att jag inte hade någon klack på mina skor. Det hade jag. Typ två-tre centimeter, men det var inte tillräckligt för honom. Han tyckte att mina svarta pumps var "farmorsskor". Då fräste jag att han minsann kunde testa själv att gå och dansa i höga klackar en hel kväll innan han uttalar sig, så får vi se om han tycker att det är så trevligt för fötter och knän och rygg. OERGONOMISKT!

Mvh, tanten som aldrig tänker ta på sig höga klackar

söndag 26 juni 2011

Bröllopsfotografpremiär

I dag har jag varit med och sett när en vän blivit fru.
Eller fru och fru. Hon har till och med blivit en mrs, faktiskt.

Själv har jag blivit tårögd, ätit god mat och dansat till ett irländskt liveband. Och fotat. Det var jag var fotografen – och efter ett snabbt urval sitter jag här med 905 bilder...

söndag 8 maj 2011

En helt ny upplevelse

Jag väger just nu mer än jag gjort i hela mitt liv. Vilket fortfarande är lite, men ändå. När jag inte fick upp ett par gamla jeans över rumpan i går, ett par jeans som alltid passar, då ställde jag mig på vågen. Plus 3,5 kilo sedan jag åkte till London. Jag är chockad.

Att blogga om min vikt är nog inget jag gjort förr, men det här är liksom sensation. Jag skrattar åt den nya upptäckten, för att mina lår och rumpa plötsligt är lite, lite större gör mig inget. Det är en helt ny upplevelse. Och att få lite mer att ta i gör mig inte heller så mycket. Inte så mycket. Lite gör det mig allt, för det här med att byxa efter byxa är för trång... jag pallar inte. (Köpa nya byxor? Bah, hate it.)

tisdag 26 april 2011

Fullt normalt, inget konstigt alls, fullt normalt, inget konstigt alls, fullt normalt, inget konstigt alls...

Jag tittar på mig själv och mitt uppsatta hår i spegeln. Ser en hårslinga som verkar ha lossnat från knuten jag har på huvudet, en hårslinga som hänger och liksom klistrat fast sig i pannan. Jag drar fingrarna över pannan, för att ta bort hårslingan. Men inget händer, jag känner ingen hårslinga.

Jag tittar lite närmare i spegeln.
Hårslinga?

Någon sådan finns inte i pannan. Allt jag ser är en vanlig rynka.

söndag 27 mars 2011

Kul att man är så optimistisk vad gäller storleken


Jag köpte ett par nya byxor här om dagen.
Alltså, jag måste uppenbarligen lära mig att tänka större, bokstavligt talat.
Man måste ju få plats med mat och fika och annat viktigt. Typ magen.

Psst. Jag vet. Halsbandet är gudomligt. En skrivmaskin som skrek efter mig. Köp mig, köp mig!

fredag 11 februari 2011

Fjärde månaden?

Jag råkade precis se min egen avslappnade halvkroppsprofil i spegeln. Otäckt. Jag ser gravid ut. Tänk vad fem veckor utan motion och med ett överintag av onyttigheter kan göra.

Nej, på måndag är det jag som tar tag i mitt nya liv.

Eh, vad sa jag där? Till skillnad från resten av världen har jag faktiskt aldrig sagt så förr, troligen för att jag vet att jag inte menar det. Jag menar det inte nu heller, däremot kanske jag kan dra ner på sötsakerna och inte fika varenda dag... Och kanske klarar jag att komma igång och träna, bara lite?

tisdag 1 februari 2011

Och apropå att jag bott i London i fyra veckor nu...

Jag har inte shoppat än.
Alltså, jag har inte inte gått på någon shoppingrunda sedan jag kom hit.

Jag upprepar: fyra veckor i London (i London!), ingen shopping.

fredag 14 januari 2011

Äntligen med lugg igen!

Jättepinsamt av mig. Men jag bjuder på den här.

Schampoonering och huvudmassage i massagestol. Te och kaka under klippningen. Mm, mitt extremt spontana frisörbesök blev en hit.

Jag hade inte hunnit äta frukost och jag hade precis varit på möte i stan, jag var superstressad och skulle hem för att duscha och äta innan jag skulle tillbaka till stan för engelskaprov och därefter vidare på boat party. När jag sprang förbi frisörsalongen tvärnitade jag, slank in, och fick en tid – direkt. Att dagen blev ännu stressigare gjorde liksom inget, för den där superspontana tiden i frisör- och massagestolen var guld värd för min kropp.

lördag 1 januari 2011

Har ni förstått vilken som är min favoritfärg?


Turkost. Färgen har hängt med mig i ganska många år nu. Från Converseskor till armband till juleljus. Och mina vänner vet hur de ska fånga mitt hjärta. Svägerskan förra veckan med koppen och bästa Ida i går med den mest fantastiska sjalen och de mest fantastiska vantarna jag har skådat. Har ni sett? Det är hennes faster som är den begåvade människan bakom den fantastiska skapelsen.

Jag är så toksåld.

tisdag 16 november 2010

Min nya pepp-kavaj



Jag har aldrig tidigare ägt en kavaj. Däremot har jag länge velat ha en. Men ingen vanlig modell, utan något mer speciellt och bekvämt som passar mig. Så sprang jag på den här. Den ropade på mig.

fredag 10 september 2010

Osmakligt, tantigt, billigt...


Jag har hört att varje kvinna någon gång under sitt liv kommer att äga minst ett plagg/en accessoar med leopardmönster. Så sent som för ett par år sedan sa jag att jag kommer minsann vara undantaget – den kvinna som aldrig äger något sådant. För att det är osmakligt, tantigt, billigt.

Eh, i dag äger jag två leopardmönstrade plagg. För att jag tycker att det är rätt... snyggt. Så det kan gå.
Hur är det med er?

torsdag 9 september 2010

Om den efterhängsna åldersnojan...

Rynkor i pannan. Dem har jag blivit påmind om några gånger på sistone. Och egentligen gör dem inte så mycket. Egentligen. På riktigt har jag inget emot att det syns att jag har varit med om en del. Jag gillar min ålder. Det är bara det att jag gärna skulle vara 26 år i några år till. Lite roligt kan jag tycka att det är att skoja om att man blir äldre, men när jag försöker göra mig kompis med att det bara är tre och ett halvt år kvar till jag fyller 30, då är det inte lika roligt. Jo, minsann, min svägerska påminde mig om det här om dagen. Men hon ville också vara snäll och påpekade att jag för tre och ett halvt år sedan var nyss fyllda 23 – och känns inte det ganska långt borta?

Nej, faktum är ju att det inte gör det. Visst har det hänt en del sedan dess, men den där tiden känns faktiskt inte så långt borta. Om lika lång tid är jag alltså 30, och vid det laget skulle jag gärna vilja ha barn och ett ganska permanent boende, vilket om vi ska tänka lite praktiskt innebär att jag borde börja försöka göra barn om senast två år. Och kanske vore något sorts stabilt jobb praktiskt också?

Nej, fy fasen, tänker jag, nu lägger jag ner det här. Inga stressade tankar.
På riktigt, jag är övertygad om att det ordnar sig och blir bra.

Men så sitter jag där på tåget mellan Sundsvall och Falun och biljettkontrollanten kommer och tittar på våra biljetter (svägerskans ungdomsbiljett och min studentbiljett).
– Kan jag få se studentkortet? säger hon till mig.
– Javisst, säger jag och plockar fram mitt studentkort.
– Ska jag visa leg? undrar svägerskan då.
– Nej, det behövs inte, du ser så ung ut! säger biljettkontrollanten.

Men... JAG DÅ?

söndag 5 september 2010

Hemma hos mig

Mys är ett bra ledord.

Min säng assisterar även som soffa. Då krävs många kuddar.

Parisminnen.

Tehörnan. Viktig.

En bråkdel av böckerna om journalistik.

En överblick av 22 kvadratmeter.

På kylskåpet sitter ett kort jag fick från svägerskan en gång.
Intelligent! Snygg! Rolig! Fantastisk! Egoboost varje dag. Bara jag kommer ihåg att titta på det.

måndag 23 augusti 2010

Och så blev det rödare igen


Min falufrisör som tur nog flyttat till Stockholm har aldrig gjort mig missnöjd. Inte i dag heller. Kanske börjar jag redan i morgon klaga på att min lugg är jobbig och bångstyrig. Men snyggt är det i alla fall! Kanske börjar jag redan i morgon klaga på att min hårfärg inte funkar till lika många färger på kläderna. Men snyggt är det i alla fall! (Rött hår är dessutom roligt att matcha och icke-matcha till färgglada kläder - typ att låta det skära sig mot en rosa tröja. Sånt är roligt, tycker jag.)
Google Analytics Alternative