Nästan lite kusligt

Ruggigt. Det är rätta ordet för hur det känns ute. Vilken typisk höstkväll. Jag tog cykeln härifrån kvarteret Professorn till andra sidan t-banan här i vårt område, till mina "grannar" för Bonde söker fru-dejt. Mörkret hade lagt sig över stan, asfalten var blöt, de bruna löven låg som klistrade på marken, blåsten tog tag i mitt hår och månen, den lyste upp och visade vägen. Nästan lite kusligt.

Hyllning till hösten

Uppsalas löv – snäppet bättre.

Ännu en höst...

Gräset var inte grönt i morse. Jag såg det inte själv, men hörde rykten om att det var färgat vitt. Inte av snö, förstås, utan av frost. Jag tror att hösten är här på riktigt, för färgerna på träden sprakar, fallna löv prasslar under skorna och luften är krispig – termometern visar just nu blott 0,3 grader. Höst. Min tredje och sista höst i Sundsvall. Jag undrar vilken höst jag får uppleva om ett år...?

Och så kommer hösten

Blommorna vissnar. Många löv är redan gula. Sommaren 2010 är förbi. Jag har hunnit med en Göteborgsweekend, jag har fått se Gotland och Öland - på arbetstid, jag har varit på en konsert och jag har hunnit med ett skärgårdsbesök. Mest av allt har jag jobbat, elva lärorika jobbveckor på en av våra kvällstidningar med många luncher i solen på Kungsholmen.

Däremot har jag knappt varit ute i Stockholmsnatten, jag har inte haft tid med särskilt mycket strandhäng, jag har inte en enda gång fått slappa på föräldrarnas brygga, jag har bara badat en gång, jag har haft alldeles för lite kvalitetstid med systersönerna, jag har inte sett så mycket av Stockholm som jag önskat, jag har träffat för få kompisar, jag har inte blivit särskilt solkysst, jag har ätit grillad mat blott en gång, jag har inte ens läst en hel bok och jag har inte hunnit med någon utlandsresa. Men ärligt talat, den största delen av sommaren har jag känt att det spelar inte jättestor roll. Jag har trivts med att vara sysselsatt och tänkt att jag tar igen allt det där en annan gång.

(Typ nu?)

När temperaturen sjunker

Jag trivs i jeans. Jag trivs i sjalar, halsdukar, jag trivs i vantar, jag trivs när luften blir krispigare, när jag kan andas friskt och jag slipper svettas, jag trivs när jag får sätta på mig raggsockor, svepa in mig i en filt och värma händerna runt en kopp te. Hösten är min tid. Därför tycker jag att det är helt okej att termometern visar blott 14 grader så här på morgonkvisten. 14 grader kräver långbyxor, jacka och sjal. Det gillar jag.