En av alla de där dagarna #13

Hörni, i dag firar vi Jobba hemma-dagen!
Hur ska jag fira, jag som jobbar hemma alla dagar?!

Dagens jag-är-bra-berättelse

På Friskis.
Jag är på ett skivstångspass där jag numera utmanar mig själv. Jag har liksom fattat att det ska vara skitjobbigt. Inte som för ett par år sedan när jag inte vågade låta stången vara tung. Plötsligt när jag lyfter upp skivstången, grimaserar och kämpar, ser jag mina armar i spegeln och märker att mina muskler syns. Att jag har muskler. De är inte ett dugg stora, men de har växt. Jag är starkare! Wow!

På Ica.
Kvinnan före mig i kön köper en stor chokladkaka. Killen efter mig köper två liter coca cola och nästa tjej köper en Red Bull och en påse grillchips. Vad jag köper? Grekisk yoghurt, parmesanost, rödbetor, zucchini, aubergine, paprika, mandarin, banan, grädde och krossade tomater. Är träningsklädd och känner mig ungefär nyttigast i världen.

Vad jag gjorde till måndagslunch

Jag är världsbäst på att göra vegetariska sushirullar. Nu vet ni.
Ja, men allvarligt. Kolla på dem! De är inte köpta!

Min Londonkompis Katta kom på besök vid lunchen och vi gjorde vår egen sushi för första gången. Inte så höga förväntningar alltså, men att sushi kan vara så gott när man gör det hemma... helt sjukt. Vi fyllde rullarna med avokado, gurka och rädisor. Fantastiskt! Nu vet jag vad jag kan imponera med: hemmagjord sushi som ser ut som vilka proffsiga sushirullar som helst.

Det här med att få upp värmen

Jag har sovit i långkalsonger i natt. Normaltemperaturen hemma hos mig är 18-19 grader, men i natt när jag kom hem visade termometern 16,7 grader inomhus. Elementen är på full effekt, men det spelar ingen roll. Det drar från fönstren. (Det gjorde det redan när det var flera plusgrader utanför huset, så ni kan ju tänka er hur det är nu...)

För att få lite perspektiv tänker jag på hur det var när jag bodde i London för ett år sedan. Då skrev jag så här och så här. För er som inte orkar klicka jag kan berätta att jag sov med mjukisbyxor, strumpor och långärmad tröja, insvept i en fleecefilt under täcket. Och jag frös ändå. Mitt huvud vilade på den iskalla kudden vid det dragiga fönstret och ibland vaknade jag på natten, iskall om näsan och fick gömma hela huvudet under täcket. Under dagarna när jag var hemma hade jag alltid tjocka tofflor, dubbla långärmade tröjor, och dubbla sjalar. Jag fick aldrig riktigt upp värmen förra vintern.

Och nu blir det viktig reklam

Vet ni vad? I vårt land finns många tjejmagasin som berättar för unga tjejer hur de ska vara och vad de ska göra. Till dessa magasin behövs en motvikt. En tidning som i stället uppmanar tonårstjejer att göra sin egen grej, gå sin egen väg. En tidning där tonårstjejer slipper prestationshets och där de inte behöver läsa om hur de ska se ut. En sådan tidning finns, nämligen Magasinet Tjejliv. Men tidningsbranschen är tuff. Nu kan du hjälpa den här tidningen att överleva och fortsätta sprida bra nummer till unga tjejer. Hjälp tidningen genom att klicka här och bidra.

För ett tag sedan träffade jag Cissi Wallin för intervju och plåtning för just Tjejliv. Här skriver hon själv om det. Tjejliv nummer tre finns i butik den 14 februari.

En av alla de där dagarna #12

Det är Andningens dag i dag.

NI GLÖMMER VÄL FÖR GUDS SKULL INTE ATT ANDAS I DAG?!

Pankisar som lyxmiddag

Efter yoga-middagen: Dinkelpannkakor med vispgrädde och drottningsylt. Jag har gjort pannkakor till andra, men jag vet inte om jag gjort det till mig själv någon gång. Det beror nog mest på att jag egentligen tycker att pannkakor är en efterrätt och inte tillräckligt som middag. Men i dag fick jag för mig att göra det, och det var så gott att jag önskat att jag inte gjort en tredjedels sats, utan dubbel... (För nej, jag är fortfarande av åsikten att lite pannkakor absolut inte är tillräckligt som middag.)

Tips från relationscoachen

Någon har googlat på "han har flickvän men tar på min rumpa" – och hamnat på min blogg. Till denna någon vill jag bara säga: Berätta för honom, kanske också för flickvännen, vilken idiot han är.

(Jag undrar om flickvännen var den som senare googlade "du lever farligt killen".)

Det är jag som bestämmer

Jag vet inte vad det är med mig i dag. Jag går omkring som i ett töcken, helt slut. Tur jag hade planerat in saker i dag som uträtta ärenden, redigera bilder och sådant som det inte krävs så mycket tankeverksamhet till att fixa. Sådant jag behöver en alert hjärna till tar jag i morgon. Ytterligare en dag med tacksamhet över att kunna planera dagarna som man vill, alltså.

Jo, vintern finns visst i Stockholm också

Extremt matchigt träningsklädd, jag vet. Jag har inte varit ute i snön på över ett år (hey, jag bodde i London förra året, så det här med vinter var länge sedan), så när solen sken i dag passade jag på. Träningsapp och radio i telefonen och senare även promenadsällskap resulterade i en och en halv timmes frisk luft och en promenad (och lite löpande) på drygt nio (!) kilometer.

Tänk, nu har vi faktiskt lite snö här söder om Söder. Inte alls mycket, men så pass att det åtminstone ser ut som vinter. Jag, som inte brytt mig om att det knappt varit vinter i år, insåg först nu vad jag missat.

Jag har inte tänkt tanken på att man skulle kunna åka längdskidor precis här där jag bor. Men jodå, i dag verkade hälften av alla i Hammarbyhöjden, Björkhagen och Kärrtorp tagit fram skidor och stavar.

Undrar ni vad jag gör här? Jag gymmar! I Nackareservatet i Björkhagen finns nämligen ett kreativt utegym. Jag passade på att lyfta lite stockar innan vi tog elljusspåret hemåt igen.

Den där listan de säger att jag ska göra

Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag bodde i Uppsala, dit jag flyttat hemifrån en termin tidigare. Jag gick gymnasiet och bodde i ett litet rum på knappt sju kvadratmeter på ett elevhem. Gillade att bo i Uppsala, tyckte det var kul att ha flyttat hemifrån, gillade min mediaskola men tyckte väl inte att korridorslivet var någon höjdare.

Vad gjorde du för fem år sedan?
Jobbade på Halebops kundtjänst i Borlänge och oroade mig för vad som skulle ske väldigt snart: En stor ryggoperation. I februari opererades jag och framför mig hade jag en veckas sjukhusvistelse i Linköping, ett halvårs rehabilitering och några månaders sjukskrivning.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Bodde i London och älskade min vardag. Just exakt den här dagen för ett år sedan pluggade jag på ett mysigt café i Angel, efter att kvällen före delat på baguetter, ost, pizza och vin med mitt studentgäng och varit spontant på nattklubb på Leicester Square.

Fem snacks du gillar:
1. Ostbågar.
2. Lösgodis.
3. Jordnötter.
4. Kolakakor.
5. Chokladbollar.

Fem sånger du kan texten till:
1. Let your body decide (The Ark).
2. Echo chamber (The Ark).
3. It takes a fool to remain sane (The Ark).
4. Ironic (Alanis Morissette).
5. Faller (Lars Winnerbäck).

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
1. Betala av bolånet.
2. Betala av CSN-lånet.
3. Tacka nej till frilansuppdrag som jag inte tycker är jätteroliga.
4. Köpa en lägenhet utomlands, kanske i London eller i Nice.
5. Jag vet inte? Vad borde man göra? Rädda livet på fattiga barn i u-länder? Kan man göra det?

Fem dåliga vanor:
1. Snooza 30-60 minuter. Jämt. Det kommer bli jättejobbigt när/om jag får ett vanligt jobb.
2. Vara vaken för sent på kvällen (eh, natten).
3. Jobba för ofta i stället för effektivt.
4. Boka tvättider och strunta i dem utan att boka av (dödsstraff i bostadsrättsföreningar!).
5. Ju mindre pengar jag har själv, desto mer tenderar jag att ge bort. Sjukt otaktiskt.

Fem saker du gillar att göra:
1. Baka kakor.
2. Umgås med systersönerna.
3. Fika bort flera timmar på café.
4. Spincykla.
5. Resa.

Fem saker du inte skulle klä dig i eller köpa:
1. Magtröja.
2. Onepiece.
3. Foppatofflor.
4. Högklackat.
5. Kort kjol utan strumpbyxor under.

Fem favoritleksaker:
1. Datorn.
2. Mobilen.
3. Kameran.
4. Men vadå, leksaker?
5. Exetuben, gasugnen, cykeln, tekokaren, eh, jag leker inte?

Åh, den ljusnande framtid är vår!

Om du vill ha ett jobb i Stockholm 2020 ska du inte vara ekonom, socionom – eller journalist. Det visar prognoser som Länssstyrelsen presenterade i dag. Känns fint med lite framtidstro. Eh.

Att det finns fler journalister än jobb är ju inget nytt. Det visste jag redan när jag valde utbildning och trots att framtiden stundtals känns kolsvart ångrar jag inte mitt utbildningsval en sekund. Men varje termin kommer nya journalister ut från skolorna och jag tror man behöver göra något åt det här nu, för branschen är knasig. Det är trist att krascha folks drömmar, men vad ska man göra? Jag skulle kunna skriva en uppsats om mina tankar och känslor kring det här, men just nu säger jag bara: Låt fler journalister vara satta i arbete 2020 och minska antalet platser på journalistutbildningarna – nu!

Alla ska ha elaka dvärgar

Ni vet känslan av babyboom på Facebook och liksom i hela ens värld? Magar blir tjocka, bebisar föds. Vänner, barndomskompisar, arbetskompisar, kusiner och bekanta blir mammor och pappor. Facebook svämmar över av babybilder, av information hur många gånger Charlie bajsat och att Tilda minsann lärt sig sitta. I början tänker man att oj, vad unga folk börjar bli när de får barn – innan man inser att nej, det är fullt normalt och i min ålder är man inte längre en ung förälder om man blir förälder, utan helt normalgammal. Och sedan tänker man att oj, när ska de lugna ner sig, de här växande magarna?

Och så går åren och man inser att, eh, det här lugnar inte ner sig. Man råkar befinna sig mitt i skaffa-barn-åldern och babyboomen lär snarare bli värre i några år. De ska väl få syskon också, kidsen (ja, några är redan här, andra på väg) – men sakta i backarna så jag hinner med också!

Nej, jag tycker inte att barn är elaka dvärgar. Det är text från Magnus Ugglas låt "Baby Boom".

Uppmuntrande tisdagspost

När jag kom hem efter ett jobb i Uppsala låg ett paket på dörrmattan. Jag förstod ingenting, förrän jag öppnade det. Det var boken jag vann på Elizabeth Gummessons blogg här om dagen. Att vinna var förstås jätteroligt, men att sedan få boken och se den omslagen av guldigt presentsnöre och med ett grattis-kort från bloggerskan gjorde mig verkligen jätteglad.

Och inspirationen som är på noll

Min blogg, alltså. Det går utför! Jag ber om ursäkt för det.

Jag var på frilanslunch i dag med en mycket trevlig hälsobilaga. Där fick jag frågan hur det går med bakningen och ja... som ni kanske har märkt ligger det där med bakningen på is. Jag insåg att det blev lite väl mycket sockerintag. I skafferiet har jag massvis av roliga muffinsformar, söta dekorationer till cupcakes, jag har roliga färger av karamellfärg och jag har pistageessens och bittermandelarom att tillsätta i kreativa bakverk. Det är bara det att det är så trist att baka när man känner att man bör dra ner på sockerintaget. Men det kanske är bakningen som behövs för att min blogg ska bli levande igen?

Lediga lördagslistan

Vad åt du till frukost?
Mezeyoghurt med banan, kiwi, mandarin och flytande honung. Och kokoste.

Vad har fått dig att skratta i dag?
Jag själv och min kompis.

Vad har du på dig just nu?
Vit/svarta tights med konstiga mönster och hästar på. Vitt linne, grön stickad tröja. Glasögonen på bilden.

Hur ser resten av dagen ut?
Diska, dammsuga, bädda sängen, sortera papper och kvitton i pärmar, läsa tidningar och kanske sätta mig in i kursen jag ska läsa under våren (bara en pluttig 7,5-poängskurs på distans). Det vill säga: göra sådana där trista måstesysslor som jag inte hunnit under veckan.

Vad hände i går kväll?
Var hos mina bästa grannar och åt kladdkaka, drack vin, pratade, skrattade, busade med katter och sov sedan över.

Och i morgon?
Träna skivstång (eller bodypump på icke-Friskis-språk) och eventuellt strosa i affärerna på Götgatan. Om jag har tid över och blir rastlös blir det nog lite jobb också.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan?
Min födelsedag. Fast dagen efter, pressträffen och peppen jag fick var himla bra också. Samt träningsvärk i magen. Jag har fått det typ en gång sedan min ryggoperation för fem år sedan, så det var en fantastisk känsla.

Och det absolut sämsta/tråkigaste?
Människor utan förmåga att tänka sig in i andras situation. Och att jag inte hade så mycket matlust på min födelsedag var också lite typiskt.

Vad dricker du i helgen?
Te, vin och vatten. Troligtvis mest te, som vanligt.

Den nya väggen

Att berätta om det innebär ingen återvändo

"Det här måste vi prata om", sa den personliga tränaren till mig i går när jag hade outat att jag blivit 30/40 år på hennes livsstilstest. Äldre än min egen ålder, alltså. Jag, som tycker att träning och hälsa är både intressant och roligt ser mitt resultat som en personlig katastrof. PT:n undrade vad jag hade bommat på, och jag svarade att jag misstänkte att det var styrkan (eftersom jag älskar konditionsträning som spinning, men undviker styrketräning), men också maten – att jag är en stor godisråtta som älskar fikabröd (även om jag, tro't eller ej, bättrat mig på sistone) och troligen inte äter tillräckligt varierat. Under tre timmar hann jag lyssna på hennes pressfrukost, göra en intervju och äta nyttig lunchbuffé med henne – och jag gick taggad därifrån. När hon signerade min bok skrev hon det ni ser på bilden. Ja, jag ska skärpa mig. Mindre fika, mer grönt. Och mer styrketräning.

Även om livsstilstestet inte är vetenskapligt framtaget var det faktiskt lite jobbigt att se resultatet. Jag har blivit lovad en förbättring om jag följer träningsprogrammet i hennes bok. Jag i min tur lovar att jag nästan ska följa det (det är tillåtet att byta ut det mot ett styrkepass på mitt träningsställe i stället) och om tre månader ska jag göra om testet. För jag ska minsann komma tillbaka till min egen ålder.

Om må bra-(födelse)dagen

I går fyllde jag alltså år. Och i går var en sådan dag då det var extra trevligt att frilansa. Det är nämligen hur lätt som helst att ta ledigt på sin födelsedag när man bestämmer själv.

Jag startade dagen med en avslappnande massage i city, för att sedan dra vidare till Östermalm och min frisör. Hon tvättade mitt hår, gav mig huvudmassage, klippte topparna och gjorde sedan fina lockar i mitt hår. Lockar som sedan försvann när jag i regnet gick mot Stureplan där jag drack en latte med en kompis. Middagen intogs på Koh Phangan på Söder. Fem tjejer var vi (varav en som överraskade) som hade en supertrevlig kväll, åt supergod mat inklusive största och dyraste rocky road-tårtan. Och så fick jag otroligt fina men framför allt oväntade presenter. Fin 28-årsdag.

Ännu en födelsedag

Fyllde jag inte år alldeles nyss? Hm, konstigt.

Vet ni vad det absolut märkligaste med att fylla 28 är? Att det är tio år sedan jag fyllde 18! Visst, 18-årsdagen känns ju inte riktigt som i går (jag minns inte ens vad jag gjorde), men tio år! Hur gick det till? Märkligt är också att det är tre år sedan jag fyllde 25. Vadå tre år liksom – jag tror ju fortfarande jag är 25! Nåväl, datumet, 16 januari 2012 säger att jag hunnit bli orimliga 28 jävla år.

Och det har firats, det har det.

Jag skulle aldrig kvala in till Sveriges värsta bilförare. Snarare bästa.

Jag älskar att köra bil i Stockholm! Och vet ni vad jag har gjort i dag? Kört dryga tio mil (Globen-Sollentuna-Hammarbyhöjden-Skärholmen-Sickla-Hammarbyhöjden-Sickla-Hammarbyhöjden) utan att köra fel. Med tanke på hur lite jag kört i Stockholm känner jag mig nästan som en infödd när jag knappt behövde titta på någon karta. Och när jag skulle fickparkera utanför Hammarby pizzeria gjorde jag det med perfektion – på första försöket. Skulle någon från en körskola sett mig skulle de förmodligen anställa mig på stört.

Med tanke på min stolthet skulle man kunna tro att det var i går jag tog körkort. Men, eh, om sanningen ska fram börjar det närma sig tio år sedan... Det är bara köra i Stockholm jag är nybörjare på.

Bästa starten på ledig helg

När föräldrarna kom i går firade vi min födelsedag i förskott. Med hemkörning av sushi (himmelskt!), paket (dalahästkudde, kokbok, pajform och massage, perfekta presenter!) och daimtårta (mums!). Äntligen fick jag inviga min förpackning med små, söta celebration bottle candles från Wales.

Medan jag lånade pappas bil i förmiddags och åkte och storhandlade mat, började han tapetsera hos mig. Ser ni vilken fantastiskt snygg fondvägg jag skaffat mig?! Jag är supernöjd och sitter och beundrar min nya vägg som är fånigt matchande med resten av rummet och blev den färgklick som fattades.

Ni får se helheten sen. Nu blir det tacos (bästa saknar-inspiration-maten) och tv-mys hos grannarna.

Och espressosmaken sitter kvar på tungan

Klockan är snart sex och de flesta har redan tagit helg. Jag kan inte låta bli att jobba, skriva rent lite anteckningar medan alla intryck är färska. Strax utanför stan bor en av vårt lands största schlagerprofiler. Där, i köket, har en fotograf och jag tillbringat fredagseftermiddagen – druckit espresso, dragit in doften av vitlök och pratat om mat och... Melodifestivalen. Åh! De här dagarna när jag får göra sånt här! I LOVE IT. Påminn mig gärna om den här känslan när jag har skitdagar.

Snart kommer mina föräldrar. De ska hjälpa mig med en liten men stor förändring i lägenheten.

På toppen av bergochdalbanan

Här ligger jag och researchar inför morgondagens matreportage. Jag utstrålar ju inte särskilt mycket glädje ser jag – vilket blir väldigt missvisande för hur jag känner mig.

När jag sa hejdå till en vän och lämnade det trevliga hipsterhaket Louie Louie i eftermiddags hade jag någon sorts fladdrande munterhet i bröstet. Jag korsade Götgatan och gick mot mitt träningsställe och kände mig bara... tillfreds. Jag tänkte på hur glad jag är att jag bor i den här staden. Och sedan, för första gången på evigheter, tränade jag aerobics, vilket snuddar vid dans som jag saknar något oerhört. Efter passet var min kropp slut men full av endorfiner. Väl hemma i min lägenhet, som det är fantastiskt att komma hem till, satte jag mig utslagen på golvet innan jag orkade gå in i duschen. Och trots att dagen i övrigt inte varit helt klockren satt jag där på golvet och kände att det ändå varit en sådan himla fin dag. Kanske var det endorfinerna, jag vet inte, men jag minns inte när jag hade en sådan här känsla utan egentlig enledning. Att känna någon sorts lycka (herregud, får man skriva det?) utan att ha åstadkommit något särskilt – vilken känsla!

En helt vanlig frilansdag

Jag pratade med en kvinna i dag, angående en text. Jag ska på ett frukostmöte på tisdag och hon undrade om jag hade tid att vänta lite efteråt, för att sedan ta intervjun vi ska göra. Jadå, svarade jag, jag har inte bråttom i väg. Och då kom hon på, just ja, du är ju som jag, ingen arbetsgivare som säger åt dig att komma tillbaka en viss tid.

– Nej, precis. Jag är min egen, sa jag.
– Visst är det skönt?! Fy vad tråkigt att vara anställd!

Även om det finns många fördelar med att vara anställd har hon en poäng. Och just i dag kände jag att det är väldigt fint att frilansa och kunna jobba på kvällen i stället för på eftermiddagen. Jag tog nämligen eftermiddagen ledigt för att prata bort flera timmar på café med två vänner. Behövligt.