Mina utgifter är uppskattningsvis dubbelt så stora i England som i Sverige. Och min inkomst? I Sverige var den låg, i England ligger den hittills på noll.

Pundet sjunker i värde. Och ingen är gladare än jag. Givetvis är det inte roligt att den brittiska ekonomin krisar, men vet ni hur jävla dyrt det är i London eller? Hutlöst! Samtidigt behagar inte CSN ta ett beslut om mitt studiemedel, vilket jag sökte för en halv evighet sedan, så min personliga ekonomi blir allt sämre, den också. Tusenlappar (ja, tusenlappar, fattar ni att en månads travelcard kostar drygt 1100 kronor? MED FUCKING STUDENTRABATT!) rullar i väg, sparkontot börjar bli oroväckande tunt och inget konto fylls på.

Lite studielån och billigare pund på detta och jag blir en mindre orolig människa!