Sällskapsspel, julbak, tv-tittande, Luciakonsert, restaurangmiddag, filmkväll... Så här mycket kvalitetstid har vi väl inte haft sedan vi sparkades in som journaliststudenter här i stan för två och ett halvt år sedan. Vi passar på, trots pluggstressen, för snart är det slut. Slutet av universitetstiden är bara dagar bort och det är både skrämmande, overkligt och faktiskt sorgligt. Jag kan knappt prata om det utan att bli tårögd och få ont i magen. Min separationsångest är enorm.
5 kommentarer:
Hur lyckas du ta bilder så att man ser precis hur mysigt ni har det? Inget hårt ljus, inga röda ögon, ingen som gapar eller ser halvgalen ut. Du tar så otroligt fina bilder.
Haha, vi tackar för att du inte la ut någon bild där vi ser helt galna ut! ;) Och jag känner precis samma sak, fy vad konstigt att inte bo några minuter från alla er, att inte kunna dra ihop nåt kul spontant och att inte kunna prata om samma lärare, samma människor och samma uppgifter. Saknar det redan!
tolken: Men tack, vad snäll du är! Hemligheten är nog ett ljusstarkt objektiv, låta bli blixten och att inte vara snål på att använda avtryckaren. ;)
Johanna: Usch och fy! Ses vi i morgon, eller? :P
Uuusch! Jag vill inte! Jag vill inte ens tänka på det! Kan vi förtränga allt nån dag till åtminstone?
Klart vi gör! Vi måste ses så mycket det bara går!
Skicka en kommentar