Nu med F-skatt!

Ett kuvert från Skatteverket föll ner från mitt brevinkast och landade på dörrmattan. Är det F-skatten? Är det F-skatten? Säg att det är F-skatten! Jag slet upp kuvertet och tjöt av glädje. Registreringsbevis! F-skattebevis! Jag trodde aldrig det skulle kännas så stort att få den här taniga lilla papperslappen. Men jag hade helst haft den 1 september. Sist jag fick lön på kontot var för elva veckor (!!!) sedan. Och jag har inte kunnat kalla mig frilansjournalist på riktigt. Förrän typ nu. Ett ord:
ÄNTLIGEN!

En av alla de där dagarna #9

Hallå, i dag firar (?) vi Dödshälsningsdagen. Eeeh, vad är det? Vad gör man då?

Och nu lyfter jag mot Stockholm Arlanda

Ja, det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig när gårdagen gick åt till att må dåligt och vara hos tant doktor och när jag i dag mest jobbat. När Oxford street ser ut som på bilden känner jag liksom för att stanna. Stanna och flanera som jag ville. Inte bara stressa förbi Covent Garden för bare minerals och Chinatown för en tiger roll och Oxford street för Converseskor. Jag hade gärna hunnit strosa bland julskyltning, som jag hade tänkt. Men i kväll åker jag hem till Stockholm. Nåja, I'll be back.

Psst, detta är ett tidsinställt inlägg. När det publiceras sitter jag på ett flygplan som precis ska lyfta.

Den här staden, alltså

Efter att jag gjort en intervju i Richmond tog jag tåget till Waterloo och strosade omkring i hopp om att finna någonstans att äta. Sprang plötsligt in i Lower Marsh Market, en marknad med massor av lunchtime street food. Jag älskar sådana ställen! Stånd efter stånd står uppställd med indisk mat, med thailändsk mat, med texmex, med kinesiskt, japanskt. Och med falafel. Jag köpte en falafelrulle för tre pund (chockerande billigt) och satte mig och åt bland höstlöven och tittade på människor och röda dubbeldäckare. Där någonstans insåg jag att den här staden, alltså... den är bra härlig, ändå.

Next stop: London

Vid lunchtid i dag rullade tåget in i London. Rätt skönt att ha lämnat Wales för England, på något vis. Cardiff var mysigt, men lite litet. Och London, ja, London är ju alltid London liksom.

Detta, mina vänner, är en liten afternoon tea. Denna tjusiga lilla fika intog jag tillsammans med Londonsvenskorna tillika bloggerskorna Sofia och Jenny högst upp på Tate Modern i eftermiddags. Gott. Och så fruktansvärt fnittrigt att vi var helt slut efteråt.

Där har man den här utsikten. Rätt skaplig ändå, eller vad säger ni?

På Yo Sushi fick jag äntligen stilla mina sushicravings. Fnittret stillades dock inte det minsta, utan eskalerade snarare under sushimiddagen och Starbucksfikat. Under sådana här eftermiddagar och kvällar kan jag fundera på varför jag inte bor kvar i London, faktiskt. (Romantisering pågår, jag vet.)

Jag anar ett mönster i shoppingen

Jag är inte i Storbritannien på shoppingresa. Men jag kunde inte låta bli när jag var i en mataffär i Cardiff i går och såg bakavdelningen... Dekorationsstjärnor av vit choklad. Celebration bottle candles. Rosa och blå karamellfärg. Och så de vackra juldekorationerna – pepparkakor, snögubbar, tomtar och julgran – att sätta på bakverk. (Sedan fick jag hejda mig.)

Sedan kunde jag inte låta bli när vi gick in på en Chinese Supermarket i dag. Jag vet att jag kan köpa det här hemma, men jag tror faktiskt inte jag kan få det för samma pris. Dessutom är det roligare att köpa här. Jag köpte en sån där matta att rulla sushi med, och så lite vitlökspulver, indisk masalakrydda och fantastiskt vackra japanska chopsticks.

Eh, ja, och en lite säkrare inkomst kanske, annars kan jag väl hålla med.

Söta Chenxing säger för övrigt så här:
– You have everything! Now you just need a man to marry.

Greetings from Wales

Hej hej, jag är i Wales för första gången i mitt liv.

Det blev rätt tydligt längs järnvägen när England byttes mot Wales. Kolla in språket på skyltarna.

Jag hälsar på den här tjejen. Hon pluggar i Cardiff nu. I våras pluggade vi i hop i London.

Vi spanade in en del av Cardiff Bay i kväll. Väldigt vackert. I morgon ska vi spana i dagsljus.

Sedan lagade Chenxing mat till mig. Kycklingen var godare än den ser ut.

Och så bjöds jag på kinesiskt grönt te. Jättegott. Nu är klockan halv tio och vi är dödströtta. Ciao.

Lägesrapport en ovanlig fredag

Ringa och boka intervju. Bestämma tid och plats för annan intervju. Skriva ihop intervjufrågor till en tredje intervju. Skicka mail. Möte med starta eget-coach. Research för Cardiffjobb. Research för Londonjobb. Köpa ett par nödvändiga grejer inför resan. Helst skriva en text. Måla naglarna. Jag gillar att kolla upp ställen jag reser till, så finns det tid ska jag gör lite research om Wales också – just for fun.

Från ingenstans är det i dag lite mycket att göra. Och så behöver jag komma i säng nio. Helst åtta. Och mitt i allt detta har jag huvudvärk och suktar efter att bara lägga mig raklång och göra ingenting.

Vi hörs nog igen när jag är i Great Britain.

Uppstigning 03.30. Inget konstigt alls.

Hur tänkte jag egentligen när jag bokade min flight till London? Ingen aning. Eller jo, jag tror jag tänkte att det är skönt att komma fram i tid, så jag hinner med tåget till Cardiff och är där till lunch. Vad jag däremot inte tänkte på var att för att komma i tid till incheckningen (och om man tänker bakåt – även ta flygbuss och tunnelbana i tid) skulle jag tvingas stiga upp mitt i natten, halv fyra, närmare bestämt. Smart, Johanna, du kommer verkligen vara superpigg på lördag.

Min nya hobby blir aldrig trist

Jag skulle kunna baka hela dagarna. Att jag har fått en ny favoritblogg som heter Söta saker gör inte baksuget lättare. På bilden finns visserligen äpplen, men just nu ska jag faktiskt göra lite bananmuffins på de gamla bananerna som finns i kylen. Min nya utmaning är att baka på det som finns hemma och inte köpa något nytt – praktiskt i ekonomiska kristider. Kan man extraknäcka som hobbybagare, måntro? Jag skulle definitivt behöva en extrainkomst, så... ja?

Med sorg i hjärtat (plånboken)

Från och med i morgon har jag inte längre något giltigt studentkort. Aldrig mer studentrabatt. Från och med i morgon gäller dyrare priser – för alltid. Vet ni till exempel vad en t/r-biljett för en vuxen med Arlanda Express kostar? FYRAHUNDRANITTIO KRONOR!!!! Hutlöst!

En av alla de där dagarna #8

Förutom Halloween är det i dag även Grannens dag. En dag då vi ska värna om våra grannar, vara lite extra snälla och visa extra mycket hänsyn. Knepigt att lägga den på bus eller godis-dagen, kanske, men jag skulle faktiskt vilja hitta på något roligt för grannarna i trappuppgången, men kan inte komma på vad...

Mitt Stockholm och jag

Att stå uppe i Hammarbybacken och se ut över Stockholm, över Sofia kyrka, över Henriksdalsberget och Hammarby sjöstad, över Globen, Hammarbyhöjden och Björkhagen, över hela Södermalm, över Sicklasjön och Nacka. Jag tycker att det är fridfullt på något vis.

Här bor jag

Att flytta ofta gör att jag lätt har känt mig hemma lite varstans. Jag kände mig hemma ganska fort även här i min nya lägenhet. Men det finns en skillnad, numera kommer jag inte bara hem – utan hem till mitt. Mina saker. Min soffa, min säng, mina tekoppar, min toalett, mina böcker, min stekpanna, mina gardiner, min kladdkakeform, mina garderober, min spis, mina golv, mina tallrikar, min balkong, min (och mina grannars) gård... vilken numera svämmar över av stora, gula löv.

Alla älskar Johanna

"123456" är det vanligaste lösenordet som folk använder på nätet. "Fotboll" kommer på fjärde plats, "bajskorv" på sjätte och "dinmamma" på elfte. Men det galnaste? Vet ni vilket lösenord som kommer på plats nummer 12? Sjukt otippat – "Johanna"! Det måste ju bara betyda en sak: den vanligaste personen som folk är kära i, eller åtminstone tycker mycket om, är jag. Jag menar Johanna.

Här ser ni hela lösenordslistan.

Jag kallar det julspöke

Mörkret har lagt sig över huvudstaden. Efter jobbet-stressen verkar precis ha försvunnit när jag vandrar en kilometer rakt genom city. Ett äldre par går hand i hand in mot Centralbadet, en mamma knappar in en portkod och säger åt sina döttrar att springa upp till pappa, en gäng damer kämpar med att bära alla shoppingpåsar. Trots många klapprande skor på snabba ben på väg mot olika håll, känner jag bara en frid. Ett lugn. Jag älskar att jag bosatt mig i den här staden. Och plötsligt infinner sig en efterlängtad julkänsla. Varifrån den kommer vet jag inte, men då ser jag spöket mellan husen på Drottninggatan.

Jag vet att det är Halloween snart, men jag kallar det julspöke. Jag gillar spöket.

Vältajmade fina ord och sånt

Mitt liv har känts som en paus den senaste veckan. Visserligen har jag gjort några intervjuer jag är nöjd med, men jag klättrar på väggarna här hemma, får nästan ingenting gjort, känner mig stressad och står och stampar i väntan på pengar, inspiration och bättre tider. Men i natt när jag egentligen borde sovit fick jag plötsligt textrespons följt av ett telefonsamtal, med de finaste och mest uppmuntrande ord från min journalistkompis i söder, så att jag blev alldeles varm i kroppen.

Precis vad jag behövde exakt då.

Och nu ser jag fram emot i dag. Jag ska på kurs, två kurser faktiskt, på en och samma dag. Miljöombyte, träffa människor och tänka på annat är troligen också precis vad jag behöver.

Att komma från Dalarna lönar sig

Efter en timmes telefonsamtal med mig säger Kalle Moraues: "Men det var ju väldigt trevligt, det här. Du får väl komma fram och hälsa nån gång när du är i Dalarna, så jag får se vem du är!"

Vi är SÅ tighta, Kalle och jag.

Inredningstips efterlyses!

Något fattas. Ni ser ju det. Jag måste fylla den tomma väggen med något, så att det blir lite mer ombonat i mitt vardagsrum. Jag skulle vilja ha tre större tavlor bakom soffan, en med ett Londonmotiv, en med ett Parismotiv och en med ett Stockholmsmotiv. Helst vill jag ha fotat de själv också. Vi får se hur det blir det med den saken. Viktigare just nu är att fler böcker och tidningar ska få plats här hemma. Vägghylla (hyllor?) tänker jag. Eller? Jag försöker surfa runt och titta i inredningstidningar efter inspiration, men har liksom fastnat.

Finns det någon inredningskunnig människa som kan ge mig lite tips och råd här vad gäller förvaring för mina böcker och magasin som inte får plats i hyllan jag redan har? Vad skulle se snyggt ut?

Gasugnsbullarna

Följetongen "Johanna bakar i gasugn" fortsätter. I går blev det bullar. Lite bleka, men väldigt goda. Och helt utan färg blev de ju faktiskt inte! (Men det krävdes 20 minuter i ugnen i stället för receptets 8-10 minuter.) I säkerhets skull, det vill säga om jag skulle misslyckas totalt med bullarna, gjorde jag kladdkakemuffins till mitt fikabesök också.

Så, numera är min frys mer än redo för fikabesök. Sockerkaka, kladdkaka, kladdkakemuffins, vaniljbullar, kanelbullar, banankaka. Och jag känner bara för att baka mer. Har jag blivit sjuk?

En av alla de där dagarna #7

I dag firar vi förresten Mjukisbyxans dag. Personligen firar jag den dagen alla dagar.

Hantverk för nybörjare. Eh, så att säga.

Vissa skrattar åt det jag nu ska berätta, men jag bjuder på det. Jag har varit på Clas Ohlson och köpt trepack filar. (Det är alltså inte än ni ska skratta.) Eller en filsats, som det hette. Vanliga, hederliga, manuella (eh) filar, alltså. Jag är inte särskilt hemma på det där med verktyg, men från att bara ha tänkt "jag kan inte" har jag nu kommit till det stadiet att jag ta mig tusan ska fixa det som behöver fixas! Jag kan själv-tänket, ni vet. Så först och främst köpte jag ett duschmunstycke till kranen i köket, så att jag kan diska utan att bli blöt av allt vatten som sprutar åt alla håll, och jag blev mäkta stolt när jag lyckades sätta dit det. (Att en hantverkare fick komma hit bara för att skruva av en liten detalj och säga åt mig att gå till Clas Ohlson och fixa resten själv är en annan sak.)

Vad jag skulle använda filarna, jag menar filsatsen, till? Fila min badrumsdörr lite! (Och det är alltså nu ni kan skratta.) Badrumsdörren går nämligen inte att stänga, för något tar emot. Mig gör det ju inget att sitta där med öppen dörr, men mindre roligt blir det ju när jag har gäster. Så jag tänkte att jag helt enkelt filar lite. Jag har förstått att vissa tycker att det låter lite tokigt, men jag kan upplysa dessa om att jag nog inte är (helt) dum ändå. Efter att ha filat lite kan dörren numera nästan stängas normalt. Win!

EN AV ALLA DE DÄR DAGARNA #6

I DAG ÄR DET INTERNATIONELLA CAPS LOCK-DAGEN! VAD JOBBIGT, KÄNNER JAG, RENT SPONTANT, EFTERSOM JAG BLIR SKITSTRESSAD AV ATT ENBART LÄSA VERSALER.

Nu blir det reklam. För drinkar som får varje glassomans smaklökar att dansa.

Hur har jag kunnat missa Vampire Lounge på det nu sammanlagda året jag bott i Stockholm? Tänk er en bok som drinklista. Tänk er en sida i boken med bara glassdrinkar. Tänk er en drink med en skvätt vodka, en skvätt Baileys, (och så det viktigaste, hör upp nu) daim, vaniljglass, mjölk och grädde. Då har ni drinken jag har i min hand på bilden. Jag finner inga ord, mina smaklökar dansade i kväll kan jag lova – i en mysigt spöklik miljö på alldeles rätt sida stan. (De har även massor av läckra alkoholfria drinkar, tummen upp för det!)