Bita ihop för att inte bryta ihop

Alla medarbetare samlas på centralredaktionen strax före tolv. Stöttning till de som är på plats i Norge och jobbar. Och sedan, den tysta minuten för de som miste livet i Oslo och på Utøya. Till och med SJ stannar sina tåg i en minut. Fint. Efter en minut återgår jag till mitt skrivbord och fortsätter planera för kommande tv-magasin. Så oerhört meningslöst, i jämförelse.

Vad jag gör just nu

Detta är mina blivande köksstolar. (Eller vardagsrumsstolar, kanske man ska säga? Får inte in köksbord i köket.) Carl Malmsten, tillverkade 1959, köpta på välgörenhets-second hand på en liten ort i Dalarna. Nu målas de om i vitt och stolsdynorna ska senare kläs om i något färgglatt tyg. Jag tror det blir skitbra. Förutom att jag har upptäckt att de är ett par centimeter för låga. Kan man... eh, höja dem, måntro?

Samtidigt i Falun

Medan vi tagna följer rapporteringen från vårt grannland har vi grillat marshmallows i kväll, druckit te och ätit lite för mycket godis...

Det är en konstig värld vi lever i

Oslo. Jag blir så ledsen. Har uppdaterat mig på Twitter hela eftermiddagen och sitter här nu och tittar på livesändning från Oslo. Flera är bekräftade döda och bilderna är vidriga. Enligt en terrorexpert tyder allt på att det är ett terrordåd och jag känner bara att det finns inga ord.

Den här världen, alltså... Vidrig, ibland.

Uppdatering: Och så en massaker på det. Fy fan, det är så vidrigt.

Hyde Park, april 2011

Nämen om man skulle ta och längta tillbaka lite. Till en hasselnötslatte under solen i Hyde Park.

Namnsdag och allt

En bra kändisintervju och en trevlig biokväll.
Men annars kan den här dagen gärna strykas ur historien.

Längtan till något jag hatar – att flytta

Mazariner, macarons och sockerkaka. Jag längtar efter att baka – och fråga mig inte varför jag längtar efter att baka just de bakverken. Men jag vill baka! That is: Jag vill flytta till min lägenhet. Nu! Men det blir liksom en flytt till innan flytten också. Pust.

Självständighet?

Jag drömde att jag hade värkar och åkte in till BB. Där gick jag omkring och vaggade och stönade och låg i sjukhussängen och pinades om vartannat. Som vanligt i mina drömmar om att jag är gravid, föder barn eller drar en barnvagn, fanns ingen pappa med i bilden. Så har det alltid varit. Jag undrar vad det betyder? Och så undrar jag om det inte är ovanligt många gravida kvinnor just nu?

Dagens träningspass: Hammarbybacken

Vi njöt av utsikten, sprang uppför backen ett par gånger och fick mjölksyra i låren.

Obeskrivlig mjölksyra. Vi la oss i gräset och vilade lite.

Fika? Ja, jag har eventuellt en lucka vecka 47 mellan 17.45 och 18.30.

Folk som är så upptagna att man måste planera in en fika en vecka i förväg. Som liksom inte har en liten lucka att ses på. Åh, vad jag tyckt att det är jobbigt med sådana personer.

Och så har jag blivit en själv.

Och så var helgen slut igen

I natt var vi ute och dansade till stället stängde, A och jag. Vi kom i säng kvart i fem och började den här dagen med en picknickfrukost. Typ hur härligt som helst, både dansen och frukosten.

Sneak peak och flyttlängtan!

Ni ser ju att köket är som gjort för mig. Turkos! Ja, det ni ser på bilden är en del av köket i den söta lilla lägenheten som jag köpt. Ångesten för pengarna jag får låna för att betala bostaden har lagt sig nu, och jag längtar som en galning efter att få flytta in. Säljer gamla möbler och prylar för fullt (läs: mamma gör det (tack mamma)) och jag har nog bestämt mig för en soffa nu. I dag gick jag runt på Åhléns hemavdelning och drömde mig bort bland alla vackra glasburkar som jag vill ha linser och havregryn och solroskärnor och sådant i... Men än är det några veckor kvar innan jag får tillträde till de gamla trägolven och den turkosa mosaiken... Låt veckorna rusa!

En annan helt vanlig dag på jobbet

Ni kanske tycker att jag har haft det lite väl glassigt på sistone? Ja, mitt jobb är fantastiskt och det är helt underbart att få testa nya saker och se nya platser och få betalt för det. Men jag kan berätta att det är rätt mycket jobb också. Jag kan också berätta att jag inte visat bilder när det har regnat (jo, det har regnat), och dessutom ser de flesta dagarna ut som på bilden ovan. På redaktionen i Stockholm.

Jag är alltså tillbaka i Stockholm och kommer inte att flänga mer eftersom jag bara har en dag kvar på reseredaktionen innan jag byter skrivbord. Jag har längtat lite efter att få stanna, att vara hemma. Trots det är jag redan sugen på att ge mig ut på resa igen...

En helt vanlig dag på jobbet

På Ölands västra sida finns ett vindsurfingcenter. Där var jag i dag för att ta en introduktionskurs – och för att jobba, som ni förstås ser tydligt på bilden. Jag hade aldrig vindsurfat förr. Om jag var bra? En naturbegåvning, skulle jag vilja säga.

Foto: Karl Nilsson

Att på jobbet få känna sand mellan tårna

Om man efter att ha varit ute på jobb och därefter måste ringa massa samtal kan man lika gärna göra det på stranden. Och passa på att äta en glass samtidigt.

Jag befinner mig på en herrgård. Mitt rum är romantiskt och jag har precis ätit en romantisk middag i orangeriet. Med mig själv. Ja, visst hade det varit mysigare med sällskap, men... mitt jobb måste vara ett av jordens bästa, ändå. I dag har jag smakat öländska delikatesser i form av strutskött, surdegsbröd, ostar, rödlöksmarmelad, rabarberchutney, ostkaka på strutsägg, och mycket mer... Bara en sån sak, liksom.

Nästan så man känner sig lite bilkunnig

Efter nio år med körkort: i dag har jag lärt mig hur man fyller på olja i bilen. På tiden, kan tyckas. (Men hey, jag har aldrig ägt en bil och kommer inte göra på ett bra tag heller, så jag har bra ursäkter.)

Där stod jag, på en parkeringsficka på den öländska landsbygden och fick instruktioner i telefonen från en kille på hyrbilsfirman. Jag ringde och sa att jag tror att oljelampan lyser och att jag inte är så bra på sånt här, att jag kan köra bil och tanka den, men inte så mycket mer... Killen i andra änden skrattade och guidade mig från grunden. Verkade ju hur lätt som helst. Sedan fick en söt och hjälpsam kille på en mack göra jobbet åt mig. Själv tittade jag på och lärde mig. Nu vet jag hur jag gör till nästa gång!

Jo, jag är ute på äventyr igen

Öland är snorvarmt. Rätt härligt, men snart verkar det vända. Som det ser ut nu blir sämsta vädret på onsdag – den dagen jag ska vindsurfa. Åh, håll tummarna för att vädergudarna ändrar sig... Det sägs ju att Öland är solsäkrast i Sverige, så upp till bevis nu känner jag. Onsdag är den enda dagen jag begär blå himmel. För bildernas skull.

(Och för min skull – badkrukan ska liksom vara i vattnet i flera timmar.)

Någon som vill följa med och slussa?

Rest har jag gjort en del i mitt jobb. Oftast är det jag gör till nästa års sommar-Sverige-magasin. Men några texter finns i huvudtidningen också. I dag går min första Veckans resa att läsa i Expressen – för den som tycker att det verkar spännande att slussa i Göta kanal. Och för den som inte tycker att det verkar spännande, så kan jag säga så här: det tyckte inte jag heller, förrän jag testade. Nu är jag jättetaggad på att åka ut och slussa någon gång i framtiden!

Mitt livs märkligaste natt?

Massor av levande ljus.

Ett uppdukat bord med vin, ost, kex, frukt och choklad.

Förutom vattendropp är tystnaden i gruvan total.

Kyligt, fuktigt, tyst.

Vackert, lugnt, kusligt.

Min desperation efter toaletten i morse gjorde att jag inte brydde mig om att tvinga med min kompis.

Jag tog skyddshjälmen och ficklampan och gick i väg i de mörka gruvgångarna, alldeles ensam.

Ensamma i en gruva.

En hel natt.

En gruva – helt klart den mest udda platsen jag har sovit på.

En helt vanlig onsdagkväll i min (!) stad

Stockholm kommer på sjätte plats på listan över världens bästa sommarstäder, enligt en undersökning av Lonely Planet. Sjätte plats efter bland andra London. Nog för att London är en fantastisk stad, men på sommaren finns det faktiskt inget snack om saken om vilken stad som är bäst.

Kvällar som denna är det helt underbart att bo i Stockholm. Efter jobbet körde vi, A och jag, uteträning i Rålambshovsparken. Sedan fick A för sig att hon ville bada, så hon ringde sin andra hälft och rätt vad det var satt vi alla tre i en bil mot förorten och en stor strand. Medan jag såg på när de badade åt jag min middag på en liten klippa. Fin kväll. Mina blivande grannar är fina. Liksom Stockholm.

Promenadpepp

I kväll tog jag en snabb promenad för att inviga mitt livs första löparskor. (Fantastiska skor!) Vilken underbar känsla det är att gå omkring i takt till den peppande musiken. Jag har gjort en promenadpepp-playlist på Spotify, vilken är grym att promenera till. Innan jag gjorde den har jag liksom aldrig förstått grejen med att folk måste ha musik i öronen när de går/springer.

Hur tänkte jag där?

Jag visste uppenbarligen inte vad jag pratade om.

Att avsluta med flaggan i topp

Brev från mitt engelska universitet kom på posten i dag. Jag bryr mig inte om betyg egentligen, men när det går bra blir man ju glad. Att jag är failed i de två kurser jag aldrig dök upp på är ju inte så konstigt. Men att jag fått högsta betyg i de kurser jag faktiskt tog, English speaking skills och Introduction to documentary photography, det gör mig både lite förvånad och stolt. Betygen översätts till A, vilket på engelska betyder Excellent – outstanding performance with only minor errors.

Grymt!

And you said, this is the first day of my life...

Jag älskar bröllop. Bröllop är det vackraste, mest rörande och roligaste som finns. Men oj, vad jobbigt det är med tårarna som riskerar rinna så många gånger. När jag var på en väns bröllop förra helgen fick jag flera gånger gå in i rollen som fotograf i stället för vän – för att inte brista ut i tårar. Brudparet strålade. Och deras historia och kärlek är oerhört rörande att jag blir tårögd varenda gång jag lyssnar på låten som brudens vän sjöng i kyrkan. This is the first day of my life...

Och första julisöndagen 2011

Sovmorgon. 1000 meter simning på Eriksdalsbadet med min nuvarande granne och mina blivande grannar. Pannkakor, bubbelpool och bastu som belöning. Utan att blinka köpte bästa A och jag klippkort på Eriksdalsbadet. Förstår ni hur fantastiskt det känns, att kunna köpa ett klippkort på Eriksdalsbadet? Att kunna köpa halvårs- eller helårskort på någon träningscenter. Att kunna – för att jag vet att jag inte ska flytta till någon annan stad.

Första julilördagen 2011

Ha huvudvärk och tvingas sova inomhus när Stockholm kokar utanför.

Ta årets första dopp och göra high five på det.

Äta bakismat på stranden.

Bli människa igen och njuta av livet.

Skratta.

Socialisera med fina flickor.

Äta tacos med blivande grannarna.

Cykla i natten.