måndag 6 december 2010
Dag 28 – Det här saknar jag
Någon att sakna.
söndag 5 december 2010
Dag 27 – Min favoritplats
Rosor och tulpaner i världens alla färger. Brända mandlar. Söta godisbitar. Snabbmat från McDonalds. Färska croissanter från bageriet på hörnet.
Dofterna är många när ansiktet möter dagsljuset uppe vid marken på tunnelbanestationen Blanche i nedre delen av Montmartre. Men det är när jag stiger ur tunnelbanevagnen och sätter foten på perrongen som tar jag ett djupt andetag och drar in doften av Paris. Doften av tunnelbanan, som andra kanske inte skulle beskriva riktigt lika positivt, framkallar en märkligt vemodig och nostalgisk känsla av att vara hemma. Ljudet av kängor och höga klackar i trapporna uppåt marken ekar i tunnlarna. Ovanför trapporna sitter en gammal man och spelar dragspel. Det låter så franskt. Ännu en gång vemodigt. Men vackert. Han är duktig, men ändå ligger bara några ynka cent i hatten framför honom. Jag hittar en euro i jackfickan och lägger den i hatten, samtidigt som jag ger mannen ett leende. Mannen slutar spela för ett ögonblick, reser sig från sin lilla träpall där den röda färgen nästan är helt bortflagnad, och gör en elegant och långsam bugning mot mig. Merci, säger han med en mörk, ansträngd stämma och ler med hela ansiktet innan han sätter sig och börjar spela igen.
Någon bär lackdräkt i rött och det syns att hon är en han, en annan kommer just från träningshallen med en supertrendig träningsväska i vitt och turkos, och en tredje är den där typiska Parisbohemen som jag älskar att se. Kvarteret kring Blanche består av kontraster. Här finns den glamourösa teatern Moulin Rouge som ligger tätt intill McDonalds. Ett stenkast åt höger finns ett erotikmuseum och åt vänster ett träningscenter, en irländsk pub och var man än vänder sig finns otaliga affärer med sexleksaker. Det mest uppseendeväckande är nog kyrkan som ligger vägg i vägg mellan två erotikbutiker. Ja, Boulevard de Clichy är en märklig boulevard. När jag lämnar den här gatan och i stället går upp mot kullen längs rue Lepic, möts jag snart av det genuina Montmartre med sina små, små butiker, restauranger, caféer och speceriaffärer i alla hörn. Den ljuvliga doften av den rykande färska baguetten jag köper med mig från ett av kvarterets alla bagerier, följer med mig när jag går uppför backen och förbi de trånga gränderna och de små torgen med kullerstenar.
Hit, längst bort på rue Lepic, precis innan vägen blir brant och svänger upp mot Montmartres kulle, hit hittar inte turisterna. Men där uppe, i takvåningen sex trappor upp, där bor jag.
(Eller, nåja, där bodde jag. Våren 2005.)
December och proppmätt och den bitande kylan
För kylan har tagit sig ner mot tjugo minusgrader och vi måste göra något för att hålla oss varma och tänka på något annat än kylan. Så vi sjunger om Leksand som vi fick se vinna, vi klappar händer, tjoar, stampar fötter, hoppar, dansar, allt för att hålla värmen.
Lillebror, svägerskan, två vänner och jag. Efter en mysig, glad och proppmätt kväll.
lördag 4 december 2010
Dag 26 – Mina rädslor
Jag är nog rädd för ganska mycket. Att förlora de jag tycker om. Att lita för mycket på andra människor, eftersom jag är livrädd för att bli lurad och sårad. Jag är rädd för ormar, maskar, sniglar, kossor, hundar, getingar, silverfiskar, fåglar och ja, de flesta andra djur. Jag är rädd för åskan. För att fastna i tillfäliga andrahandslägenheter. För att bli ensam.
Men orka vara rädd.
Herregud, jag har precis struntat i att tacka ja till ett erbjudet boende i London och kommer därmed troligen att åka dit utan att ha en bostad. All by myself. Orka vara rädd, liksom.
fredag 3 december 2010
Dag 25 – En första
Jag vrider om nyckeln i låset och öppnar dörren till rummet. Rummet. Eh, "rummet"? Jag stannar på tröskeln. De påstår att det är sju kvadratmeter jag står framför. Sju kvadratmeter som jag senare får reda på egentligen är sex och en halv. Sex och en halv kvadratmeter rum är numera mitt hem. Sex och en halv kvadratmeter med en smal säng, ett handfat och två garderober. På något vis lyckas jag tränga in en bokhylla, ett litet bord och en stol också. Sedan går det knappt att röra på sig. Utanför rummet hörs alla andra i korridoren. Det är som att ha ett rum i ett vanligt hus. Ingen isolering. Inget privatliv. Här ska jag bo. Dela toalett, dusch, kök och tv-rum med sju andra. Jag får lite panik. Vågar inte gå utanför dörren förrän jag är på väg att gå under av hunger. Upptäcker att någon har använt min kastrull, att det luktar mögel ur kylskåpet och att soppåsen under diskon är överfull.
Jag är sjutton år och har flyttat för första gången. Hemifrån, dessutom.
Nu är det pepp-fredag igen!
Min uppsatskompis och jag har pepp-fredagar. Varje fredag under uppsatsen peppar vi extra mycket. Framförallt handlar det om att skriva en pepp-fredag-lista. Det hela går ut på att få stryka saker från listan och därmed peppa för att vi snart avklarat ännu en vecka. Man skriver alltså bara upp sådant som man ska göra färdigt under fredagen. Viktigt är att skriva upp saker som "woka" och "dricka te" – allt för att peppa, kunna stryka lite mer och känna sig duktig.
På dagens lista har vi även saker som "göra utfall" och "göra high five" på listan. För tack vare att vi har slitit hårt tidigare behöver vi inte slita lika hårt i dag. Så high five för pepp-fredag!
torsdag 2 december 2010
Jag får liksom ingen ordning
Jag har precis adressändrat. För femte gången. I år.
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Att se brudparet skrida fram i sina vackra kläder, att höra någon sjunga vacker text till fin melodi, att höra kärleksförklaringar. Och att höra gästerna hålla tal, sedan. He-re-gud. Brudens far som säger något fint, syskon som berättar minnen och vänner som säger något galet. Nej, det funkar inte, jag blir så tagen. Jag verkar ha så mycket lättare att gråta åt något som är lyckligt än åt något som är sorgligt. Herregud, hur klarar människor att gifta sig?
onsdag 1 december 2010
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Mina kära systersöner och jag.
tisdag 30 november 2010
Julbaket
Eh, mums!
Och sedan promenad hem i femton minusgrader och knarrande snö, med en påse hembakat uppsatsfika i handen. Detta var resultatet av en fantastiskt mysig julbakkväll med sex fina tjejor.
Dag 22 – Det här upprör mig
Då ser jag inte rött. Jag ser svart.
måndag 29 november 2010
Tänk om jag vore lika lätt att övertala när det handlar om ta mig i väg till ett träningspass!
I soffan.
Jag: Jag borde göra lite situps...
Några minuter senare. Fortfarande i soffan.
Svägerskan: Ska vi äta glass?
Jag: Ja.
Svägerskan: Ska vi dricka te till?
Jag: Ja.
Svägerskan: I stället för att göra situps?
Jag: Ja.
Jag: Jag borde göra lite situps...
Några minuter senare. Fortfarande i soffan.
Svägerskan: Ska vi äta glass?
Jag: Ja.
Svägerskan: Ska vi dricka te till?
Jag: Ja.
Svägerskan: I stället för att göra situps?
Jag: Ja.
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Jag är utklädd till Han Solo. Svägerskan bredvid ska föreställa Darth Vaders syster – och om ni inte visste att han har en syster, så vet ni det nu. Året är 2008, månaden september och det är inspark för oss, de färska journaliststudenterna. Jag är nyinflyttad i Sundsvall och befinner mig på förfest inför kvällens temafest på kåren. Min grupp är Star Wars. Jag som aldrig sett Star Wars.
Tänk om någon i det här ögonblicket hade berättat för mig hur saker skulle se ut ett par år senare. Saker som har med det här ögonblicket att göra. Jag hade aldrig trott på det. Till exempel: Inte trodde jag väl då att jag två år senare av en slump skulle flytta in i just exakt den där lägenheten som jag är på förfest i. Och inte trodde jag väl att svägerskan och jag varje dag skulle stå och laga mat på just det stället där vi står på bilden. Och inte trodde jag att jag två år senare skulle ha en udda historia med en av killarna i lägenheten. Inte trodde jag heller att hon, klasskompisen bredvid mig, ett år senare skulle vara min familj, min svägerska. Vi tänkte på det här om kvällen, svägerskan och jag, när vi satt på golvet i min lägenhet, ja, den på bilden, och målade naglarna. På samma fläck satt jag min första dag i Sundsvall och drack vin och lärde känna människor som skulle komma att betyda väldigt mycket, utan att jag hade en aning. I samma lägenhet som skulle komma bli min. Märkligt. Men cirkeln är väl sluten.
söndag 28 november 2010
Dag 20 – Den här månaden
Byggt snögubbe med min gudson. Dansat på klubb i Falun. Ägnat nästan tre dagar åt forskning på Stockholms stadsbibliotek. Sovit för lite på vardagarna och för mycket på helgerna. Lagat två hål i tänderna. Haft myskväll med fina grannar. Varit arg, ledsen, glad, trött och tacksam. Fått oväntat bra betyg på utbildningens sista tenta. Betalat många tusenlappar i terminsavgift till brittiskt universitet. Dansat på klubbar i Sundsvall. Bott på hotell. Skrivit 30 sidor C-uppsats. Fikat nästan varje dag.
Mer kul med turkos jul
Bilden ljuger lite. Jag har inte tänt bara ett ljus, det gjorde jag bara för bildens skull, med tanke på vilken dag det är i dag. Nu är alla ljus tända i staken. Jag passar på. För på fjärde advent ligger ljusstaken nedpackad i en flyttkartong någonstans i ett förråd i Dalarna.
lördag 27 november 2010
Dag 19 – Detta ångrar jag
Non, je ne regrette rien.
Åtminstone är det mitt motto – att inte ångra någonting.
Framförallt vill jag inte ångra att jag lät bli att göra saker. Det är väl därför jag gör saker som egentligen är lite läskiga, typ åker till Paris en termin utan att kunna franska, tar lån till en bostadsrätt utan att ha jobb, blottar mig själv på skrivarkurs, söker mig till en utbytestermin i London utan att tänka igenom det så mycket. Sådana saker. Blir det inget bra, så har jag åtminstone testat – och lärt mig något. Och låter jag min feghet stå i vägen kommer jag ångra mig. Det är så jag försöker resonera.
Men jo, ändå finns det saker jag ångrar. Till exempel att jag inte lärt mig redigera under den här utbildningen. Å andra sidan valde jag att inte gå kurserna eftersom jag inte ville läsa mer än heltid. Jag tänkte på mitt välmående i första hand – och det kan jag ju inte ångra.
fredag 26 november 2010
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
En vintereftermiddag 1984 föddes en liten, liten flicka på Falu BB. Tjugosex, nästan tjugosju år senare försöker den flickan klura ut vilken hennes favoritfödelsedag är. Hon har aldrig varit överdrivet förtjust i födelsedagar, men minns sin tjugofemte som en bra dag. Då var hon ganska nykär och fick fina presenter och hade en rolig fest med fina vänner. Men den absolut bästa födelsedagen, det måste ändå varit den där vintereftermiddagen 1984, för det var ju då hon kom till världen.
torsdag 25 november 2010
Vänta här nu...
Var tog den här hösten vägen? Första advent på söndag. Galet kort tid till flytt. Jag som nyss flyttade hit! Vad hände? Jobbigaste hösten är snart förbi, och det är ju förstås skönt, men...
Alltid ett men.
Jag vill inte flytta.
Allt jag vill är att slå mig till ro. Men i stället väljer jag att ta en omväg via London. Eh. Vänta här nu. Ska jag till London? Ska jag bo där? Varför då? Herregud, jag vet inte, men betalat och klart är det och jag känner bara herregud vad händer med mitt liv jag vet inte men allt blir säkert bra nu har jag en uppsats att skriva och alldeles för mycket att fixa och min cykel är borta mina allergitabletter snart slut och jag hinner inte ringa folk jag borde ringa och jag måste betala räkningar med inkomsten jag fortfarande inte har och så behövs lite sömn och tack och hej.
Typ så.
Dag 17 – Mitt favoritminne
Januarinatt. Under bar himmel ligger vi med mössa, vantar och kläder i enorma militärsovsäckar. Någon är eldvakt och vi andra försöker att inte huttra. Runt omkring finns bara snö, träd, mörker. Tätt, tätt intill varandra ligger vi, Marina, Andreas, Simon och jag. Någon stunds sömn får vi kanske, men det är svårt att sova i tjugo minusgrader.
Det är ett häftigt minne.
Men mitt favoritminne... hur väljer man sitt favoritminne? Hur kommer man på ett favoritminne? Ett minne? Ett! Jag vet inte. Tillsvidare får ni nöja er med januarinatten.
onsdag 24 november 2010
Dag 16 – Min första kyss
Skolavslutning. Läroverksparken. Tråkig kväll.
Han frågade om jag ville kyssas. Jag sa ja. Min kompis kysste samma kille.
Två dagar senare hade vi värsta halsflussen ever, min kompis och jag.
tisdag 23 november 2010
Bortkopplad från resten av världen
Tolv timmars forskande på Stockholms Stadsbibliotek i dag. Den enda pausen var trettio minuters lunch. Jag är förvånad över hur pigg jag är. Men jag behöver ändå sömn, för i morgon måste jag upp i tid och äta lyxig frukostbuffé på mitt fina hotell. Livet är hårt. (Ja, det är det.)
Dag 15 - Mina drömmar
Jag ser mig själv med stor mage. Jag bakar. Bakar bullar med en bulle i ugnen. Och så gifter jag mig med världens mest fantastiska man. Har den finaste vigseln och den roligaste bröllopsfesten. Och inreder ett supermysigt hus, kan köpa porslin och prydnadssaker och gardiner och mattor och möbler eftersom jag har bosatt mig permanent. Bosatt mig permanent! Herregud, kan ni föreställa er något skönare?!
måndag 22 november 2010
Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?
söndag 21 november 2010
Dag 13 – Den här veckan
Sammanfattning: Uppsatspepp varvat med uppsatsdepp.
lördag 20 november 2010
Dag 12 – I min handväska
Pennfodral med överstrykningspennor och nagelfil. Strepsils. SL-kort (trots att jag flyttade från Stockholm för nästan tre månader sedan). Gammal handlingslista. Tuggummi. USB-minne. Hydrocortisonkräm. Läppcerat. Plugglappar. Hårsnodd. Gem. Utkast av C-uppsats med anteckningar från handledare. Pillerburk. Kompendium om statistikprogrammet SPSS. Två bläckpennor. En blyertspenna utan stift. Näsdukar. Glasögon. Dubbel uppsättning handsprit. Skavsårsplåster. Tampong. Bankdosa. Plånbok. Nagelpenna. Mobiltelefon. Anteckningsblock. Kalender. Nyckelknippa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)












