Min nya pepp-kavaj

Jag har aldrig tidigare ägt en kavaj. Däremot har jag länge velat ha en. Men ingen vanlig modell, utan något mer speciellt och bekvämt som passar mig. Så sprang jag på den här. Den ropade på mig.

Kaos, oorganiserat kaos

Hittills: 500 kronor i förseningsböter. Ungefär 40 böcker i bokhyllan. Och så en bok, tack och lov min egen, borttappad. Slutsats: Det kan vara så att vi nog har lite för många böcker.

Våra bokhyllor rymmer ett halvt bibliotek till vår C-uppsats och inte nog med alla cirka 40 böcker – vi måste uppenbarligen ha dubbla uppsättningar också. I dag har vi insett att vi lånat böcker vi redan har. Inte bara en gång, utan tre. Fruktansvärt onödigt med tanke på hur många som behöver böcker. Förlåt, uppsatsskribenter, vi lämnar tillbaka dubletterna i eftermiddag.

Dag 07 – Min bästa vän

Jag hade en riktig bästis när jag var liten. Ni vet, en sådan som man lekte med jämt och som man var hemma hos och sov över hos och skrattade med och blev arg på. Och jag har ju min älskade vän i Uppsala, hon från gymnasiet, hon som alltid finns kvar trots att vi bott i olika städer i sex år nu och trots att vi setts väldigt sporadiskt, hon som kan ha telefonen på över natten om jag behöver ringa, hon som varit inneboende hos mig, hon som jag kan vara vuxen, barnslig och brutalt ärlig med, hon som alltidalltidalltid förstår mig.

De är fler, de fina vännerna. Och jag är så tacksam.

Underbara jävla människor.

Några vänner har ställt upp lite extra den här hösten. Eller nej, mycket extra har de ställt upp, när jag verkligen, verkligen, verkligen har behövt det. En av dem är Jonna.

Jonna är inte bara min vän. Hon är också min uppsatskompis, granne, klasskompis, och ja, faktiskt min svägerska också. Utan henne hade jag troligen gett upp den här sista terminen. Men med Jonna har jag umgåtts nästan dygnets alla vakna timmar här i Sundsvall och tack vare henne har jag kämpat. När jag väl har jag pluggat har jag fokuserat och till och med fått bättre resultat än normalt. Vi pluggar alltid ihop, Jonna och jag. Vi äter i princip alla måltider ihop. Vi har gråtit ihop, men många fler gånger har vi skrattat ihop. Vi följer varenda tv-program ihop och kommenterar, skrattar och himlar med ögonen. Vi dricker te ihop flera gånger om dagen. Vi går på promenader ihop. Vi har flera gånger bakat scones till frukost ihop. Vi har till och med sovit i samma säng ihop en gång.

Jonna har funnits här, hela tiden. Snart flyttar vi härifrån och jag ska därmed lämna tillbaka henne till min bror, men min höst har varit så mycket bättre när vi är tillsammans.

För tillsammans är man ju så förbannat mycket mindre ensam.

Dag 06 – Min dag

Utanför fönstret föll snön långsamt i dag och inne i lägenheten tände jag flera ljus. Slappsöndagar är sköna. De börjar nästan bli en tradition, de här slappsöndagarna. Det är då min svägerska och jag inte gör något annat än att ligga i sängen och se alla veckans repriser på tv-program vi redan har sett.

9.30 – Vaknar, tittar på klockradion och tänker "vafan ska jag upp och göra?" Somnar om.

11.37 – Vaknar igen, tittar på klockradion och bestämmer mig för att gå upp.

12.20 – Sms-konverserar med svägerskan/grannen som sovit lika länge. Hon hungrig, jag hungrig, okej, då bakar vi scones. Hon kommer upp till mig för scones och tv-repriserna.

15.35 – Söndagens myshöjdpunkt börjar, programmet vi inte redan har sett, nämligen "Så mycket bättre". Jag känner mig som vanligt trettio år äldre än jag är där jag njuter av Lill-Babs musik och en kopp te.

17.30 – Får frisk luft-begär. Det är då vi tar med oss soporna och går till sophuset. Promenaden till sophuset är inte många meter, men vi får åtminstone komma ut i kylan, byta luft i lungorna och skrattande halka omkring i snön.

18.00 – Inser att mat är bra och fixar därför middag i form av halloumisallad.

19.15 – Får röra på sig-begär. Mellan godisätandet kör vi därför 60 benböj, 40 situps, 20 rygglyft och 10 armhävningar. Svägerskan får träningsvärk på en minut och jag får anledning att känna mig någorlunda vältränad.

20.00 – Vi gosar ner oss i varsin filt och höjer volymen för bästa stämning och koncentration. För nu är det dags för veckans höjdpunkt: "Ensam mamma söker".

Dag 05 – Vad är kärlek?

Jag visste det inte direkt. Det tog ett tag innan jag vågade. Vågade tro, våga känna, våga lita på. Sedan plötsligt, en vinterkväll, insåg jag vad det innebar att älska en person. Magen, tårna, till och med örsnibbarna värkte. Plötsligt var det så starkt. Händerna slöts, hårt, ville aldrig släppa, ville för alltid vara där, för alltid stanna där i den stunden, i den känslan.

Så blev det inte.

Nu väntar jag igen. På att få reda på vad kärlek egentligen är.

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Frukost. Patriotiskt med dalahästkopp och Falu rågrut. Och så hembakat bröd från norr.

Standardlunchen. Wokade grönsaker med nudlar, alltså.

Middag. Kikärtsbiffar, klyftpotatis, tzatziki och fetaostsallad.

Kvälls...eh...fika? Fem grannar umgicks i kväll och nu har jag ont i magen.

En lägenhets förfall

Om det var så här och så här under tentaveckor, hur ska det då bli under det här uppsatsarbetet? Fem veckor till opponering och jag börjar redan ana ett förfall av min lilla lägenhet.

Dag 03 – Mina föräldrar

Min mamma är nog en av de bättre på att mata sina barn med hembakat bröd och kakor.
Hon tycker om att tjata, men det är nog för att hon vill väl.

Min pappa tycker om att provocera och vill nog mest vara rolig. Ibland lyckas han.
Han lagar sällan mat, men när han gör det är det fantastiskt gott.

Min mamma gillar äckligt lösgodis. Tittar man i hennes godisskål ser det ut som om hon har letat efter det äckligaste godiset som finns i butiken. Hon borde ju åtminstone köpt det hon själv tycker om, men jag tror faktiskt inte ens att mamma tycker om sitt eget godis.

Min pappa stör sig på människors uttal av bokstaven ö. Tydligen har allt fler börjat uttala den bokstaven som "u", så att "rösta" blir "rusta" och "börja" blir "burja". Och detta har pappa hakat upp sig på. Mycket. Han kan inte låta bli att påpeka det var eviga gång han hör det.

Jag hoppas att jag har ärvt mammas pedagogiska sida.
Jag är tacksam över att jag har ärvt pappas förmåga att skriva.

Och så kom vintern, bara så där

I går var det inte en snöflinga på marken. I dag ser det ut som på bilden. Var kom allt i från? Vi fick pulsa i decimeterhög snö till universitetsbiblioteket och jag inser att det bara är att gilla läget. Det är november och jag bor i Norrland. Det ska vara snö. Det är bara det att jag inte är redo för vinter.

Dag 02 – Min första kärlek

Bord och stolar har lyfts ur vardagsrummet.

Rött silkespapper har fästs på taklampan.

Godis, chips och salta pinnar har placerats på en hylla i ett hörn.

Dörren stängs. Föräldrarna och syskonen stängs ute.

Ur CD-spelaren ljuder 90-talets Scatman och Be My Lover. Många 12-åringars fötter rör sig på golvet i medvetna disco moves, gör ”the running man” – de där movesen man ska kunna om man vill vara rätt på dansgolvet. Plötsligt blir musiken allt lugnare. CD-skivan byter spår och Bryan Adams sjunger att everything I do I do it for you och det pirrar till i magen.

Jag minns en bild från den här stunden.

Jag har blont, spikrakt hår till axlarna.

Jag är klädd i en osmickrande, ljus tröja med krage.

Runt halsen har jag ett halvt hjärta, som jag delat med min bästis.

På mina ögonfransar finns lite, lite mascara.

Det är mitt party. Och mitt ansikte är rött.

För det är mamma som tar bilden och där står jag och dansar tryckare med Erik.

Växande – i trippel bemärkelse

Först var jag peppad. Sedan blev jag ännu mer peppad, för att sedan bli trött. Och på det blev jag less. Less på dagordningsteorin, medielogiken och alla andra medieteorier. Mina ögon kunde inte fokusera, jag tittade i kors och plötsligt slumrade jag faktiskt till i den konstigaste ställningen på uppsatskompisens golv. Av erfarenhet vet jag att sådana dippar händer rätt ofta i uppsatsskrivande. Tack och lov vet jag också att det brukar vända ganska fort.

Bokhögen på bilden har utökats med ett antal böcker sedan bilden togs. Vi är uppe i 31 böcker till C-uppsatsen nu, vilket lär utökas med minst två i morgon.

Även besöksantalet på bloggen har utökats i dag. Statistiken skjuter i höjden, tack vare En text om dagen. Kul! Här finns en lista på några fler som skriver om trettio ämnen på trettio dagar.

(Något annat som växt i dag är min mage. Plötsligt står den bara rakt ut. Nej, jag är inte gravid, men jag kan inte klandra den som har sneglat lite extra i dag.)

Dag 01 - Presentera mig själv

Mitt hjärta hoppar över ett slag. Åtminstone känns det så.

I Falun är jag född. I Uppsala gick jag gymnasiet. I Borlänge har jag jobbat som längst. I Paris stannade jag en termin. I Sundsvall är jag snart klar med journalistprogrammet. I Stockholm jobbade jag som reporter. I London ska jag snart bli bättre på engelska.

En annan gång kändes det som om allt stannade.

Någon frågar vem jag är. Vad svarar man på det? När jag dansar får jag en endorfinkick som jag kan leva på i ett par dagar. När jag är ledsen mår jag illa och äter inte mat. En gång blev jag utmattad och slutade jobba. Jag får en kick av att resa. Vem jag är? Vad svarar man?

Jag stirrade rakt ut i tomma intet och kunde inte prata. Inte gråta, inte skratta.

Johanna heter jag och i morse vaknade jag lugn. I går somnade jag för sent – det gör jag oftast. Jag älskar att fördriva en dag på café, med lunch, fika och massor av te. Jag längtar efter det ljuva livet. Och så har jag förstått att jag har några av världens bästa kompisar. Det gör mig rik.

Men jag andades.

En text om dagen

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 - Min första kärlek

Dag 03 - Mina föräldrar

Dag 04 - Det här åt jag i dag

Dag 05 - Vad är kärlek?

Dag 06 - Min dag

Dag 07 - Min bästa vän

Dag 08 - Ett ögonblick

Dag 09 - Min tro

Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 - Mina syskon

Dag 12 - I min handväska

Dag 13 - Den här veckan

Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 - Mina drömmar

Dag 16 - Min första kyss

Dag 17 - Mitt favoritminne

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Dag 19 - Detta ångrar jag

Dag 20 - Den här månaden

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Dag 22 - Det här upprör mig

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Dag 24 - Det här får mig att gråta

Dag 25 - En första

Dag 26 - Mina rädslor

Dag 27 - Min favoritplats

Dag 28 - Det här saknar jag

Dag 29 - Mina ambitioner

Dag 30 - Ett sista ögonblick

Vad det handlar om är alltså att skriva en text om dagen, efter dagens rubrik. En perfekt skrivövning!

Någon annan som hakar på?
Jag börjar vilken dag som helst, troligen i morgon.

Några andra som kör: Om vackra kläder och annat, Försök att inte se så snygg ut, Östfrontens Ms Stiffneck, Den där om Jenny, Jag i Underlandet...

Sista nedräkningen – och nu jävlar kör vi

Måndag morgon.

I dag börjar vi på allvar. C-uppsats. Knappt sex veckor.

Sedan inget mer journalistprogrammet, inget mer Mittuniversitetet, inget mer Sundsvall.

Skönt och befriande att vara färdig med det här, javisst. Läskigt att kastas ut i livet, javisst. Men just nu känner jag framförallt vemod. Stackars Sundsvall har orättvist nog blivit förknippat med allt för många tråkigheter – och det var ju inte så här det skulle sluta. Jag har inte kunnat styra över allt vad den här sista studenttiden har kommit att associeras till för mig, men jag har insett att jag kan försöka styra hur mina sista veckor här ska bli.

Revanschsugen, javisst.

Skärp dig, Gud!

Något som ena dagen kan kännas bra kan i nästa stund plötsligt vända totalt. Har ni tänkt på hur fort livet kan förändras? Att saker och ting inte blir eller slutar som man trodde, som man planerat, som man önskade. Just nu är livet elakt mot alldeles för många fina människor, vilket gör mig arg. Om Gud finns måste hon/han skärpa sig och göra något, för det här är inte okej.

Jag ska dansa fastän hjärtat brister, sjunger Säkert. I kväll försöker vi med något sådant, va?

Svennebananfredagsmys med kompisar

Hembakad pizza med tre sorters ostar. ..

...och så mycket att godis att det inte fick plats i godisskålen.

Revanschpepp!

Kullornas pepp-plugg-te.

Sågade. Bytte idé fem gånger. Sämsta handledaren. Även om vi blev godkända på vår B-uppsats för ett och ett halvt år sedan, så var det knappt. Med det i minnet kändes det fantastiskt bra att vi i dag inte blev sågade på opponeringen av vårt C-uppsats-PM. Vi hade förväntat oss att gå deppiga från opponeringen och inte veta hur vi skulle gå vidare. Men icke!

Vår idé är bra. Vårt seriösa jobb med PM:et var inte förgäves. Vi kan sätta i gång att jobba nu.
Och det bästa av allt: Vi har fått handledaren alla drömmer om att få.

Vi blev helt enkelt så peppade att vi valde att, eh, ta helg.

Evigt flängande del 7635

Vad det är för dag spelar ingen roll när man aldrig har regelbundna tider. Jag lämnar Sundsvall för Falun, Falun för Sundsvall, Sundsvall för Uppsala, Uppsala för Sundsvall och så börjar jag om igen. Torsdag, måndag, lördag, allt flyter ihop. Hur länge jag stannar är ofta oklart. Vill inte stanna så länge, men ändå blir det alltid fler dagar än jag tänkt.

Åker norrut. Igen.

Lämnar Falun för Sundsvall. Igen.

Inser att jag faktiskt bor där uppe, även om det snart är dags att flyttpacka. Igen.

At least I have a gorgeous cardigan

Veckans pluggranson – några timmar på café

Ofrivilligt pluggfri. Med tanke på den lilla tid vi har till vår C-uppsats känns det inte alls bra med en bortkastad vecka. Det stressar mig. (Bortkastad vecka rent pluggmässigt alltså. Annars är det ju inte så bortkastat att pussa på systersöner, trampa hårt på spinningcykeln och gå ut och dansa.)

"...och i vårt glada gäng har vi Oliver som gäst..."

Fyra vuxna sjunger barnsånger för treåring och ettåring. Under tiden ligger treåringen på golvet och koncentrerar sig på att köra leksaksbil. Plötsligt tittar han upp på oss, märkbart störd, och säger:
- Shhh! Det låter illa!

Hej, jag tänkte berätta att jag inte gått under jorden

Nej, det är inte lätt att blogga när man befinner sig hos sina föräldrar vars nät inte vill fungera. Så fort jag sätter mig vid någon av deras datorer kollapsar allt. Jag behöver inte ens röra datorn, den kollapsar bara jag sätter mig framför den.

Annars då? Jag är rätt arg och så, men var ute och dansade i går mellan rosa drink och lakritsshot. Dans är bra för humöret!

En historisk dag

I dag hölls sista föreläsningen på journalistprogrammet. Visst, terminen är inte slut, men det som återstår är "bara" C-uppsatsskrivande och ett par opponeringstillfällen.

Inga fler föreläsningar på den här utbildningen. 

Shit, vad konstigt ändå.

Livet med C-uppsats

I dag lånade vi vår sextonde bok på universitetsbiblioteket.
Vi vräkte i oss salta pinnar.
I dag köpte vi allt fikabröd som fanns kvar i affären.

Vi gäspade, skrattade och svor.

I dag hoppade vi över middagen och bakade scones i stället.

Vi målade naglarna i alla färger vi hade.

I dag pluggade vi i nästan tio timmar.

Aj tould jo. Aj want to improve maj inglish!

C-uppsatsskribenten på bilden fick ett trevligt besked i dag. Och efter ett par månader av rejäl jävlighet tycker hon att hon är förbaskat värd beskedet. Visst, hon längtar efter att få flytta tillbaka till Stockholm också, men Stockholm står ju kvar, vilket inte den här chansen gör. Vilket beskedet var? Att hon är antagen till ett universitet i vår. Ett universitet som inte ligger i Sverige. Shit pommes frites!