Om henne: 27-årig journalist. Helt normal lön. Singel (ja, det är relevant). Bott i ettor, delat boende eller inneboende sedan hon flyttade hemifrån för tio år sedan. Flyttat 16 gånger på dessa tio år. Bodde på fyra ställen bara förra kalenderåret.
Det är dags för ett riktigt hem nu. Ett litet problem bara: hon vill bo i Stockholm.
Vad hon gör: Försöker. Annonserar om förstahandskontrakt och blir varse om hur krasst det är i hufvudstaden. Ingen vill göra sig av med ett sådant kontrakt på lagligt vis. Vi snackar ofta hundratusenlappar för att köpa ett kontrakt. Eller folk som försöker sälja en lägenhet som inte finns. Hon betalar för lägenhetssajter och får napp på fyror, femmor och miniettor, samtliga i förorten. När en tvåa väl dyker upp blir hon ivrig, till hon ser hyran.
9174 kronor i månaden.
Glöm det.
Vad hon tänker: Att situationen är löjlig. Om hon hade varit 20 eller 22, hade hon accepterat att bo lite i andrahand. Men med två och ett halvt år kvar till 30 och med tio år av flyttande bakom sig är hon less. Och irriterad på att hon inte har någon chans till ett riktigt hem (läs: inte en etta) – eftersom hon är singel och vill bo i Stockholm och inte ställde sig i bostadskö i typ mellanstadiet. Slutsatsen är förnedrande: om man är två har man råd.
Världen i allmänhet, och Stockholms bostadsmarknad i synnerhet, är inte gjord för singlar. Än mindre för låginkomsttagare (tänk då att vara singel och låginkomsttagare).
Ett skämt, det är vad det är.
6 kommentarer:
Och ändå sägs Stockholm vara den singeltätaste staden i världen. Så himla konstigt! Jag har stått i bostadskö i sju år nu och börjar äntligen få en hyfsad chans på lägenheter som inte ligger mil från innerstan.
Ställ dig i bostadskön NU! Glöm inte att kolla bostadssnabben på alla bostadsköer. Och om du inte vill bo i förorten så skyll dig själv.
Johanna: Fler småpack till folket! (Istället för stor- och familjepack alltså. Om vi snackar om att handla, som också blir dyrt ensam.)
Omi: Jag står i bostadskö sedan 1,5 år tillbaka. Jag behöver absolut inte bo i innerstan, och kan absolut tänka mig en förort, men inte FÖR långt bort från stan. Men det största problemet är ju att det är brist på tvåor med skälig hyra (och ettor också för den delen).
Stockholm. Lite dyrare, lite bökigare...
Du kan skaffa dig en större lägenhet tills vidare som du delar med någon/några kompisar. Den kan du senare byta till en tvåa.
Annars är bostadssnabben det enda råd jag kan ge dig. För då går lägenheten till den som anmält sig först. Min kusin kollade bostadssnabben i olika köer varje morgon och fick en 4:a i Älta som hon bytte till 2:a på Östermalm efter två år.
Solnas kö lottar ut lägenheterna till "externa sökande". Så då spelar kötid ingen roll, men boende i Solna har alltså förtur. En kompis kompis fick bostad på det sättet
http://signalisten.se/CM/Templates/Article/general.aspx?cmguid=1a9658bf-e3be-4693-b445-8f663c277688
Annars ligger kötiden för de minst populära områdena på tunnelbanan kring 1-4 år så det går absolut att få lägenhet med 2 års kötid.
Omi, jag vet att jag låter kräsen nu – men jag är verkligen färdig med att bo med människor. Det är absolut mysigt, men nu vill jag ha mitt eget. Tack för tipsen. :) Jag kollar ständigt de alternativa sajterna där det är först till kvar som gäller. Får som sagt sms så fort något blir ledigt.
Skicka en kommentar