Efter att ha deppat ihop på grund av den orimliga bostadssituationen i Stockholm, med skyhöga hyror, hörde jag i dag en diskussion om just hyror. En tjej på ett café klagade på sin hyra och jag ville typ skrika rakt ut. Hon betalade FYRATUSEN KRONOR I MÅNADEN, vilket ju var KATASTROF. Stackars sate. Fyratusen kronor. Och inte ens en balkong hade hon. Nej, hon var tvungen att öppna sina PANORAMAFÖNSTER för att få in luft. Stackars, stackars, stackars tjej, det kan inte vara lätt att gå runt och vara hon. Hennes kompis hade det dock lättare med en överkomlig hyra på tvåtusenåttahundra kronor. För ja, överkomlig var vad de kallade den hyran.
Hälsningar en som betalade cirka sextusentvåhundra kronor i månaden i London. För ett rum.
3 kommentarer:
Haha, gud så roligt. Jag tycker människor som klagar över sådana hyror borde åka på studiebesök....
JAG VET!!! Jag blir så jävla provocerad.
Jag hoppade över rubriken men insåg i sista stund att den sa precis det samma som jag tänkt att skriva; allting är relativt. Tror dock man behöver få lite perspektiv för att förstå det. De där tjejerna på fiket har nog aldrig behövt bo utanför Sverige ;)
Kram
Skicka en kommentar