Jag blir rätt arg när jag läser det här. Må hända att barn inte är någon rättighet, men att påstå att barn har rätt till en mamma och en pappa känns lite trångsynt 2011. Viktigast måste väl vara att barnet växer upp i ett kärleksfullt och stabilt hem, oavsett hur familjekonstellationen ser ut? Jag undrar vad regeringen har för åsikt gällande alla barn i Sverige som kom till på "naturlig" väg men ändå lever med bara en förälder, utan kontakt med den andre? Och varför får ensamstående kvinnor adoptera*, men inte insemineras? En vän till mig har försökt få barn hur länge som helst. Den naturliga vägen med den dåvarande sambon gick inte. Efter några år blev hon singel. Och till slut ställde hon sig i adoptionskö – ensam – med utredning och allt vad det innebär. Men som ensamstående tar det en enorm tid att få adoptera, så nu testar min vän att åka till Danmark för att bli gravid genom insemination. Inte många år kvar till 40 år, ensamstående, med en enorm barnlängtan. Varför inte? Jag skulle troligen göra samma sak i hennes sits. Tack för att ni finns, Danmark!
*Kanske borde tillåtas även för ensamstående män?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar