Efter frukosten gör Katarina mackor till matsäck. Hon frågar om jag också vill göra några, men jag tackar nej och förklarar att när det kommer till matsäck så är jag lite... lite... eh... fan...
Jag kommer seriöst inte på vad det heter på svenska.
När man är omgiven av ett annat språk och försöker fokusera på det språket och relaterar vissa ord och ämnen till det språket, eftersom man har lärt sig det på, i det här fallet, engelska – då får man ofta tänka till när man ska hitta ord på sitt modersmål. Och det är väl egentligen inte så konstigt. Det händer varje dag att jag letar efter ett svenskt ord. Men det är inte ofta ett ord är helt borta, som det var i morse.
Katarina: Men säg det på engelska då.
Jag: Picky. Fussy.
Katarina: Jaha, men... eh...
Jag: ...
Katarina: ...eh... vänta... ja, kräsen?
Jag: Ja! Just det!
Min plötsliga svårighet att formulera mig och hitta ord gäller både på engelska och svenska – jag tror att min hjärna är lite förvirrad. Men det är lite pinsamt, för det är ju inte så att jag bott här särskilt länge. Så om jag får problem att hitta svenska ord ibland, då förstår jag verkligen att riktiga utlandssvenskar har problem...
7 kommentarer:
Men är det inte just pga att du inte varit där så länge som det blir så knepigt i hjärnan? När man bott utomlands längre har ju hjärnan fått lång tid på sig att vänja sig vid de båda språken.
Jag kommer ihåg när jag var i Usa, första tiden, säg de första 3-4 månaderna hade jag jättesvårt att prata svenska när föräldrarna ringde. Jag glömde ord hela tiden och svarade på engelska istället. Jag hade sjukt svårt med att växla mellan språken. Pratade jag det ena en längre tid gick det bra, men just när jag skulle byta blev det problem.
Men efter en sisådär 6-7 månader så gick det lättare, då kunde jag byta mellan svenska och engelska hur lätt som helst. Jag kunde stå och prata engelska med en person och bara vända mig om och prata svenska med en annan utan att blinka. =)
Det är du och Dolph Lundgren... ; )
I'm not alone! Phew....
Sofia: Jo, så kan det ju vara. Och det är lite synd att jag inte ska stanna här längre, känner jag... (I dag kände jag dock att det gick hur lätt som helst att växla mellan språken samt att jag inte behövde tänka så mycket när jag diskuterade på engelska.)
Niklas: Oh yes!
Sofia: Not at all...
Oh noooooooooo!
I know you don't like it... ;)
Men så känner jag hela tiden... Det blir inte bättre genom åren har bott här i snart 6 år - blir sämre destu värre...
Men du ska se när du flyttar tillbaka till Sverige så kommer det att lossna igen, svenska språket - utan- att glömma engelskan, ibland vaknar jag upp från en dröm där jag pratat perfekt franska och inte glömt ett enda ord - fast det är snart 7 år sedan jag flyttat där ifrån... Så ifall du väl har regristrat ett ord så är det där för att stanna - i ditt undermedvetandet (vilket inte är till skärsklit stor hjälp)...Hjärnan är ett facinerande underverk.
Skicka en kommentar