Normalt betyder 8 mars något helt annat för mig än semlor och pannkakor. 8 mars är lika med internationella kvinnodagen. När man pluggar engelska ihop med människor från Japan, Kina, Vitryssland, Thailand, Spanien, Frankrike och Taiwan blir man gång på gång förvånad och märker att vi har det rätt bra som kvinnor i Sverige. Vi har kommit så långt jämfört med andra länder.
Då blir jag stolt.
Därmed inte sagt att vi ska vara nöjda, eller att vi är jämställda.
Och det absolut knäppaste i allt detta är väl att behöva vara stolt över att "vi har kommit långt". Det skulle aldrig varit någon skillnad mellan män och kvinnor från första början.
2 kommentarer:
Japp, det är sorgligt. Tyvärr fortsätter vi att bli förtryckta och det är helt sjukt att inte samhället tar det allvarligare. Och då pratar jag inte bara om löneskillnader.
En av fyra kvinnor kommer att på något sätt bli misshandlade (fysiskt eller psykiskt) av sin partner, flera gånger.
En domestic violence incident är rapporterat till polisen per minut. (Ursäkta svengelskan).
2 kvinnor dör av domestic violence i veckan.
Helt jäkla sjukt. Dags att vi öppnar ögonen, tycker jag. Jag som själv har varit med om det blir rent ut sagt galet förbannad när jag berättar vad jag har vart med om till advokater med andra, och fortfarande, är man inte riktigt tagen på allvar. Det gör mig nog argast av alla. Männen kommer bara fortsätta, eftersom det inte finns något ordentligt straff för det!
Oj, nu blev det långt. Får nog blogga om det i stället.
Kram!
Blogga, skriv, prata, engagera, du gör det bra! Kram!
Skicka en kommentar