– Fan, Johanna, du är så jävla tråkig!
Min bästa kompis stormar ut från badrummet i vårt gemensamma rum på paradisön. Med en handduk virad om sin kropp plockar hon med kläder utan att titta på mig. Jag tittar på henne. Förstår ingenting.
– När ska du växa upp och vara som alla andra?
– Va?
– Ja, du vill aldrig festa! Du vill aldrig följa med på någonting!
Spänningen i luften har varit påtaglig i några dagar. Jag har känt hennes irritation. Nästan som om hon skämts över mig, för att jag säger nej till drinkar och cigaretter, för att jag ofta med min bleka hy väljer skuggan när alla andra pressar för många timmar i solen, för att jag pratar med människor som i hennes ögon inte är tillräckligt coola. Nu håller vi på att göra oss redo för att gå ut på kvällen, men den lilla lust jag hade är plötsligt borta. Jag minns inte vad jag svarar på hennes påhopp. Jag är chockad, för jag tycker att jag har följt med på precis allting hon vill att vi ska göra. Bara någon enstaka gång har jag stått upp för mig själv och sagt att jag inte vill. Jag tycker ju bara att vi är för unga för att hänga på klubbar och dessutom får man inte dricka alkohol när man är på språkresa, även om alla gör det. Men vi hade ju kommit överens innan vi åkte – vi skulle inte göra det.
Hon är arg. Jag är mest ledsen där jag står och försöker välja kläder som kan matcha hennes. Men jag vågar inte säga så mycket. Att som femtonåring få höra att man är tråkig när allt man försöker är att stå upp för vad man tycker, det känns. Kvällen fortsätter spänd. Under den resterande tiden av vår språkresa på den fantastiska medelhavsön försöker jag hålla god min.
Efter tre veckor kommer vi hem till Sverige. På Arlanda väntar våra familjer. Vi kramas och säger hejdå till varandra när vi åker i olika bilar tillbaka till samma stad. Sedan hörs vi aldrig igen.
Det är mer än elva år sedan nu.
7 kommentarer:
jag minns det där... helt otroligt. jag tyckte du var grym som gjorde allt i din takt och för det du tyckte, inte alla som klarar av det i den åldern!
bara för att man väljer att inte dricka alkohol betyder ju inte det att man säger nej till att vara med.
när jag var nykter förra sommaren var det inte många som sa "fan grymt lisa", utan det var mer "va, varför dricker du inte?" och man blev inte medbjuden på allt som hände för att jag valde att inte dricka. är det inte otroligt hur alkoholen har blivit en sån stor del i vår "kultur"?
Känner igen det där Lisa, jag har varit nykter 3 vintrar i rad av olika anledningar, mest pga prioriterat träning och viktnedgång. Och det är sjukt vad folk slutar höra av sig enbart för att dom vet att man inte dricker... Att man måste förklara sig för att man väljer ett alkoholuppehåll är också lite knepigt, är det inte upp till var och en att välja hur man vill leva sitt liv? Själv har man fått höra att man är trist som inte druckit och att "vafan, några öl kan du väl ta?". Eller så kan man gå sin egen väg och göra som man själv vill... ;)
Åh ja, det kändes då! Men är det inte rätt skönt att idag kunna känna att jag stod på mig, att jag än idag kan stå för vad jag gjorde, trots att det var jobbigt då? Det tycker i alla fall jag!
Lisa och Lego: Tyvärr är det ju så, att alkohol är en stor del när det är fest och tillställningar och att det genast blir konstigt om någon står över. Det är synd att det måste ifrågasättas, eftersom ingen som väljer att dricka blir ifrågasatt.
Lina: Absolut, man måste stå på sig. Att sluta höras var nog ganska ömsesidigt. Jag kände nog att jag inte kunde ha en kompis som inte accepterade mig för den jag var.
Jag blir också imponerad av att du stod emot alkohol när du var så ung. Jag hade tyvärr inte gjort det i den åldern. Idag dricker jag dock ganska sällan och lite. Ibland känner jag inte för att dricka om jag går på fest eller likande och numera är det väl oftast ok när man är äldre men visst händer det att man blir ifrågasatt. Folk brukar i så fall fråga om jag är gravid, kör eller äter medicin. Att bara inte känna för ett glas är inte helt accepterat helst ska man ha en ursäkt... Sen jag fick barn är dock min konsumtion av alkohol minimal och jag hoppas att dom kommer att bli lika duktiga som dig och inse att det inte är så häftigt att dricka sig full i tonåren.
Kände att jag lät som värsta fd. alkisen i förra kommentaren. Jag menade bara att som tonåring tyckte jag det var jobbigt att säga nej när det skulle festas men det var under en ganska kort period. Jag har aldrig varit någon som har festat särskilt hårt och att jag inte dricker så mycket idag beror på att jag blir mest trött av det. Sen har jag ju barn och jag tillhör väl dom som tycker att det är viktigt att visa att vi kan ha kul och myskvällar ihop utan alkohol. När jag och barnen har fredagsmys så känner jag inte att det är nåt som saknas när jag inte tar ett glas vin.
Haha, du lät inte alls som någon alkis. Men jo, det är märkligt hur det ska ifrågasättas när någon väljer att inte dricka, oavsett om det bara är för en kväll eller ett ställningstagande i livet.
Skicka en kommentar