En kväll i hotellbaren träffade vi en kille. Han frågade om han fick byta kanal på tv:n. Sedan råkade han lyssna på vår diskussion och ursäktade sig för att han hörde och frågade vad vi gjorde i huvudstaden. När han fick veta att vi pluggade till journalister undrade han vad vår dröm var. Drömjournalistjobbet. Ja, vad är drömmen?
Den frågan.
Alltid lika svår.
För jag har inget svar.
Däremot skulle jag kunna säga att min ambition är att göra något som spelar roll. Som betyder något. Att skriva för barn som jag gjorde i våras kändes faktiskt som en sådan sak. Att gör ett fyrasidorsjobb om fattiga barn kändes jätteviktigt – och min ambition kan kanske vara att få göra sådana jobb igen. Där jag får stå upp för andra, särskilt när det gäller barn. Men jag vet inte. Ambitioner? Egentligen har jag nog bara en och det är helt enkelt att vara en solidarisk och empatisk människa som är snäll både mot mig själv och andra. För att jag tror att det är så man får sig själv och andra att må bra, och det är nog en bra början till det mesta, för utan välmående blir liksom ingenting bra.
Och nu lät jag jättepretentiös.
5 kommentarer:
gillar dej starkt Johanna!
Vad man har för jobb, boende eller status i samhället spelar i mina ögon ingen som helst roll om man inte är en god medmänniska. Det viktiga i livet är att kunna ge och ta emot kärlek, kunna se till andra människors välmående. Jag vet vilken fin människa du är och är stolt över att vara din vän! <3
Ni är så söta!
Jättebra ambition. För övrigt blir jag så glad att du regelbundet använder ordet solidaritet som är så fint men tyvärr nästan har försvunnit numera. Solidaritet är viktigt så borde ordet och begreppet borde verkligen tas i bruk oftare.
Absolut! Solidaritet är superviktigt.
Skicka en kommentar