I dag börjar vi på allvar. C-uppsats. Knappt sex veckor.
Sedan inget mer journalistprogrammet, inget mer Mittuniversitetet, inget mer Sundsvall.
Skönt och befriande att vara färdig med det här, javisst. Läskigt att kastas ut i livet, javisst. Men just nu känner jag framförallt vemod. Stackars Sundsvall har orättvist nog blivit förknippat med allt för många tråkigheter – och det var ju inte så här det skulle sluta. Jag har inte kunnat styra över allt vad den här sista studenttiden har kommit att associeras till för mig, men jag har insett att jag kan försöka styra hur mina sista veckor här ska bli.
Revanschsugen, javisst.
4 kommentarer:
Våra sista veckor här ska fyllas med en hel massa mys om du frågar mig! :D
Åh, vad jag tycker om och gillar den här nya kämparglöden som du har nu vännen! Och jag tycker också att det är dags för världens bästa helg snart igen! :)
Puss på sig
Och vi styr det till en grymt härlig sista tid i Sunkan tycker jag :)
Emma: Vi började ju bra i helgen i alla fall!
Ida: Jag försöker. :) Och yes, verkligen. En favorit i repris vore det bästa.
Johanna: Absolut. :)
Skicka en kommentar