Min storebror har vi alltid kallat för ”familjens hushållsgris”. Kanske låter det inte så fint, men det har varit väldigt bra att ha någon att lämna maten till om man inte orkar äta upp. Dessutom är han rolig och ställer alltid upp. Min storasyster och jag var sällan sams när vi var yngre. Tur att vi växte upp och blev kompisar. Hon är rolig, för när man pratar i telefon kan hon nästan mitt i en mening säga "hejdå" och så är samtalet över. Hon har två söner som är jordens finaste och vilken den äldsta jag fått äran att vara gudmor till. Min lillebror är ett typisk minstabarn. Honom har jag tjatat och skrikit på många gånger. Men tack vare den lilla åldersskillnaden mellan oss har vi umgåtts väldigt mycket, bland annat varit på många hockeymatcher och rest till Paris ihop.
Mellan den äldsta och den yngsta i vår syskonskara skiljer det hela tio år. Därför minns jag inte många gånger när vi alla fyra umgåtts tillsammans.
Men någon gång i slutet av 80-talet eller början av 90-talet bestämde vi oss för att protestera mot våra föräldrar. Vi fick nämligen inte titta på film. Lillebror var nog för liten för att förstå, men han hängde med i alla fall. Mina syskon och jag målade plakat där vi skrev VI VILL SE FILM, och så klädde vi ut oss och gick på rad till våra föräldrar som värsta demonstranterna och sa högt i kör.
– Vi vill se film! Vi vill se film!
2 kommentarer:
Haha, jag tänker på filmen Tillsammans när ungarna demonstrerar för korv. "Vi vill ha korv!"
Fin beskrivning av syskonen :)
Och jag tänkte på mina syskon och mig när jag såg den scenen första gången. ;)
Skicka en kommentar