Se så klok (och politiskt korrekt) jag var

Lila, utsvängda och av manchester. Så såg mina favoritbyxor ut när jag var 16-17 år. De flesta byxorna jag ägde var av manchester och var de inte det var det i alla fall ett måste att de skulle vara utstvängda. Hittade jag ett par snygga byxor som inte var tillräckligt utsvängda fick mamma sprätta upp sömmen och sy dit en kil. Gärna i en annan färg – det kändes coolt. Tröjorna jag bar till byxorna fick gärna vara så färgstarka som möjligt och om de inte matchade byxorna gjorde det inte så mycket, tvärtom var det bara roligt. Jag färgade håret illrött. Visserligen var det inte meningen, det skulle bli rödbrunt, men mitt hår sög till sig det röda och det lyste om mig. Rätt snyggt, tyckte jag själv. Jag sydde min egna väska. Av svart manchestertyg. Sedan hittade jag ett rött tyg som jag klippte ur ett hjärta från och sydde fast på väskan. Och så samlade jag på mig massor av knappar och täckte den egensydda handväskan, den second hand-inköpta Fjällrävenjackan och den beigea Kånkenryggan av knappar med bra budskap.

Förra helgen när jag gick igenom flyttkartonger med allt jag äger hittade jag knapparna. Tänkte kasta dem – för vad ska jag med dem till? Sedan ångrade jag mig och la tillbaka dem i en kartong. Nostalgi. Och minnen om en svunnen tid. Och en påminnelse om vilken klok tonåring jag var.