Känslan av att stå där i Rålambshovsparken, tillsammans med 200 andra personer. Musiken dundrar ur högtalarna, ledaren peppar och vi kör hårt. Att träna tillsammans med så många människor är rätt häftigt. På Västerbron stannar människor till. Tittar fascinerat. Länge. Och så kommer en vindpust. Och en riktigt peppande låt och jag orkar inte bry mig om att solstrålarna hettar, svetten rinner och kroppen är slut.
Den känslan.
Jag älskar känslan när jag sedan i snabb takt till musiken i mina lurar, går till tunnelbanan, hurtigt i mina träningskläder och med vattenflaskan i högsta hugg. Går förbi caféer och barer där folk dricker öl, röker och är allmänt onyttiga. Jag känner mig aldrig så hurtig och välmående som då.
2 kommentarer:
Åh, saknar!
DU saknas här på utejympapassen och på jobbet, kan jag tala om!
Skicka en kommentar