Vad sa du att det hette sa du? Semester?!

Vi sitter på mitt nya favoritcafé på Söder, äter något som vi kallar middag och beklagar oss över alla som har semester. Det provocerande lediga folket. Här kommer man ut från jobbet, känner sig trött, ofräsch och svettig för att man har klätt sig för varmt för den kvava sommarvärmen (men alldeles lagom för ett kontor), och så ser man alla turister, alla semesterfirare, alla sommarklädda, glada, brunbrända människor som tar dagen som den kommer och njuter av livet. Själv jobbar man morgon till kväll, måndag till fredag, dag efter dag, vecka efter vecka – hela sommaren, i år igen. Man är blek och känner att tiden inte räcker till för allt man skulle vilja göra. Och någon riktig semester, nej, egentligen behöver jag nog inte det. Men jag skulle göra väldigt mycket för att det skulle vara fint väder åtminstone en hel helg, så man kunde få en helg på stranden. Bara lite sommarkänsla.