Vi sitter på balkongen till midnatt. Svettas. Och njuter så fort det kommer minsta lilla vindpust. Sedan somnar vi i min kompis dubbelsäng i Uppsala, utslagna av värmen. Trots öppet fönster vaknar jag flera gånger och är varm. Till slut är jag övertygad om att klockan är förmiddag, men jag somnar om ändå, jag behöver sova, jag är ju ledig, jag ska ju ha sovmorgon. Bredvid mig ligger min kompis och jag hör på hennes andetag att hon också är vaken. Plötsligt är jag hur pigg som helst och ropar god morgon fast jag egentligen vill säga god förmiddag, vi borde inte sova bort hela dagen.
Sedan tittar jag på klockan.
07.52.
Vad i...? Hettan gör mig klarvaken.
1 kommentar:
Jag är så glad att du kom på en blixtvisit min kära! :) Konstigt egentligen att vi inte setts sen nyår men det känns som att det vore igår... :)
Puss!
Skicka en kommentar