Bord och stolar har lyfts ur vardagsrummet.
Rött silkespapper har fästs på taklampan.
Godis, chips och salta pinnar har placerats på en hylla i ett hörn.
Dörren stängs. Föräldrarna och syskonen stängs ute.
Ur CD-spelaren ljuder 90-talets Scatman och Be My Lover. Många 12-åringars fötter rör sig på golvet i medvetna disco moves, gör ”the running man” – de där movesen man ska kunna om man vill vara rätt på dansgolvet. Plötsligt blir musiken allt lugnare. CD-skivan byter spår och Bryan Adams sjunger att everything I do I do it for you och det pirrar till i magen.
Jag minns en bild från den här stunden.
Jag har blont, spikrakt hår till axlarna.
Jag är klädd i en osmickrande, ljus tröja med krage.
Runt halsen har jag ett halvt hjärta, som jag delat med min bästis.
På mina ögonfransar finns lite, lite mascara.
Det är mitt party. Och mitt ansikte är rött.
För det är mamma som tar bilden och där står jag och dansar tryckare med Erik.
7 kommentarer:
hehehe, ja erik.. där delade vi en kärlek tror jag:P
oh, nu minns man tillbaka, visst hade vi mkt kul också i vår klass?=)
Haha! Vem minns inte pirret i magen på mellanstadiediscona?
Lisa: Gjorde vi?! Och där gick jag och var tillsammans med honom och hade ingen aning!
Johanna: Mitt minne är för dåligt. Jag minns tack vare bilden från mitt födelsedagsparty, hehe.
haha inte på discot alltså!:) men när vi var 12 år:)
Johanna! Vilken klockren beskrivning. Jag minns det som igår (jag tror att jag var där iallfall :) Vi borde ses. Snarast. Kram Anna
Du är så duktig på att skriva Johanna! Jag håller med, det ska bli jättekul att ses här i London.
Lisa: Haha, ja, men då var jag och Erik ihop. ;) (Och det är mitt "party" jag skriver om, inte disco.)
Anna: Du var där!
Sofia: Tack!
Skicka en kommentar