Mia, 30 år, bor i Tjockholm (Stockholm) och kommer hem till föräldrarna i Dalarna. Kulturkrocken är total. På byn träffar hon en gammal klasskompis syster som hon knappt känner igen. Klasskompisens syster pratar barn och berättar att den gamla klasskompisen minsann har fyra ungar och undrar om inte Mia fått något smått ännu. Nej, svarar Mia, varpå klasskompisen väldigt beklagande svarar "nähäääää..." med värsta tycka-synd-om-blicken.
– Nej, jag jobbar så mycket. Och sen lever jag ju inte med någon, förklarar Mia.
– Ja, så kan man ju också göra!
Jag vet inte hur många gånger jag har sett den – Masjävlar.
Så vemodigt. Så fantastiskt igenkännande.
Citaten haglar och jag garvar ihjäl mig.
2 kommentarer:
Det var första gången jag såg den, igår. Vilken fantastisk film! Jag kommer själv från liten ort men ahr flyttat till stockholm för ett antal år sedan och känner igen en hel del i filmen. Makalöst rolig!
Sandra: Visst är den? :)
Skicka en kommentar