En människa som du och jag

Marcus, 21, tog sitt liv i går och sände ut allt direkt på nätet. Ni har säkert hört talas om det. Via forumet Flashback flaggade han för att han tänkte begå självmord. Vissa hejade på, andra försökte få honom att låta bli. Men ingen kontaktade polis eller ambulans – förrän det var för sent. I går kväll råkade jag hitta tråden på Flashback och jag kunde inte sluta läsa vad Marcus och alla andra människor skrivit. "Du är för feg för att göra det", skriver någon. Efter några minuter blir de förskräckta när de med egna ögon ser att han faktiskt inte längre lever. Marcus sista statusuppdatering på Facebook är att han tar livet av sig.

Jag finner inga ord. Just nu mår jag bara illa. Mest illamående blir jag av YouTube-klippet jag precis fick se. Det som jag trodde var en hyllningsfilm till Marcus var en ihopklippt film där han hänger upp snaran och sätter den runt halsen. Det är vidrigt att det finns så många människor som gottar sig i det här. Folk fascineras, diskuterar hejvilt, tycker att det är häftigt, tragiskt, slänger ur sig dråpliga kommentarer. Givetvis blir det diskussion, för det här är en oerhört tragisk händelse. Vem tar livet av sig på det här sättet?

Men jag tänker: Bakom den här tragiska storyn finns en människa, en människa med massor av anhöriga, Själv har jag ingen aning om vem han var, men det hade en släkting till mig. Marcus var hans kompis. Och kanske mår jag lite extra illa över det jag sett och läst för att jag vet att en jag känner har förlorat sin vän. Att folk inte visar de anhöriga mer respekt är för mig obegripligt. Diskutera gärna saken, det behövs, men gör det med respekt för Marcus, hans familj och vänner.